marithape carpe diem

Pratade med den finaste på messenger igår...kanske mest för att förvissa mig om att han inte sett nåt på videochatten....det var som en enda stor ångest igår....kanske inte ens för att jag var naken och kom åt nåt jäkla skit utan mer för att han skulle tro att jag var helt galen...vem ligger och videochattar naken liksom....nu har jag två val...endera sluta att använda I-pad och I-phone i sängen eller ta på mig en pyjamas......känns som lite mycket med en pyjamas i den här värmen så det får bli det andra....får vänta tills höst och kalla nätter med att att använda I-pad och I-phone i sängen....får lyssna på hans råd och bara använda böcker i sängen.....

Var ner till mamma idag och passade på att ta med några liter mjölk och fil sådet inte blir så tungt att bära på tisdag....det är min nya strategi....att dela upp handlingen då jag ändå måste åka ner till henne två gånger i veckan

Åkte en sväng till Djäkens för att se om det var några som badar där ändå trots att det inte är ok...och ja det var det....hur många som helst, men inte en enda Svensk.....ja då kan dom fortsätta att skita ner våra vatten...det fenomenet har ju aldrig funnits på våran badplats tidigare, men i andra länder är det inget nytt.....jävla äckel....har dom tillfört vårt land med något bra och positivt....nej jag kan inte se det....när andra invandrat i vårt land, som finnar, tyskar, människor från balkan så har det inte funnits detta problem....dom har jobbat, anpassat sig i landet och varit en tillgång....men dom här jävla Araberna har inte tillfört ett skit mer än att dom förstört så mycket dom kan och kostat oss vår välfärd......till och med små ungar i tre fyra årsålder står och är uppkäftiga....dom ska tydligen göra som dom vill utan att någon vuxen säger till dom......

Just nu bryr jag mig inte om idioterna runt mig för det orkar jag inte....de enda jag bryr mig om är dom jag älskar...och just nu känner jag bara en oro för han,han som är i mitt hjärta....hur orkar han......ett sånt arbetsschema är inte ok....vill bara krama han och hålla han nära....trotsa min egen rädsla....

Somnade efter mycket om och men.....sov egentligen ganska skönt med fläkten påoch fönstret öppet.  Men sov nog lite för bra för klockan var halv elva när jag vaknade...tog upp I-paden och skulle kolla fb...och vad händer...jag skickar ett videosamtal till han...den finaste och jag får fan inte stopp på det.....där ligger jag alltså naken i sängen och skickar nåt på video....fick panik och vänder I-paden åt ett annat håll och försöker stänga av den...det gick ju sådär kan jag säga men efter minuter, sekunder jag vet inte vad så hade jag äntligen fått av den. Jävla skit att jag ska vara så klantig hela tiden.

Arabkärringen ovanpå tyckte att ytterdörren skulle var öppen hela tiden och la dit en stor sten....som jag sparkade bort och hon hämtade och la dit igen med att tala om att hon skulle ringa polis...precis som att dom  skulle åka dit för en sån sak..kände att nu är det fan nog och kasta in stenjäveln i skogen och bestämde mig för att nu kommer jag inte att backa för såna nåt mer....jag satt mig ute i mina trädgårdsmöbler och tog tillbaka mitt liv och mina sommarkvällar.....nu kommer jag aldrig att backa mer...det här är mitt land och jag kommer aldrig att låta några jävla araber eller muslimer ta över.......

