marithape carpe diem

Fick nyss ett meddelande att jag inte behöver vara barnvakt i helgen...det kändes så skönt, inte för att jag inte vill träffa mina barnbarn utan för att jag får en chans att läka...så nu blir det fotboll och vila i soffan hela helgen...må så bra jag bara kan ...känns som det blir en riktigt bra helg :) önskar bara att den finaste var här...men man kan ju inte få allt ;)

Nu har vi en hel del att göra på natten...23 fasta besök och så larmen på det.Det blir inte så långa stunder inne i lokalen och skönt är det för då går natten fort. Tar jag medicinen var fjärde timme så håller sig värken i ryggen någorlunda kontrollerbart...men jag blir så jäkla trött av den....somnade som en klubbad i morse och sov i ett sträck till klockan var 17 och då hade jag satt mobilen på väckning annars hade jag sovit mycket längre...känner mig som en zombie just nu....blir väl bättre bara jag kommit in i duschen...i natt ska jag jobba med en vikarie som jag aldrig träffat, men det blir säkert bra. Hon är utbildad uska så jobbet kan hon ju men det är ju lite värre med att hitta till alla och rutiner....jag är tacksam för våra vikarier som vill jobba under sommaren så vi kan få semester, utan dom klarar vi oss inte.

Barnvaktning blir det tydligen hela helgen...får väl hoppas på att ryggen håller och att jag är hemma i skaplig tid på söndag eftersom jag har bytt tisdagen mot söndag då jag ska till ortopeden igen den 5 juli....två bra fotbollsmatcher är det i helgen, men som vanligt så missar jag Islands match mot Belgien på söndag...får väl nöja mig med Tyskland mot Italien, kan nog bli riktigt bra fotboll där....men jag känner att jag helst hade varit hemma och bara varit....försökt att slappna av och minska på spänningarna i axlar och nacke....men som vanligt kan jag inte säga nej när nån ber om hjälp och jag vill ju hjälpa, det är inte det men jag förstår ju att kroppen vill tala om något för mig när det blir så här....slå ner på takten och ta det lugnt....men ta det lugnt vet jag knappast vad det är :)

 

Jävla humörsvängningar de lux....ena stunden ledsen och nästa glad...jag har inte varit ut på fb sen tidigt i går kväll, kände mig illamående bara jag tänkte på det....men nu ska jag skärpa mig och inte låta känslorna rusa iväg...ska försöka iaf.

Erik hörde av sig i går kväll och undrade om jag kunde ta Lovi idag, hon hade feber i går och han ville inte ta henne till dagis. Självklart sa jag ja trots att jag ska jobba i natt. Gick upp halv sju och Lovi kom strax efter....Lina tog henne när jag lämnade bilen hos Niclas för däckbyte...sen gick jag upp till loftet där dom väntade...där satt han, den finaste, den som betyder så mycket...som får mig att må så bra och ibland så fruktansvärt dåligt....det blev som en stor klump i magen och jag blev alldeles darrig...som en jävla fjortis och samlade mod innan jag gick förbi han och in och köpte kaffe....efter en stund kom han och visade att han ska åka till Kroatien i juli...så bra att jag är i Frostviken då...men jag kommer att längta nåt fruktansvärt efter han....men han är värd att komma härifrån och ha en fin semester...hur jag än försöker gå vidare och glömma mina känslor så inser jag att det kommer jag aldrig att lyckas med....jag får leva med det och inse att det är mitt öde att vara olyckligt kär :)

Så jäkla söt var han idag...jag älskar när han sätter håret i en tofs och har svarta jeans på sig...då pirrar det i hela kroppen och jag skulle kunna krama och pussa på han hur mycket som helst...

Ska försöka sova en stund när Erik hämtat Lovi...blev alldeles för lite sömn i natt, drömde bara mardrömmar och vaknade stup i ett...ont som fan i ryggen och tårar som inte går att hejda...men det blir väl bättre med allt förhoppningsvis. Älskade fina...jag kommer alltid att älska dig vad jag än säger, vad jag än gör  och hur det än blir.<3

I natt fick jag sån värk i ryggen så jag kunde knappt andas...vi fick åka hem så jag fick ta en tramadol och hämta spikmattan så jag kunde lägga mig på den en timme....värken släppte men jag förstod att det här går inte längre utan jag ringde och fick en tid på vc på eftermiddagen.

Det var som jag trodde en muskelinflammation i ryggen och hon konstaterade av jag var så fruktansvärt spänd i axlarna så det är inte så konstigt att det blivit en inflammation. Naproxen och citodon ska väl hjälpa mot värken, men att försöka slappna av blir nog värre...jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att få slut på all skit....jag var iaf till biblioteket åt mamma och lånade lite nya talböcker så behöver jag inte ha dåligt samvete för det....tänk om jag bara kunde få vara, inga måsten och inget som stör....

Jag ska nog lägga ner fb oxå....jag orkar fan inte mer där heller....varför ska jag hålla på med nåt som får mig att må så fruktansvärt dåligt...det är som ett jävla knytnävsslag i magen  och mer information än jag vill veta....trodde inte nån hade så dåligt omdöme....men men det är dags att gå vidare.....kanske jag åker bort i kväll, till nån som länge har bett mig komma men som jag tvekat till då mitt hjärta har varit nån annanstans...varför inte ge det ett försök istället för att bara gå här och må dåligt.

Usch jag hatar när tårarna bränner och jag inte vill gå till affären för att jag är rädd att tårarna kommer när jag är där....Jävla skit...men jag reser mig igen det har jag gjort för värre saker....

Nu är det klart var jag ska bo i Frostviken i sommar och det blir i Maria och Björns stuga i skogen i år igen. Det blir en ny prövning mot mörkrädslan...stugan är jättefin med 6 bäddar men lite kusligt är det när det blir mörkt att vara själv där med skogen runt om....i år känns det extra olustigt då uddebo som inte ligger allför långt från stugan har blivit flyktingboende...men jag är ju van och förhoppningsvis är det inte lika i där som här.

Björnar finns det runt stugan oxå men dom skrämmer mig inte alls lika mycket som dom där äckliga svartingarna.

Jag har inte sett nån björn där heller...bara björnskit...

Nu är det dags att åka ner till Storå och göra en extranatt igen...jag väljer då mina tillfällen...i kväll spelar Island mot England och det hade varit kul att se...men som vanligt så väljer jag fel nätter....

Sov ganska länge idag...alldeles för länge kan jag tycka...skrev till Lina på chatten och frågade vilken tid vi skulle åka till mamma..hon svarade och när jag skulle svara igen så slant jag iväg igen och ringde istället...men inte hur som helst...Lina gapskrattade och frågade: mamma varför ringer du videosamtal....vafan är det :P så där låg jag alltså halvnaken i sängen och ringde ett videosamtal, som jag normalt inte vet hur man gör...tur att det var till Lina annars har jag en jäkla förmåga att göra såna saker till den finaste...och då hde jag stendött den här gången!

Vi åkte ner till mamma och som vanligt hade hon lyckats fixa så hörapparterna inte funkade...hon hade två batterier kvar förra veckan och jag bytte i den vänstra för den högra ville hon inte ha. Så jag la den högra i byrån och asken till den vänstra i hennes nattduksbordslåda...men nu fanns ingen i byrån och den vänstra låg i asken och den högra i nattduksbordlådan...och det sista batteriet var oxå borta...jag blir galen på att hon inte lyssnar vad man säger, nu har hon förmodligen bett nån ur personalen att byta den högra....inte konstigt att det går åt batterier....jag tvättade en maskin åt henne och hängde den så jag lär väl ner nåt i veckan och ta hand om den.

Charlie hittade en tablett på golvet...det var en ramipril som är för hjärtat och blodtrycket...antagligen har ssk tappat den när hon delade dosetten...mamma sa att personalen hade hittat flera tabletter på golvet...bara tur att det inte var John som hittade den.

