Finaste årstiden och den finaste

Den här årstiden gör sig påmint om varför jag valde att jobba på nattpatrullen...inte bara att det är ljusa härliga nätter utan alla underbara djur vi ser...i natt satt det en lite skatunge på vägen i Löa, vi stannade och gick ur och pratade med han och han såg så fundersam ut...det var inte mycket vi kunde göra så vi hoppade in i bilen igen och då blev han så rädd när bildörren slog igen att han tog ett par skutt och gjorde en kullerbytta ner i diket...det var ju bättre att han satt där så han inte blev påkörd.
Upptäckte när jag kom hem att träningen var mellan 10:30 och 13 idag så det var ju bara att glömma...men jag hade så jäkla ont i ryggen så det hade nog inte funkat ändå....hur jag än låg så gjorde det lika ont och somnade jag så var jag vaken efter en liten stund igen....sista gången jag var upp var klockan 11 och mobilen var satt på väckning 13....usch vad trött jag har varit idag, men jag ska lägga mig en stund på spikmattan ikväll, det brukar funka.
Var ner och hjälpte mamma ett par timmar, det dröjer ju några dagar nu innan jag har tid med henne...i morgon är det dop i Stockholm då Johan och Sofia ska döpa Agnes i Botkyrka kyrka, ska bli så roligt att träffa min fina lillebror och hans goa fru igen :) Det enda som bekymrar mig är hur det ser ut när jag kommer hem....blir det sent så är det otäckt att gå in....jag vet ju att den finaste har sagt att följer med mig, men han jobbar och behöver vila när han kommer hem....att jag kan ha så starka känslor för någon igen, det trodde jag aldrig....jag vet inte ens hur det gick till...det har bara växt fram...antagligen för att han visat att det finns fina män oxå att han under en lång tid varit den enda man jag litat på och den enda jag öppnat mig så för.....det enda jag är rädd för är att jag har fel igen...jag tror inte det för han har inte visat nån sån sida...men jag vet ju inte....ska jag aldrig komma över den där osäkerheten....att en människa kan trycka ner någon så att det efter så många år fortfarande finns där...det enda jag vet är att han betyder så otroligt mycket för mig och att det jag känner för han är så starkt så han finns i mina tankar dygnet runt..... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0