Sov alldeles för länge idag...fattar inte hur det gick till för jag har sovit hela natten utan att vakna en enda gång. Duschade och blev sittande vid datorn utan att ens klä på mig...känner mig lat, men förstår att det inte handlar om det....kände att jag inte orkade vara här så det blev en tur till Ludvika...känns så skönt att kunna åka dit utan att vara rädd....köpte nya gardiner till vardagsrummet, med en förhoppning om att må lite bättre men jag vet ju att jag lurar mig själv.....det kan aldrig bli bättre här....var till Lidl och Rusta...sen sa mina knän att att nu funkar det inte längre....det gör för ont....är så jävla trött på att vara så begränsad...att inte kunna göra det jag vill utan att tänka på att jag måste kunna sätta mig en stund....får jag inte en operation snart så orkar jag fan inte mer.....

sen han som förvirrar mig totalt.....han som fick mig att leva ...som varit den som jag känt mig trygg med och som jag älskat precis lika mycket som jag älskar mina barn och barnbarn....som jag älskar nu också såklart men som jag ändå backar för ...är så rädd att vara för mycket....så jag ser inget annat än att backa och älska på avstånd....han vet ändå var jag står och kommer alltid att stå.....en kärlek som är för evigt.....

Är så jävla trött på den här känslomässiga berg och dalbanan...igår kändes det för första gången på länge som att jag var riktigt glad...fick ett bra och positivt sms och besök av Ankie och hennes barnbarn....handlade åt mamma och det gick bra det också....men så kommer den där jävla sparken i ryggen igen....måste sluta vara på fb....eller ta bort någon som vän så jag slipper se det som gör ont.....kanske att jag överreagerar men jag kan inte hjälpa det....känslor rår man inte över hur gärna man än vill.

Var till en vän idag, vi träffas inte så ofta men alltid lika trevligt när vi väl gör det....mycket skratt och surr....som jag såväl behövde....att få bara vara, glömma alla måsten och få bort alla dumma tankar....men så kom det tillbaka nu i kväll...kanske inte kändes lika ont men gårdagen kom tillbaka....önskar att jag kunde flytta härifrån.....bara få glömma allt och vara glad och lycklig.......

Vaknade klockan tre i natt och fick sno en stund innan jag somnade om....vaknade halv nio men var alltför trött för att orka kliva ur sängen....lyssnade på ett par poddaroch sov små stunder...den här förlamande tröttheten som kommer så fort jag är ur balans....kanske kroppens sätt att tala om att nu är det dags att vila igen. Är kanske fortfarande alldeles för dålig att lyssna, så det måste jag bli bättre på men ibland blir man nersparkad så fort så man inte hinner med....

Blev inte så mycket gjort idag som jag borde ha gjort, men det finns ju kvar. I morgon är det handling åt mamma igen. Känns som att tisdagarna kommer fortare än dom andra dagarna....

Kollade på en film i kväll Vid din sida..så fin och så sorglig....precis en sån film man behöver när tårarna bara rinner iaf...det där var ironi för vad jag behöver är en film att skratta åt, men kom inte på nån idag så det får bli en annan dag...

Så var jag där igen...på ruta ett....ännu en familj har flyttat in i huset, tack och lov snett över mig....men gap och skrik och spring på massa människor....hur kan det vara sån skillnad på folk från olika länder...dom mittemot från Kosovo som är lugna och trevliga och stör ingen och så dom här....araber som gapar och skriker, ungarna far som vilddjur och har ingen som helst uppfostran....kärringar med sina jäkla hucklen som samlas och gapar som idioter....män som far runt i bilar alla tider på dygnet...vet fan inte om jag orkar så mycket mer....att sitta ute är uteslutet, det blev en väldigt kort period....och att sitta här som en fånge igen känns inte helt optimalt.

Var ner till mamma idag och hjälpte henne med att tvätta och såklart dricka kaffe och hålla henne sällskap ett par timmar...hon berättade att det var en kille av utländsk härkomst som varit hos henne med lunchen....en som inte fattade vad han skulle göra och som pratade så fort så hon inte hörde vad han sa.....så ska våra äldre behöva ha det tydligen....samma kom tillbaka till kvällsmaten och då var jag kvar där....halvdålig Svenska och pratade för fort. När jag påpekade det så svarade han att han inte alls pratade för fort....kände hur nära jag var att explodera och att allt som är åt helvete i äldreomsorgen nästan fick mig så ur balans så jag bara svarade att jo det gör du och sen reste jag mig upp sa till mamma att jag kommer på tisdag....hade nog gjort mig olycklig på idioten annars....