En av dom bästa tjejerna i personalen kom och gav insulin och värmde mat till mamma och naturligtvis var hon tvungen med att dra igång med att hur skulle hon klara sig när jag åkt till Frostviken....varje gång hon gör så får jag ont i magen och känner mig som den sämsta dotter nån kan ha....elva månader om året tar jag hand om min mamma och ser till att hon har det så bra man bara kan och ändå så kan hon inte ge mig fyra veckor utan ansvar och måsten....men jag har kämpat med att lära mig att jag oxå är viktig...att jag måste få ha ett eget liv och jag har väl kanske lyckats till 75%.....från jag var 11 år så har jag fått tagit hand om mina syskon när mamma jobbade och pappa drog iväg på sina äventyr....inte konstigt att jag blev en rebell i tonåren och det får jag höra än idag...och det dåliga samvetet hur jobbig jag var mot min mamma slår tillbaka....pappa och jag hade en annan relation.vi kom bättre överrens men samtidigt har mitt hat mot hans otrohetsaffärer och spritmissbruk varit som en mur....och kanske för att jag valt helt fel män för att det var det beteendet jag kände igen....men det är slut på det nu...aldrig mer en man som vill dominera..aldrig mer en fyrtiotalist...det är den sämsta grupp av män....bortskämda mammas pojkar och som tror att dom har rätt att bestämma över kvinnors liv...svartsjuka och egoistiska! Ingen man kommer någonsin att bestämma vad jag ska göra och inte göra, hur jag ska klä mig....trots att jag är osäker och har dålig självkänsla så kommer det aldrig mer att ske....finns bara en man jag känner mig 100% trygg med och kommer jag inte att göra det med nån annan så får det vara...jag behöver ingen man i mitt liv på hans villkor....jag har så mycket kärlek ändå i mitt liv    och kan ge så mycket kärlek till dom jag älskar >3

Vaknade av nån pussade på mig...vilket underbart uppvaknande, men lilla lyckopillret hade bråttom ur sängen och tjatade hål i huvudet på sin trötta mormor...hon har inte förstått att mommo inte är nån morgonmänniska och vill vakna sakta...det var bara att kliva ur sängen och göra "lelle" åt lillstumpan...jag hade inte orkat göra nåt bröd igår så frukosten blev 2 ägg och sen packade vi badkläder, hämtade Lina och drog ut till Djäkens. Så jäkla underbart väder idag och jag vågade tom doppa mig 2 gånger...solen sken och det blåste och då känner man inte hur mycket den tar...det känner jag desto mer i kväll.....både Lina och jag hällde på oss barnolja och det får vi lida för nu....så jäkla dum man är ibland :P Lisa Rickard och John kom ut en sväng när dom kom från Ludvika...lille John fick komma ner till vattnet och han bara älskade det...hur mycket han än ramlade så bara skrattade han och han tyckte inte det var kul att Rickard lyfte han därifrån...Charlie skulle ut och åka båt med sim pappa, Erik, Jenny och Lovi så då åkte jag och Lina hem. Jag tog bilen till ica och handlade...sen gick jag hem....hela vägen hem och upptäckte att det inte stod nån bil på gården....så jäkla pinsamt...jag hade glömt att jag tog bilen och parkerade på konsumparkeringen...kände mig som den mest korkade i den här byn när jag fick gå tillbaka...inte fan blev det bättre att han satt där på muren....bara att erkänna att man är den mest virriga som finns....en mycket otrevlig och väldigt onykter man kom och började tjafsa...jag kände hur hjärtat bultade och när han slog näven i lyktstolpen hoppade jag högt och kände hur tårarna brände...det kom så nära, precis sådär brukade C vara ...jag ville helst springa därifrån, men eftersom han den finaste gick och skulle höra sig för vad det var frågan om så ville jag inte lämna om han skulle ge sig på hans bil....usch att det ska behöva vara så, att nån beter sig som en idiot och att man ska behöva vara rädd överallt....

Lina skulle messa när hon var hemma så jag kunde komma med Charlies saker, tuttarna och ninis behövde ju hon till natten, men inte fan gjorde hon det..hon är så helt uppe i Jens nu så hon glömmer både tid och rum :) men hon var iaf hemma när jag åkte ner med sakerna.

Älskade Wilmis ringde i kväll och berättade hur det gått till när hon fått en kniv i foten...hon skulle plocka in i diskmaskinen och tappade en kniv så det blev akutenpå Kullbergsaka och två stygn...lilla gumman  får inte bada på en vecka.

Jag har nog kommit till insikt i en nog så viktig fråga idag......den finaste är alltid den finaste för mig, men det beror nog mer på hur han behandlat mig än mina egna känslor.....när vi var vid badet så såg jag flera kvinnor som var helt täckta....men jag levde inte helt annorlunda än vad dom gör....jag fick inte ha bikini vid badet...inte ha korta kjolar och klänningar för då var jag bara ute efter att visa upp mig för andra män....så det är därför jag gömt mig i så många år med bylsiga kläder som dolde allt och jag har inte varit avklädd på en badstrand på över 20 år....kan nån då förstå att jag idag ligger på badstranden i bikini, har korta kjolar och urringat...det är INTE för att männen ska titta på mig, utan för att jag är fri att göra vad jag vill...fri att äntligen leva....

Idag är det midsommarafton...mina tre yngsta ungar kom hit med respektive och barn på sillunch...något vi gör varje år...synd bara att en person ska dra ner stämmningen med negativ energi. Så är det nio gånger av tio när vi ska träffas och jag blir lika ledsen varje gång. Varför ska man behöva komma och se ut som ett åskmoln varje gång och varför ska dom behöva bråka hela tiden....jag förstår inte varför man ska behöva bli sur och grinig för att ens partner vill göra något....om han nu vill åka motorcykel för att han tycker det är roligt så låt han då göra det...varför ska man begränsa något för den man älskar....man äger aldrig en annan människa och älskar man någon på riktigt så vill man ju att den ska må bra och göra det den mår bra av och tycker är roligt...att det sen inte alltid stämmer med vad den andra tycker är roligt är väl inte så konstigt, men då gör båda det dom vill och så kompromissar man med att göra sånt båda tycker om oxå....riktig kärlek är villkorslös..det beundrar jag mina yngsta tjejer för, dom begränsar aldrig sina partners och låter dom verkligen leva....har man inte förtroende nog för att lita på sin partner så är det dömt att misslyckas...och är man otrogen så har man inte dom rätta känslorna och då är det dömt att misslyckas ändå.

I kväll har jag Lina och Charlie spelat olika spel men det är inte lätt med en fyraåring med en jäkla vinnarskalle och som hatar att förlora...jäklar så arg hon blir, och har en attityd värre än en hormonstinn tonåring..hon är världens goaste men samtidigt riktigt jobbig ibland :)

Nu sover den lilla divan efter en saga trots att hon var skitförbannad att mamma skulle gå hem....men mamman väntade besök av en fin kille och jag hoppas att det inte är sista besöket av han....jag är så glad att jag har så fina och ansvarsfulla tjejer...önskar att jag hade varit likadan i samma ålder....men tyvärr tog det så mycket längre tid att förstå att dom där bad guys inte var det jag sökte efter...om jag hade förstått det tidigare så hade livet varit så mycket enklare, men jag kan ändå inte ångra det helt för då hade jag inte haft mina underbara ungar :)

Jag fick förklaringen i kväll varför det är så många fiskmåsar utanför fönstret på kvällarna...det står en tokig man utanför och kastar upp brödbitar i luften till dom...jävla skitgubbe håll dig hemma på din gård och mata dom!

