marithape carpe diem

Efter en natt full av konstiga drömmar vaknade jag reda kl åtta...var länge sen jag vaknade så tidigt av mig själv, men jag gick ju och la mig före tolv och somnade på en gång så det är kanske inte så konstigt. Duschade och åkte ner till mamma och följde med henne till fotvården...men sen fick jag stanna och värma mat till henne, diska och klä henne för promenaden med röda korset som dom har på torsdagar...hon ville ha lite nya talböcker så då blev det ett besök där oxå innan jag äntligen fick åka hem....jag klarar snart inte att vara där det finns en massa människor...hur fan kunde det bli så här....så här har jag inte känt mig sen tiden med C...lika ont i magen och skakar i händerna....jag trodde ju att när barnen vuxit upp så skulle det vara lugnt och jag kunde få vara bara jag...men så blev det inte..inte så länge iaf...om det ska vara så här så hoppas jag att jag får slippa...jag vill inte vara med längre...orkar inte sätta på mig den där masken hela tiden och sen ligga i soffan och gråta när jag är själv. Men vem bestämmer över sånt...såklart jag kan göra det själv om jag vill men det känns inte rättvist för någon...pratade med den finaste på messenger igår.och det känns som att han får ta smällarna av min frustration....att det är han jag avreagerar mig på....men det sägs ju att det är den man litar mest på och känner sig trygg med som får ta smällarna när man mår dåligt....det kan nog stämma...jag har nog aldrig litat på nån (efter åren med C) som jag gör med han....han har sånt tålamod med mig fast jag är jobbig.....älskade fina finaste utan dig klarar jag mig inte...du är den jag litar på, den finaste vän man kan ha <3 kollar på hockey nu...Leksand- Brynäs och jag blir så vilsen...såklart jag vill att Leksand ska vinna...dom har ju funnits i mitt hjärta sen tonåren...men samtidigt unnar jag den finaste att Brynäs vinner....ännu ett dilemma för nån som är emotionell och vill att det ska vara bra för alla....