Om jag bara kunde hitta en liten stuga i skogen, långt bort från skiten som finns överallt här i byn....känns som att jag inte orkar så mycket mer....bara tanken på mamma gör att jag tar en dag i taget....dom andra jag älskar av hela mitt hjärta vet jag klarar sig ändå......

Igår var alla barn utom två här på midsommarlunch, med svärsöner och svärdotter och barnbarn förstås...sen gick alla till Malmtorget och eftersom jag inte kan gå så långt och inte kan stå så länge heller så stannade jag hemma och fixade en marängtårta tills dom kom tillbaka....efter fikat så åkte Erik,Jenny och Lovi hem och jag och Lina beslutade att göra som jag alltid gjorde med barnen när dom växte upp...efter malmtorget så åkte vi en tur i Dalarna och tittade på olika platser där dom firat midsommar....ibland badade vi om det var varmt och grillade korv nånstans....den turen brukade sluta nångång vid 1-2 tiden och det var tre trötta men lyckliga ungar som ramlade i säng.....nu var vi inte ute och åkte lika länge men hann ändå averka 15-20 mil och det var den mest underbara midsommar på länge....med dom jag älskar mest av allt.

Idag har jag inte fått mycket gjort...men det behöver jag inte alla dagar....duschat, gjort peelingmask och bara varit....kollat på fotboll som inte gick så bra som jag önskat...men så är det....livet är inte det man vill alla gånger, men det kan vara bra ändå.....inget som är som jag vill just nu....mattänket åt helvete....en jävla berg och dalbana det där....får kanske inse att det inte kommer att bli annorlunda...känslor som också är i ett enda kaos....såklart jag vet vad jag känner...det där med att förtränga det är det svåra....

Sömnen orolig som vanligt och konstiga drömmar....men vaknade före tio och gick upp och gjorde mig redo för dagen....till banken och sen till torget för att köpa jordgubbar....i morgon kommer ju några av mina ungar med familjer och äter midsommarlunch innan Malmtorget...en tradition vi haft i många år....kanske jag kan följa med dom till Malmtorget...om jag kan hitta en parkering någotsånär nära....annars får jag bara helt enkelt strunta i det och vara hemma....bara att acceptera att så är det....även om det gör mig ledsen och frustrerad....bara att bita ihop och inte visa det.....Är så innihelvete trött på att bara vänta på operationen....att bara sitta här hemma och inte kunna göra det jag vill....bara att städa tar flera dagar...jag tar mig inte ner i tvättstugan längre....vilket jävla skitliv och ändå går det att ändra på....en operation och jag får livet tillbaka.....men jag kan bara vänta.....undrar varför det är köer till sjukvården....jag vet varför egentligen....men vad spelar det för roll, jag får ingen operation fortare för det.

Jag har det som behövs när jag inte längre orkar eller vill....

Vaknade flera gånger i natt av värk...vet ärligt talat inte om jag orkar ha så ont så mycket längre.....vaknade halv åtta och gick upp och tog medicinen....la mig en stund till för att den skulle hinna verka....efter dusch och en mugg te så åkte jag ner till vc för att kolla blodtrycket....ännu en liten förbättring, men jag hade missuppfattat att jag skulle ta två av en sort och har bara tagit en....men så får jag rätta till det nu och hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll....Naproxen som jag fick låta bli att ta då läkaren sa att den kunde höja blodtrycket, den måste jag ta igen....har inte haft så ont på länge och är så begränsad i vad jag kan göra....får hela tiden välja mellan pest och kolera. Var till apoteket och hämtade ut mediciner till mamma som håller på att ta slut....blir så ledsen och frustrerad när jag märker hur hon glömmer mer och mer.....min starka mamma som alltid funnits där....jag går sönder när jag ser hur hon förändras......är ändå tacksam för varje dag jag får med henne....vet ju att det är en gåva att få så här många år med mamma...är ju inte att ta för givet och inte alla förunnat. 