Blir nog ingen sen natt för mig...jag kryper ner bredvid mitt lilla lyckopiller och aldrig sover jag så gott som när jag hör någons andetag bredvid mig <3

Ställde mobilen på väckning 12 eftersom jag skulle ner och träna...men jag vet inte hur det går till men jag stänger av larmet utan att jag är medveten om det och så var klockan kvart i två innan jag vaknade....men det var bara att ta ett par skivor melon till frukost och dra ner till vc och köra ett pass...när jag kom hem så gjorde jag plankan eftersom jag ändå hade träningskläderna på mig...1 minut och 30 sekunder höll jag ut idag, så nu ligger Lina 4 sekunder efter mig :) Jag mår så jäkla bra när jag tränar och jag kan hålla fokus på det....Lina och Charlie kom hit idag och jag var ner i tvättstugan...fy vilken otäck känsla det är att gå ner där...Lina var och köpte lite vuxendricka till i morgon...om det nu känns som det behövs...vi ska som vanligt äta lunch här och sen gå till malmtorget så barnen får dansa runt midsommarstången, sen ska jag Lina och Charlie spela spel och bara mysa med varandra...Charlie ska sova hos mig för i morgon kväll kommer Linas crush till henne.....en fin kille så jag hoppas att hon förstår det och inte går i mina fotspår....

Den finaste kom i kväll och följde med mig ner till tvättstugan....vad gjorde jag...jo sov på soffan och såg ut som ett yrvaket troll när det ringde på dörren :P hur ska jag få den här mannen ur huvudet...vad ska jag göra för att gå vidare....åh vad jag önskar att livet vore lite lättare....ibland vill jag bara krama han och tala om hur fin han är...och när han sätter håret i en svans då bara dör jag lite grann...så jäkla söt....älskar karlar med håret i en svans....

Nu har jag kokat lite ny ingefärashot...sen i september har jag druckit en shot om dagen och mår fysiskt jättebra av det så jag fortsätter väl...

yngste sonen tog körkort på motorcykel idag....det har jag fasat för hela tiden, men han är ju vuxen och gör som han vill....lite extra pappersarbete var det tack vare hans ADHD men han fixade det precis som han fixat allt annat ....nytt jobb som produktionstekniker och ett hus i Rya....fan vad jag är stolt över han, den som alla förutspådde att det skulle gå illa för...älskade unge du har gjort mig till den stoltaste mamman i världen :) 

Den kärlek vi har mina underbara ungar och jag kan ingen man konkurrera med...mina barn kommer först i alla lägen och kan man inte inse det så  är det som det är...det innebär inte att jag kan älska en man av hela mitt hjärta...för det är ju det jag gör <3

Vaknade alldeles för tidigt i morse så det fick bli lite tvångssömn senare...jag ska ju ut och jobba i natt så då behövs det att man sover lite längre. Kan fortfarande inte smälta att jag var så dum så jag tog den här extranatten när det är spännande fotboll i kväll...jäkla skit! Jag har varit ner till mamma med en massa mediciner så hon klarar sig när jag är borta 4 veckor...det börjar närma sig nu....jag längtar på ett sätt....till friheten att kunna vara ute så länge jag vill utan att behöva vara rädd för att gå hem....friheten att bara vara, inte ha dåligt samvete för att jag inte är till mamma flera gånger i veckan...men jag kommer att sakna mina ungar och barnbarnen...och den finaste förstås....jag blir alldeles varm när jag ser han och det suger till i magen....den känslan har jag inte haft på många år....Jag vet att det finns många fina män, det har han fått mig att inse, bara det att jag inte haft förstånd nog att ta vara på det tidigare. Men nu bryter jag det mönstret och kommer aldrig mer att hamna i den situationen.....I morgon ska jag gå ner i tvättstugan för första gången sen den där galningen fick med mig ner dit...den finaste kommer och hjälper mig när jag ska hämta tvätten på kvällen innan han ska jobba....han är verkligen underbar <3

i kväll har tårarna runnit mer än vanligt...jag har mått så inihelvete dåligt en längre tid och kanske det har påverkat mina känslor för den finaste....hur ska jag kunna känna några som helst känslor när jag bara tvivlar hela tiden...fan vad jag älskar dig! Kan jag säga det mer tydligt! mina känslor för dig kommer aldrig att ändras...jag älskar dig nu och för alltid....det som har varit det har varit och de känslor jag haft för nån annan spelar ingen roll...du är den finaste och den bästa för alltid <3

Somnade i skaplig tid igår...iaf före 24 och det händer inte ofta...men då vaknade jag halv fyra istället och var tvärpigg...jäkla skitsömn, men det är väl konsekvenserna av nattarbetet...jag somnade om precis innan det var dags att gå upp men då stängde jag av larmet...men vaknade av att mobilen ringde...nån jäkla försäljare antagligen då jag inte svarade för att jag inte kände igen numret..men upp kom jag och iväg till sjukgymnastiken för ett entimmespass...hem och duscha och iväg till Storå, hämta kommunbil och kollegor för att göra den årliga larmrundan då vi kollar att vi verkligen har koll på var alla larm finns...en fika på plantmarknaden blev det och hur smidigt som helst att ha med sig lchfbröd till räkmackan....en riktigt trevlig dag, precis vad jag behövde. Vi är ett bra sammansvetsat gäng uskor och vårdbiträden som har jobbat ihop i många år nu, jag kan inte ha bättre kollegor.

Lina skrev på messenger och undrade om jag kunde komma och vara barnvakt till Charlie när hon skulle ut och springa...såklart jag gjorde det och då kunde jag titta på fotbollen samtidigt...Tyskland -Nordirland och som väntat så vann Tyskland.

Nu är det en jäkla massa fiskmåsar utanför mitt fönster...jag som har fågelskräck ser framför mig hur dom kommer att attackera mitt fönster och ta sig in...snacka om att vara paranoid :D nejdå så illa är det inte men jag är fruktansvärt rädd för fåglar så papegojan på plantmarknaden höll jag mig utom synhåll för...hon som äger den höll med mig om att dom kan attackera om dom märker att man är rädd för då blir dom oxå osäkra....

Jag har inte sett han...det där karleländet som vänt upp och ner på hela mitt liv....känns som han är mil ifrån mig just nu och det suger verkligen.....skulle behöva han en stund på torsdag, men jag blir så osäker...det har väl med min självkänsla att göra...den som han tog ifrån mig, han som jag trodde var den jag skulle leva med för alltid...så jäkla fel man kan ha...och tyvärr kommer jag nog aldrig att bli hel igen....jag blir så ledsen när jag känner att han den finaste , den jag litat på helt...den första jag litat på sen många år vänder mig ryggen, jag kanske har fel och det kanske inte alls är så, men min magkänsla säger så...om jag bara kunde tala om hur mycket han betyder....älskar dig alltid och ingen kan ta din plats i mitt hjärta <3

Den sista jobbnatten gick riktigt fort...det gör den när jag jobbar med E....så tokigt det blir alltid när vi jobbar tillsammans, men när vi är lika virriga båda två så kan det inte bli annat. Men roligt har vi på våra nattpass och det reder ut sig till slut även om det tar sina omvägar....det kan bli några mil extra med glömda nycklar och jackor.I morse var polisen på ett ställe där vi har en vårdtagare...ett riktigt otäckt ställe med knarkare och annat skit så man vet aldrig vad man möter där...husägaren kom oxå dit och följde med poliserna in där...det här jobbet har blivit allt tuffare med åren, vi ska kunna hantera det mesta och tvingas gå in i situationer som vi egentligen inte har utbildning för...men vi är ett bra team på 3 undersköterskor och 3 vårdbiträden och ett bra samarbete med våra underbara sköterskor så det mesta löser sig.

Satt mobilen på väckning 13 idag, men då jäklar gick det bra att sova...när jag inte skulle det. Vaknade halv tre och ringde ner till mamma och talade om att jag var sen men skulle komma....eftersom jag inte varit där på hela veckan så fick jag ju höra vad långsamt det hade varit och hur ledsen hon var efter läkarbesöket i onsdags...synnerven är förstörd på det andra ögat oxå så det blir inte bättre än så här....så nu var det nere i botten igen...det sista jag behövde just nu. Men nu har jag gjort allt som hon tyckte hade blivit eftersatt  den här veckan och lovat att komma på torsdag igen...måste ta ut mediciner till henne så hon klarar sig när jag är i Frostviken. En fin vän ringde igår och ska komma upp till Paradiset några dagar när jag kommit dit, det blev jag så glad för....Ska bli så skönt att komma upp dit och försöka hitta mig själv...jag vet inte längre vem jag är...eftersom jag gömt mig så länge och bara levt för mina älskade ungar så har jag tappat bort mig själv efter att ha tappat så mycket i vikt och börjat leva igen....men vad betyder det när jag tappat bort mig själv och min identitet på vägen....nu måste jag försöka dra i bromsen....så mycket som förvirrar mig och jag inte förstår...men jag vet att jag behöver ingen som sänker mig ytterligare...det är svårt nog att kravla sig upp ur det här svarta hålet som det är....

I morgon ska jag åka ner och träna igen och köra plankan...plankan gör jag varje dag och nu klarar jag över 1 minut gånger 3...jobbigt är det men det ger resultat och varje gång jag ser hur kläderna blir större så ger det en extra kick att fortsätta....Jag vet att jag är värd mer än vad jag ser just nu och det kommer att bli bra till slut...ingen kommer någonsin mer att kunna såra mig, den som gör dåliga val i livet får försöka förstå det själv, jag har gjort mina och det kommer aldrig att upprepas.

 

Just nu känns det som jag inte lever...jag existerar men det är inte mer....så jobbigt att jag inte kan sova när jag kommer hem efter nattens jobb...alla jävla tankar som bara snurrar. Försöker lyssna på musik, den bästa musiken men då kommer tårarna...fan att man ska behöva känna så här. När jag väl somnar ordentligt så vill jag nästan inte vakna och får ha mobilen på väckning så jag inte sover alltför länge.

Mår dåligt av fb oxå så jag funderar på att skippa den, men det är ett bra sätt att hålla kontakten med vänner långt borta och ett sätt att fördriva tiden på natten när det är lugnt på jobbet...men på sista tiden mår jag bara dåligt när jag ser en desperat människa som skriver så barnsliga kommentarer så man undrar vilken nivå den hjärnan stannat på... visst jag kan blocka den så jag slipper se, men jag orkar inte bry mig längre...jag backar så är det lugnt...jag kommer över det även om det kommer att ta tid.

I natt är det sista natten på den här jobbperioden och det är nio nätter ledigt igen...ska göra en av våra sommarextranätter på onsdag...hur fan gick det till att jag valde onsdag, det är ju fotboll då...Sverige -Belgien..en viktigt match och så ska jag jobba :P hur tänkte jag där.....inte alls antagligen :( 

Jag skulle behöva gå ner i den där jäkla tvättstugan oxå...men jag måste ha nån med mig..Lina kan ju följa med på dagtid men det är värre när det blir kväll....jag vet att den finaste säger att han kommer men jag vill inte vara ett påhäng för han....saknar han gör jag....och han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta <3

Så var första natten gjord...ganska lugnt och inga larm alls...det är inte ofta det händer men ibland sover alla och ibland är det som att ingen sover ....vi såg en liten älgbebis i skogen mellan Ramsberg och Löa, den var så söt där den vinglade fram på sina ben...mamman stod en bit bort så det var bäst att åka därifrån så inte mamman gav sig på bilen. 

Natten blev lång när det var så lugnt och jag var tröttare än vanligt när jag åkte hem, men väl hemma så kunde jag inte somna iaf...jäkla skit, jag blir så trött på att det ska vara så här och dessutom när jag väl somnat så vaknar jag efter en stund igen....men sen sov jag till 16:30...

Det där oroliga som känns i magen vill inte släppa och jag vet inte vad jag ska göra åt det...det kanske har blivit för mycket med allt, men jag hoppas på att det ska släppa när jag kommer härifrån och åker till paradiset...men jag kommer att sakna den finaste..så det känns inte helt lätt och självklart som det gjort tidigare år...

Satans träningsvärk i magen och armarna har jag oxå...det är efter plankan så det är bara att fortsätt så det går över...dags att hoppa in i duschen och göra sig klar för natt nummer två och hoppas på att den går fort så den här helgen tar slut....det känns som jag bara sover och jobbar men det passar väl mitt asociala liv just nu :)

Jävla skitnatt igen...ligga där och sno runt i sängen som en propeller och somna när det är ljust ute och nästan dags att gå upp, så idag fick det bli en lång sovmorgon utan väckning eftersom det är jobbhelg. Tycker den där jäkla jobbhelgen kommer oftare och oftare, men det kan ju bero på att den senaste tidens lediga helger har det varit så många måsten så nu hoppas jag det blir lite lugnare.

Jäkla knasdrömmar jag har hela tiden, undrar vad det beror på? 

Fotbollen tar ju lite tid nu och jag är tvungen att prioritera...inte lätt det heller när jag vet att mamma sitter ensam och väntar på att jag ska komma, jag har bestämt mig för att vara lite snällare mot mig själv och inte låta någon spela på mina känslor...jag måste kunna göra det jag vill utan att det dåliga samvetet sitter på axeln..idag gjorde jag det då jag valde fotbollen...en bra match var det trots att Sverige förlorade...men än är det inte helt förlorat, dom har ju en chans mot Belgien...inte så stor kanske, men ändå en chans :)

Nu har jag gjort plankan och det går bättre och bättre för varje dag, orkar lite mer varje dag :) men fan vad drygt det är. Men viktnedgången kräver även träning så nu är det bara att fortsätta vara envis och inte låta latheten ta över...kan lätt bli att man skjuter upp sånt och då blir det aldrig av....

Hoppas måeendet blir bättre snart...känner mig helt asocial just nu och sitter mest hemma...inte bra det heller men just nu förmår jag inte mer än så...nog jobbigt att ta sig till jobbet och träningen...tur att fb och messenger finns så jag inte helt isolerar mig, men det känns ok att kunna gömma sig bakom datorn :) datorn skvallrar inte om tårar eller hur man är klädd, eller inte klädd....men nu är det dags att sätta på sig jobbkläder och det professionella förhållningssättet och vara som en kamelont hela natten :)

Fan vilken dålig match mellan Tyskland och Polen..hade nog väntat mig mer av Tyskland...men så är det i livet...allt är inte som man förväntat sig. Kollade på too ugly for love...och kände att så är det nog...min självkänsla kommer för alltid att vara i botten...vem kan älska nån som inte kan älska sig själv....hur ska jag kunna göra det när jag gömt mig själv i så många år....den enda jag älskat och kunnat visa det för är mina underbara ungar...dom jag älskar mer än nåt annat....men så kom han den finaste..och jag känner en kärlek som vuxit fram... och som skrämmer mig till vansinne....jag skulle vilja ha dig här hos mig och få krypa nära dig men samtidigt känner jag en jäkla rädsla...du kommer ändå alltid att vara den jag älskar mest hur det än blir.

Hade mobilen på väckning 10 idag då däcken skulle komma mellan 11 och 13....hoppade i kläderna och borstade tänderna och stod och velade om jag skulle hoppa in i duschen eller vänta tills efter träningen när det ringde på dörren...ett snabbt ögonkast i köksfönstret och jag förstod att det var han med däcken som var här...tio i elva...jäkla tur att jag hade hunnit kommit i kläderna iaf.Åkte ner till sjukgymnastiken och tränade en timme....satan vad jobbigt det är när konditionen inte är vad den borde vara...men det blir väl bättre. Tog tag i städningen idag och fick in alla kläder jag kastat på stolen i sovrummet in i garderoben...fy fan vad trött jag blir på mig själv när jag slänger kläder omkring mig...jäkla fasoner...

ett annat problem är det där med maten...jag vet att ska äta varje dag....men så känner jag ingen hunger och tänker att jag ska äta men jag gör bara det här först...och så glöms det bort...det är inte vad jag vill och har ingenting med att jag går ner i vikt att göra...jag vet sen tidigare ätstörningar att jag måste äta....men när man inte känner hunger är det svårt att kontrollera, men jag är så medveten så den här gången är det ingen fara, jag tvingar mig själv att äta ändå.