Åkte till ica och gjorde ett tappert försök att handla i kväll.....kände hur tårarna var nära  när jag skulle ta mig tillbaka till bilen...kan ju bara hoppas att det blir bättre nu när jag får ta naproxen igen... orkar fan inte vara så begränsad i allt.....då kan jag lika bra skita i att leva för det är inget liv....det är bara att existera.....

Lite orolig sömn i natt...vaknade flera gånger och när klockan var sex så var jag klarvaken...låg kvar i sängen och lyssnade på en av de poddar jag somnat mitt i...nu kunde jag iaf få höra den till slutet. Somnade naturligtvis om och vaknade tio...upp och försöka få nåt vettigt gjort....in i duschen och så var det dags för det där jag fasat för....handlingen till mamma....jag fick ta det som är nödvändigt och det var för mycket ändå....har ett jätteskov just nu och benen vill inte det jag vill....men med att stategiskt sätta mig efter vägen till bilen så lyckades jag fixa det idag också....får ta resten en annan dag....den här värken är inte ok....måste jag avstå en medicin för att blodtrycket ska bli bra så är det som att välja mellan pest och kolera....

Var upp till minneslunden och tände ett ljus hos Roger som fyller 58 år idag....min fina älskade bror....han som var full av känslor...så skör....den av syskonen jag är mest lik...eller vi är mest lika pappa....dom andra två är mer lik på mamma...tuffare och inte lika svaga....kanske därför vi båda hamnade i vården...blev undersköterskor, för att vi vill hjälpa människor....båda ville vi egentligen jobba i missbruksvården....han pga det han varit med om i barndomen och det han varit med om själv....jag för det jag varit med om i barndomen och även för det mönster jag hamnade i som vuxen....när jag drogs till fel män......nu är det min dotter som jobbar med det istället och Roger och jag hamnade i äldreomsorgen....något jag gjorde enbart för arbetstiderna då barnen fortfarande bodde hemma och sen blev jag kvar.....det är väl ödet antar jag och det känns bra att finnas där för människor oavsett vad det gäller.....många tankar just nu och kanske är det den jäkla värken som får mig att fundera så mycket.....den som är med mig dygnet runt just nu.......

Kan ju inte direkt säga att jag mår bättre idag....trött och grinig....tårar som kommer utan att jag egentligen vet varför...försöker få nånting gjort iaf, men det enda som hände är att jag fått i lite färg i håret och bäddat rent i sängarna....alltid något. Dammsugaren låter jag stå framme efter att jag dammsugit sängen för då kanske jag kan förmå mig till att dammsuga i morgon...Jag ringde enhetschefen på Treskillingen och hon förstod min frustration och dom höll på att utreda vad som gått fel...en avikelse är skriven och skickad till MASEN. Så nu kan jag inte göra mer än att skriva klagomålsrapporter när det händer saker som inte är ok....och det gör det ju hela tiden. Men om ingen påpekar det så har ju inte chefen heller nåt att visa för politikerna och då kan det aldrig bli bättre.....

Handlingstisdag i morgon och jag har redan ångest över det....i morgon är det fan bara tunga saker hon ska ha. Det kanske inte är så tungt för andra men för mig väger saker tre gånger så mycket....för varje kg så tycker mina knän att det är tre kilo och det gör att dom kan bara vika sig rätt vad det är...en liten sten jag kliver på eller nån liten kant och så är det platt fall....nu försöker jag ju vara försiktig, men ibland funkar det inte ändå....men som vanligt får jag hitta nån lösning...det finns ju inget annat.

Fotbollen tog ju en del av min tid idag också och det gick ju bra....1-0 till Sverige efter straff...huvva så spännande det var. Ska ju kolla blodtrycket på onsdag igen så jag kanske får hålla mig borta från såna saker...