Nu har jag städat och fått undan en massa skit så då kan mitt mående bara bli bättre...så som jag mår brukar avspegla sig i hur det ser ut hemma...kaos i måendet..kaos här hemma...men nu ser det ganska städat och organiserat ut för tillfället :D

Ska försöka hitta nån som kan skifta däcken och göra en fyrhjulsinställning i morgon...eller det behövs inte göras i morgon men hitta nån som gör sånt :)

Nu väntar jag på att klockan ska bli 21 och fotbollen börjar...Tyskland - Polen kan ju bli en riktigt bra och spännande match...enda lediga dagen idag sen är det jobb hela helgen....skulle behöva tvätta egentligen och hinner inte ner till mamma och göra det och vill inte heller störa den finaste då han är ledig...så det får väl vara till det blir ett bra tillfälle...får väl gå troslös i värsta fall :D

 

Lika jäkla svårt att somna i morse...och vaknar flera gånger innan jag somnar ordentligt...hade mobilen på väckning halv ett och snozade som vanligt...vaknade med ett ryck halv två och då blev det en jäkla fart...skulle ju vara på APt i Storå kl 15. Sista APT innan semestern,vi kör en larmgenomgång där vi åker och kollar var dom larm finns som vi är osäkra på så slipper vi ta en semesterdag för nästa APT...krångligt det där med att två timmar APT ska ta en hel semesterdag, men det är väl typiskt kommunal.

Just nu mår jag som ett lass skit...och vet egentligen inte varför...i natt så kände jag hur tårarna brände och ville komma och jag hade jämt göra att hålla det tillbaka så inte kollegan skulle se det...samma idag när jag åkte från Storå...det bara kom över mig och tårarna bara rann...vad är det som händer, precis så var det när jag var tillsammans med C och jag inte visste vad som skulle hända...ska det aldrig ta slut...jag känner mig precis som när vi var tillsammans och jag valde att hellre vara tillsammans med han och veta var han var och vad han gjorde än att göra slut på eländet och inte veta när han skulle dyka upp...men nåt sånt är det ju inte frågan om nu så jag förstår ingenting....kanske är det för att jag är rädd för dom känslor jag har för den finaste och vill bara trycka tillbaka dom....nu är jag i en sån där asocial period och vill inte träffa allt för många...Allt det där bottnar i en osäkerhetskänsla, den som han och hela det mansdominerande samhället skapade då han efter att ha misshandlat mig med järnröret och slagit sönder hela mitt hem fick tre månaders fängelse och kunde överklaga och få det till skyddstillsyn...en skyddstillsyn som betydde att han skulle övervakas och gå på samtalsterapi hos en psykolog...som han inledde ett förhållande med....hela jävla rättsystemet är helt åt helvete när det gäller våld i nära relationer...jag hade lika gärna varit en i statistiken som blivit ihjälslagen av den jag älskat....det tar aldrig slut och att jag läser om det hela tiden och förstår att jag bara hade tur som klarade mig gör att jag mår som jag gör just nu...att jag bor som jag gör och inte vill vara ute efter åtta på kvällen gör ju inte saken bättre, jag vill inte att den finaste ska behöva åka hit stup i ett för att jag inte törs gå in eller gå ner i tvättstugan....så då tvättar jag hos mamma ibland och håller mig inne på kvällarna...älskade finaste...jag älskar dig  mer än jag förmår att visa ...eller jag vill inte visa det, men du förstår ändå....kommer aldrig att finnas nån finare för mig oavsett vad som händer <3

Natten var lugn och det flöt på bra...enda irritionsmomentet var han som larmade och när vi kom dit så var det för att vi hade glömt att sätta ett sugrör i vattenmuggen....jäkla surgubbe...ibland råkar man ut för lite sura vrånga vårdtagare,men det får man ta med ett leende och bara se till att det blir så bra som möjligt :) 

Jag hade så jäkla svårt att komma till ro när jag skulle sova...svårt att somna och när jag väl gjorde det så vaknade jag ett par gånger inan jag kunde sova ordentligt. Kvart i tre var jag klarvaken så då var det bara att gå upp....gömde mig bakom soprummet en stund i solen....det är då fan att jag inte kan sitta ute och vara bekväm med det...men det är inte lätt när det sitter äckel och glor i fönstren....På jobbet satt det en lapp på kylskåpet att en personal hade blivit utsatt för närmanden av en man när hon var ute med en boende...det var en man i 50 årsåldern, kort, rund,gråhårig och av utländsk härkomst som talade engelska...så nu ska det köpas in överfallslarm...det känns inte så roligt att gå ur bilen till vårdtagarna som bor i Storå och Stråssa, men det är väl inget bättre i Ramsberg med alla missbrukare på solkullen...vi har ju blivit hotade där ett antal gånger.

Jag älskar mitt jobb och vårdtagarna, men det börjar bli för mycket osäkerhet i jobbet...synd att det har blivit så men det kommer tyvärr att fortsätta och bli ännu värre.

Jag gjorde klart semesterschemat idag och det ser bra ut med bra vikarier...det känns tryggt att gå på semester när man vet att brukarna får den bästa vård :) Jag längtar till semestern men samtidigt inte...åh vilken svår situation...jag vet ju varför men samtidigt så vill jag komma bort och känna efter på riktigt vad jag känner...det känns som jag äts upp inifrån av den här känslan och den skrämmer mig....ibland vill jag bara lägga mig i fosterställning och skita i allt, men sen tar den professionella undersköterskan över...är ju van att vara som en kamelont...byta skepnad för varje person man möter....och så blir det även i det privata livet...aldrig visa vad man känner.....

 

 

Mår verkligen skit idag...jag kunde inte somna igår kväll....låg bara och snurrade och en massa tankar om allt och inget...ryggjävel som fortsätter bråka så jag vet fan inte hur jag ska ligga...så då gör jag om samma misstag än en gång...tar propavan, attarax, alvedon, naproxen och tramadol....jag vet att det blir helt fel men till slut blir man desperat och tar till allt som finns...resultatet blev att jag somnade naturligtvis, men sov till klockan var kvart i tre på eftermiddagen....helt snurrig i huvudet och segare än segast...tog två muggar kaffe och två timmar att komma in i duschen...fick tvinga mig själv att äta nåt trots att jag mådde illa för i natt ska jag jobba och behöver vara klar i huvudet om jag ska hantera mediciner. Fotboll på tv:n så jag har sprungit mellan allt jag måste hinna och den....det hade sluppit om jag inte varit så korkad...igen! Men nu börjar det kännas bättre ....skulle kännas ännu bättre om Sverige kunde lyckas få ett mål...eller helst ett par..det ser inte så ljust ut just nu.

Hoppas på att natten blir lugnare än dom var förra veckan, och att det är lugnt uppe i Ramsberg....känns väldigt obehagligt att vara där just nu. Nu ska jag ägna resten av tiden innan jag ska åka till jobbet åt fotbollen :)

Blev en lång sovmorgon idag...så skönt när man bestämmer själv hur länge man vill sova och eftersom jag gick upp så tidigt igår och ändå kom i säng sent så var det välbehövligt. Seg har jag varit hela dagen...så då beslutade jag att stanna kvar i mina sunkiga pyjamasbyxor och bara vara, kolla på film och läsa böcker....kom på att när han den finaste var här på natten så hade jag ju dom här pyjamasbyxorna på mig...det tänkte jag inte på då...nåja han lär väl se den sunkiga sidan av mig oxå...men fan att jag inte tänkte på det :P

Jag kollade på en film som heter Säg att du älskar mig...en riktigt sorglig film som berör...så typiskt mig att välja en film så jag sitter där och tårarna rinner...varför inte välja en rolig film istället...jag ska göra det senare i kväll så den här olustkänslan som blev försvinner....Solen kom fram nu ikväll men jag ignorerar den och håller mig inomhus och fotsätter bara vara....jag intalar mig själv att det är kallt ute, då känns det helt ok....

I morgon börjar en riktig skitvecka....jobbar måndag och tisdag natt, har Apt på onsdag eftermiddag kl 15 så då är dt bara att masa sig upp i tid....torsdag är enda lediga dagen för sen är det jobb fredag, lördag och söndag natt...men sen är det 9 dagar ledigt igen eller nästan iaf för jag har nån extranatt där, men så blir det under semesterperioderna...sen är det bara en jobbperiod kvar innan semestern börjar och jag åker till Paradiset...lite dubbla känslor där eftersom jag vet att jag kommer att sakna någon väldigt mycket.....

Hade mobilen på väckning kvart i sju i morse, men det krävdes tre znoosningar inan jag lyckades kravla mig ur sängen....in i duschen och efter en mugg kaffe så vaknade jag sakta till liv...jag hatar tidiga mornar och vill helst vara ifred och inte prata med nån den första vakna timmen....men sen är jag hur pigg som helst :) For ner till Löa och lämnade bilen där för att åka med Rickard och Lisa till Botkyrka kyrka och lilla Agnes dop. Det gick hur fint som helst att ta sig dit och nog fasiken hade jag klarat att köra dit...jäkla Erik som sänker min självkänsla...men nästa gång kör jag själv! Det var ett jättetrevligt och mysigt dop och efteråt så åkte vi till Alby där Johan och Sofia bjöd på mat och kaffe med tårta...maten kunde jag äta men jag var ståndaktig när det gällde socker så det blev kaffe och en babybel :D funkar klockrent det oxå :)

Träffade kusin Ylva som är uppväxt i Hällefors och bodde med sin mamma (min faster) Anna hos min farmor och farfar, som ju är hennes mormor och morfar under några år...precis som Lina och Charlie gjorde hos mig....nu bor Ylva i Stockholm på söder sen många år  så det är inte ofta vi träffas men desto roligare när vi gör det :) alla tre av mina systrar var där men ingen av Johans bröder...ja mina bröder oxå naturligtvis...en är död, en är knepig och en har vi inte träffat mer än på fb så det har väl sina naturliga skäl till det...Johan är iaf min favoritbror och har alltid varit det...det skiljer sju veckor mellan han och Tobias så dom har nästan växt upp som bröder och jag har varit både syster och extramamma till han....

Det där med att komma hem sent en kväll här är inte särskilt roligt, men han den finaste lovade att följa med mig och det gjorde han....jag känner att nu får jag sluta vara ute sent på kvällarna för hur go han än är så kan jag inte begära att han ska släppa det han gör för att jag inte törs gå in själv....älskade fina hoppas du vet hur mycket du betyder och att allt du gjort är jag så tacksam för....du finns för alltid i mitt hjärta <3

Den här årstiden gör sig påmint om varför jag valde att jobba på nattpatrullen...inte bara att det är ljusa härliga nätter utan alla underbara djur vi ser...i natt satt det en lite skatunge på vägen i Löa, vi stannade och gick ur och pratade med han och han såg så fundersam ut...det var inte mycket vi kunde göra så vi hoppade in i bilen igen och då blev han så rädd när bildörren slog igen att han tog ett par skutt och gjorde en kullerbytta ner i diket...det var ju bättre att han satt där så han inte blev påkörd.

Upptäckte när jag kom hem att träningen var mellan 10:30 och 13 idag så det var ju bara att glömma...men jag hade så jäkla ont i ryggen så det hade nog inte funkat ändå....hur jag än låg så gjorde det lika ont och somnade jag så var jag vaken efter en liten stund igen....sista gången jag var upp var klockan 11 och mobilen var satt på väckning 13....usch vad trött jag har varit idag, men jag ska lägga mig en stund på spikmattan ikväll, det brukar funka.

Var ner och hjälpte mamma ett par timmar, det dröjer ju några dagar nu innan jag har tid med henne...i morgon är det dop i Stockholm då Johan och Sofia ska döpa Agnes i Botkyrka kyrka, ska bli så roligt att träffa min fina lillebror och hans goa fru igen :) Det enda som bekymrar mig är hur det ser ut när jag kommer hem....blir det sent så är det otäckt att gå in....jag vet ju att den finaste har sagt att följer med mig, men han jobbar och behöver vila när han kommer hem....att jag kan ha så starka känslor för någon igen, det trodde jag aldrig....jag vet inte ens hur det gick till...det har bara växt fram...antagligen för att han visat att det finns fina män oxå att han under en lång tid varit den enda man jag litat på och den enda jag öppnat mig så för.....det enda jag är rädd för är att jag har fel igen...jag tror inte det för han har inte visat nån sån sida...men jag vet ju inte....ska jag aldrig komma över den där osäkerheten....att en människa kan trycka ner någon så att det efter så många år fortfarande finns där...det enda jag vet är att han betyder så otroligt mycket för mig och att det jag känner för han är så starkt så han finns i mina tankar dygnet runt..... 

En intensiv natt var det...22 fasta besök och flera som är dåliga. Hur kan man vända på en man som är rädd och slåss och nyper? Ett larm fick vi om en tant som ramlat, när vi kom dit så satt hon på golvet bredvid fåtöljen...ingen lyft hade vi med oss och eftersom det har varit hit och dit med bilarna så hade vi ingen aning om var den portabla lyften fanns..det var bara att ta ett badlakan och sätta under armarna på henne och försöka lyfta ...men hon var väl i 110 kilosklassen och hjälpte inte till det minsta. Vi fick pallra upp tunga saker framför henne så hon inte kunde sträcka ut benen som hon gjorde för då bara gled hon ju iväg...efter mycket om och men fick vi upp henne i stolen och där skulle hon sitta i natt...när vi rapporterade om henne till dagpersonalen så undrade dom hur vi kunde få upp henne på två personer....tur vi inte visste det innan för då hade vi nog gett upp :)

I morse när vi åkte vägen över krutbruket så stod det ett rådjur med sina alldeles nyfödda ungar...så söta och inte större än ett par katter :) Nu är det underbart att jobba på natten med ljusa fina nätter och alla djurbebisar man får se :)

Inte tusan åkte jag ner och tränade men det berodde mer på att vi blev hemsläppta redan tjugo i sju och jag var så jäkla trött så jag orkade inte hålla mig vaken till halv åtta...men i morgon ska jag träna för då går jag av och behöver inte sova så mycket.

Vaknade med en olustig känsla och den går inte över...kan bero på att jag har sån jäkla magkatarr igen...får väl ta en omeprazol inan jag åker ikväll....men just nu skulle jag bara vilja krypa ner i sängen igen och drömma vidare om den underbaraste :)

Kom på att jag hade tvätt i tvättmaskinen igår kväll och jag tänkte att jag skulle fixa det själv...två glas vin och sen var jag så pass kaxig att jag vågade mig ner...men när jag skulle gå tillbaka så var det som att kaxigheten flög iväg och jag blev så där jäkla rädd igen...nåja upp kom jag men obehagligt var det och jag kan ju inte dricka vin varje gång jag ska till tvättstugan. 

Har varit till Rolf idag igen och han masserde där ryggen låste sig häromdagen...jäklar vad ont det gjorde, jag hade kunnat klappa till han och tårarna kom i ögonen...inte ens när han körde armbågen i rumpan som brukar göra ont, kändes det så som det gjorde i ryggen....men eftersom jag blir allt bättre i ryggen och det känns bra så fortsätter vi ett tag till...sex månader har jag gått hos han och det har gett effekt.

I natt är det jobb igen och jag är hur trött som helst, men kaffe och red bull får väl hjälpa mig att komma igenom natten....jag tänkte att jag skulle åka och träna i morgon när jag kommer hem innan jag sover...återstår att se hur det går med det....tanke och göra brukar ju inte alltid fungera...

Den finaste kom hit ikväll och följde med mig ner i tvättstugan....han hade mekat med bilen och var svart och skitig...han vet ju inte att skitiga karlar är det sexigaste jag vet :) inte skitiga så att dom inte håller sig rena, utan skitiga för att dom just har mekat med bilen och jag älskar lukten av olja  :) hade kunnat tagit med han in och luktat på han resten av kvällen :D 

Vaknade och hade en energi jag inte haft på länge...skrev färdigt semesterschemat så Alma kan få titta på det och bestämma sig för om hon vill ha alla nätter eller om jag måste lägga fler nätter på nån annan...åkte ner till sjukgymnastiken och gjorde ett träningspass på en timme, det var väl själva fan om jag inte ska ta kontrollen över mig själv och åka dit två gånger i veckan...måste fokusera på mig själv nu och mitt mående...Lina, jag och Charlie gick till loftcafet på malmtorget efter att hon slutat jobba...hela fagers gubbgäng nästan satt där....jag blev så glad över Anna-Lenas ord om att hon läst min blogg om livet med Calle och att hon tyckte jag var stark som skrev om det....dom orden värmde verkligen :) 

Så synd bara att en så underbar dag slutade med ett knytnävsslag i magen....jag visste inte själv att jag skulle reagera så starkt.....nu ska jag lägga även det bakom mig och lägga fokus på dom som inte gör mig illa...medvetet eller omedvetet, det spelar ingen roll....

Idag är det Sveriges nationaldag...jag åkte ner till mamma och motade upp henne ur sängen och klädde på henne lite tunnare kläder. Hon har en förmåga att klä sig i leggings, linne, top och tröja och sen nerbäddad under två tjocka filtar...inte konstigt att hon fryser när hon kommer ut. Jag frågade inte ens om hon skulle bli med utan sa bara att nu ska vi ut och lite var hon ju tvungen att protestera...Vi gick upp till malmtorget där firandet av dagen var...det var väl ok tills det var dags för en talare och då kände jag hur det kröp i mig....jag förstod redan innan vad hon skulle prata om, men jag tycker att just den här dagen kan få vara fri från hur vi ska öppna våra hjärtan och mångfald så man blir spyfärdig....tom mamma frågade när vi kom dit om det var mycket svartingar där...just då såg jag ingen och då sa hon: ja för den här dagen är våran så dom har inget här att göra :) lilla mamma har starka åsikter, så det är väl från henne jag fått det :) Såklart var den finaste där oxå...blir alldeles varm i hela kroppen bara av att se han <3 

Lina och Jenny kom med mina små kärlekar, Erik var i garaget och mekade med bilen han har där...ett sms från han att han ville ha mat...jag bestämde med Jenny och Lina att dom skulle få köttfärslimpa, potatis och gräddsås så efter att ha kört hem mamma så fick jag göra ett besök på ica och sen hem och fixa maten. En stor skål med tomater, gurka och melon gjorde jag oxå eftersom potatis och gräddsås inte ingår i lchf. Jag märker hur det går neråt med vikten men just nu är det rumpan och tuttarna som minskar...hade ju varit bättre om det tog lite fortare på magen, men det är väl för mycket begärt...idag hade jag på mig samma klänning som jag hade när jag följde med han i tvättstugan...det tog emot lite men så tänkte jag på vad han den finaste sa...du ska kunna klä dig hur du vill...och så fick det bli, men jag kände hur jag ville dra upp över brösten hela tiden för det kändes som jag visade för mycket....jag tror inte att han jag följde med ner i tvättstugan bor i det här huset för jag har inte sett han sen dess....mycket märkligt var det när jag ser det i efterhand...han hade ju kunnat fråga nån annan som bor här som han kunnat fråga på sitt eget språk...men han kunde ju svenska oxå även om han pratade engelska från början så han måste ju ha varit här ett tag och då kan det ju inte direkt vara första gången han tvättade....nåja nu har jag lärt mig ännu en läxa och kommer inte att göra om det igen :) I morgon ska jag bara njuta av att det är sista lediga dagen innan två veckors intensivt jobb börjar igen.

Sov alldeles för länge idag...men det var väl för att jag inte hade sovit natten före....seg som attan och kom inte in i duschen förrän klockan var halv ett...jag har glömt min mobilladdare hos mamma så jag fick tillbaka laddaren man har i bilen av Lina...jag vill inte åka ner till mamma och hämta den för då blir hon bara besviken om jag inte stannar och jag har sagt till henne att jag kommer på måndag, så det var bara att åka runt lite och försöka få lite i batteriet...tog en tur till Storå och Anna och Magnus och ungarna...lilla Älva växer så fort och är så söt...det var så skönt att kunna sitta på soldäck och bara vara....inga svartingar som sitter och glor i fönstret eller kommer ut och sitter alldeles bredvid. jag är verkligen fånge i den här lägenheten, jag kan inte sitta ute, jag kan inte gå ner i källaren och jag kan inte komma hem för sent för då sitter dom och har koll och det blir obehagligt...den där med dom otäcka ögonen har börjat komma ut när jag går ut igen...det har varit lugnt sen jag hade Baloo med mig men nu har han tydligen glömt hur rädd han blev när hunden sprang emot han. Erik och Jenny sover här i natt då dom ska jobba extra på bryggeriet i morgon...så jäkla skönt för då kan jag känna mig trygg och tom tvätta :) Jag fick dra till ica i kväll och köpa bröd så dom har till frukost i morgon för jag äter ju inte bröd så det har jag aldrig hemma.  När jag skulle åka hem stod han där...den finaste så jag stannade och pratade med han en stund....eller det var nog en lång stund....för när jag kom hem så kände jag hur kall jag var :) jag blir bara glad av han och han kan få mig att skratta som ingen annan....en underbar vän som betyder otroligt mycket...och med han kan jag stå och bli hur kall som helst för i mitt hjärta är det det varmt....

När klockan var vid kvart i nio igår kväll så knackade det på dörren igen och ringde...jag öppnade inte för jag kände på mig att det var han igen....efter 22 så var det dags igen...och när jag tittade ut så såg jag han gå ut...då kände jag paniken komma, vad var det här? Jag skickade ett meddelande till den finaste och han lovade att komma....strax före 23 så ringde det och knackade igen och då var det så obehagligt så tårarna rann, men strax efter så kom han....den jag litar mest på. Det kändes så lugnt och tryggt att ha han här, jag blir alltid så lugn med han...jag som är den som alltid oroar mig och har svårt att vara still....att man kan bli så påverkad av någon...inte undra på att han är den finaste jag vet. När han hade åkt och jag gått och lagt mig så kom jag aldrig till ro...somnade och vaknade efter en stund och så höll det på hela natten...var så trött så ögonen gick i kors när jag var tvungen att gå upp.

Jag hämtade Lina och Charlie sen åkte vi till Storå och hämtade Tovali och for vidare till Vingåker. Erik,Jenny, Lovisa,Lisa,Rickard och John kom oxå och eftersom Benjamin fick ett vattengevär och Lisa köpt 100 vattenballonger så var det givet att det blev vattenkrig...det började med vattenpistoler och vattenballonger, men när jag kastat en vattenballong i nacken på Erik så visste jag att han skulle hämnas...och det gjorde han oxå med vattenslangen...men Tobbe stängde av vattnet för han så han fick löpa med Lina efter sig så han höll på att spy...men blöt blev han och Tobbe satt på vattnet igen så jag kunde ge han en dusch när han minst anade det...alla var helt genomblöta till och med Linda fast hon inte sprutat eller kastat på nån...Eriks motivering till att blöta ner henne var att hon skrattade :) roligt hade vi iaf, kul när barn och vuxna kan leka tillsammans :) Då kom jag att tänka på när jag, Anette, Geka och jag tror det var Dick Lindberg hade vattenkrig en natt hemma hos mig i Bångbro...det var vatten överallt och vi var dyngsura, men fan så kul vi hade :) 

Tobbe fixade maten som vanligt och det var en massa gott grillat, potatisklyftor och sallad...så Linda och jag hade inga problem med att hålla oss till lchf....till fikat när dom andra åt tårta så hade vi jordgubbar och grädde till kaffet....

När klockan var 20 så for vi hemåt och ju närmare byn vi kom desto mer ont i magen fick jag....men han var redan här utanför...han den finaste så jag kom in utan att få panik....är evigt tacksam för det han gör....hoppas verkligen att han förstår det...

Ibland är jag fortfarande så naiv och blåögd så jag blir rädd för mig själv...Lina kom och skulle hämta Charlie och strax efter hon kommit så knackar det på dörren...vi trodde att det var nån annanstans för det lät så tyst, men när jag öppnar dörren står det en ung kille utanför, en från nån av migverkets lägenheter. Han har kläder i famnen och frågar om jag kan hjälpa han att få igång tvättmaskinen nere i källaren...eftersom Lina var här och han var bara en ung pojke på ca 25 år så tänkte jag att det må väl vara ofarligt att göra det. När vi kommer ner i tvättstugan så säger jag åt han att lägga i tvätten, som visar sig vara två tröjor, men han har inget tvättmedel med sig...jag säger att du måste ha tvättmedel oxå och då springer han upp och hämtar ett stort tvättmedelspaket med lite i botten...jag tar i tvättmedlet och ska sätta igång maskinen när han börjar ta på mig, på axlarna och ryggen...så frågar han: vart kommer du ifrån...jag bara tittar på han, vad menar du...vilket land kommer du ifrån...från Sverige svara jag...det trodde jag var uppenbart...du är så fin säger han då...sen tar han i mitt hår...du är jättefin säger han och drar mig intill sig i en kram...då känner jag paniken och sliter mig därifrån och springer ut ur tvättstugan och uppför trapporna...och hör han ropa efter mig: vi ses....så fort har jag nog aldrig kommit upp från källaren nån gång och jag kände hur hjärtat bultade...jag kunde inte säga nåt till lina när jag kom in, men när vi åkte till ica berättade jag för henne....jag kunde väl aldrig drömma om att en så ung kille skulle bete sig så...nu känns det som att jag måste bli ännu mer försiktig...jag anklagade mig själv för att ha en klänning som visade både för mycket ben och bröst....men samtidigt kan jag tycka att jag ska väl kunna klä mig som jag vill eller gå naken om så är utan att behöva vara rädd...men nu kommer jag att ha kläder som döljer och inte lita på nån och aldrig mer gå ner i källaren själv.

charlie och jag åkte ner till mormor Sigrid på eftermiddagen, jag har inte varit där sen i måndags och jag vet att hon väntar varje dag...nu har jag iaf bäddat rent, tagit fram sommartäcket, vädrat vintertäcket, kollat över hennes kläder och hängt fram sommarkläderna...tvättat och hängt det, kollat över mediciner och plockat fram till ssk det hon behöver...så säger hon: hur ska det bli i sommar när du åker till Norrland i 4 veckor...Anette kan inte tvätta och se till mig som du...så kom mitt dåliga samvete fram igen...alltid är det så...hon spelar på mina känslor och får mig att må dåligt över att jag gör vad jag vill en gång om året...att bli mamma åt sin mamma är inget jag vill att mina barn ska behöva uppleva och jag kommer aldrig att ha dom kraven på dom så att dom får dåligt samvete...den dagen jag känner att jag inte är med i huvudet eller att kroppen inte orkar så kommer jag att fixa det själv...det är inte egoistiskt och heller inte elakt mot mina älskade ungar...det är det bästa för oss alla. 

Idag lämnade jag in bilen till Niklas igen och halvvägs hem så kom jag på att jag gav han hela nyckelknippan...och där satt oxå hemnyckeln! Det var ju bara att vända och gå tillbaka...Lina ringde och undrade om jag kunde ta Charlie till i morgon, och såklart jag gör det...mitt lilla lyckopiller, ungen som jag älskar, den vackraste som finns. 

När jag skulle hämta bilen åkte den finaste förbi...och hjärtat flög ner nånstans i magen tillsammans med alla fjärilar...jävla karl att få mig att känna så...men hjärtat styr man inte över...

Charlie och jag åkte til Ölsjön i Ramsberg och Lisa och John kom också dit...så himla fin badplats och lugnt o skönt. Till Djäkens och Laxtjärn kan man ju inte åka längre för alla svartingar som är där och super och härjar...i den miljön vill jag inte att barn ska vara och inte jag själv heller för den delen. Det var riktigt skönt i vattnet, lite kallt först men sen gick det bra.

Idag är det 7 år sen Roger hittades död....det känns som det var alldeles nyss och jag tror aldrig man kommer över saknaden...Charlie och jag åkte till minneslunden och tände ett ljus och Charlie ropade på Roger att han skulle komma ner från himlen, men det var nog alldeles för lång väg. När vi skulle åka hem så mötte vi först Anette som var på väg till Roger och sen Sanna, Rogers dotter med sin sambo och Barnen. Milo är så lik sin morfar, lika mörk, bruna ögon och öron som står ut, lilla Ellie är ljus och har blå ögon, söt som en liten docka.

Efter några pannkakor, tvättning och tandborstning var det dags för lilla skruttan att sova och hon tog fram två böcker, den ena har jag aldrig läst så den började vi med och då heter en av huvudfigurerna i den Roger...det kändes som att Charlie fick ett svar från Roger då, ett tecken på att han hörde henne ropa.

Nu sover hon och det bästa som finns är att krypa ner bredvid henne och somna till hennes andetag...

Idag kom Ankie hit och vi åkte till Hällefors...Ankie har aldrig varit där och jag har ju bott där...första stopp blev på hembygdsgården, farfar och farmors gård som hembygdsföreningen köpte när farmor dog. Huset var sig likt iaf utvändigt och dansbanan fanns kvar på gården...sen fortsatte vi ner till centrum och satt oss på en uteservering där...efter en stund kom en tjej ut och det visade sig vara Carina Korsgren som jag inte sett på säkert 30 år...pratade en stund med henne och sen kom en man på motorcykel och satt sig bredvid oss...han hade bott i Bångbro och var kusin med Ari Back och kompis med Kari Lamu. Efter ytterligare en stund kom en man och en kvinna och satt sig vid bordet bredvid, mannen började fråga ut oss var vi kom ifrån och när han hörde att i varit vid hembygdsgården och att det var där min pappa växt upp så reste sig mannen och kom framtill mig och sa: är du dotter till Rolf....ja sa jag, då sa han känner du inte igen mig och nej jag gjorde inte det...du har ju varit hemma hos mig sa han och då såg jag vem det var...det var ju Ingemar Stenström...han som jag och Solveig hängde med under Hälleforstiden då jag var tillsammans med hans kompis Roger...herregud efter alla dessa år så springer man på han igen...så roligt :) Sen fortsatte vi till kyrkogården och farfar och farmors grav, vidare till Krokbornsparken där vi hade mycket roligt....det är verkligen en fin folkpark...sen åkte vi till Polstjärnan, där bodde jag under min Hälleforsperiod...det har inte förändrats mycket där heller...Hällefors kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta...dels för att mina farföräldrar bodde där och pappa kom därifrån och dels för att jag har så många roliga minnen därifrån....vi avslutade den här fina dagen på wokhouse där det gick åt helvete med lchf...men det är bara att ta nya tag i morgon...och en gång är ingen gång :) Halv nio for Ankie hem till Lindesberg och jag känner att jag är så jäkla trött efter en lång dag, men får väl försöka hålla mig vaken ett par timmar till...en underbar dag hade vi iaf :)