 

Så trött som jag var igår var det längesen jag var....ögonen ville bara åka ihop och sova, men jag kände att jag måste vänta så jag inte riskerade att vakna mitt i natten och få ännu en natt med snoande och snurrande i sängen. Var tydligen ingen risk med det och somnade som en klubbad....vaknade strax före tio men var alldeles för slö och lat för att kliva ur sängen, så jag låg kvar och läste boken om Marie Fredriksson....då ringde Erik och frågade om jag ville följa med till Västerås och EKO....så då blev det en jäkla fart in i duschen och till Lindesberg. EKO är en helt fantastisk affär som har precis allt...märkesvaror till bra priser....efter att ha varit där ett par timmar så åkte vi till MAX och åt hamburgare innan vi fortsatte hemåt. En underbar dag med några av dom jag älskar mest. 

Blir lite låg av vädret som är nu...är inne i ett skov och då känner jag av vädret mer än annars....det enda jag vill just nu är att blodtrycket ska vara så bra det kan på onsdag så operationen kan bli snart....orkar fan inte vänta mer. Dom här jäkla skoven som bara sänker mig mer och mer och som gör att livet sätts på paus gör mig galen....jag vill leva nu....jag försöker verkligen leva i nuet, men när jag blir så begränsad så känns det som att livet snart gör detsamma.....en dag i taget....det var det jag lärde mig när söstra mi försvann.....och efter att ha mist så många vänner så oväntat så har jag förstått att det är så man ska leva....i morgon spelar ingen roll och igår har passerat....det är nuet som är viktigt...och kärleken....kärleken till dom som är nära......

Orkade inte skriva igår...det blev bara för mycket den dagen. En ssk på mammas boende ringde och berättade att en personal droppat revaxör i hennes ögon istället för dom ögondroppar hon ska ha...hur kan det ens hända? I min värld när man jobbar i vården så får man inte delegering förrän man jobbat ett tag och kan vårdtagarna och är säker på det man gör....men inte i äldreomsorgen i Ljusnarsbergs kommun....där plockar man folk från gatan och anställer dom som inte kan få nåt annat jobb...dom som aldrig avslutat ens grundskolan många gånger. Men från att helt desperat anställa den typen av människor till att ge dom delegering på mediciner och ögondroppar övergår mitt förstånd. Det är människor det handlar om, många gånger gamla och försvarslösa, dementa och andra handikapp....var tog tryggheten vägen? Känner en jävla maktlöshet men ändå måste jag kämpa vidare för mammas skull och för alla andra äldre som är beroende av hjälp för att få livet att fungera.....

Skulle egentligen köra hem Erik igår efter pubkvällen men behövde inte det då Alexander gjorde det....men då helt plötsligt fick jag en ny lärdom....den att inte kunna sova....var det karma som sparkade mig i arslet kanske....snurrade och vred i sängen, lyssnade på poddar, läste och gick upp och ner till klockan var mellan fem och halv sex....men var vaken igen strax före åtta....mer poddar, upp och ner och lakanet var som ett jäkla dragspel....somnade vid tio och var klarvaken igen elva....var nog nåt jag skulle lära av det...att jag inte ska tro att det är så jävla enkelt alla gånger att sova.....när jag sagt det till han, den finaste...så har det varit för att jag bryr mig om han....att jag är rädd om han och vet hur viktigt sömnen är....men jag insåg aldrig att det inte är så lätt att styra över det själv, även om han försökte tala om det för mig.....så ibland får man lära saker den hårda vägen och jag ska inte tjata mer om sömn med han....nu vet jag hur svårt det är...men jag kommer aldrig att sluta bry mig.....

Vaknade med ångest i morse....vet inte varför...eller det vet jag nog....känslan av att en fin vän ska gå till sista vilan idag och jag känner att jag kan inte vara med....det river upp för många känslor och jag är för svag just nu....kanske för att mamma envisas med att jag ska titta på korten i hennes äldsta album och att hon hela tiden säger att jag ska fråga om sånt jag undrar om i hennes liv....för att hon och moster ångrar att dom inte frågade mormor när hon levde....men det gör bara att jag får ångest över att mista henne....ändå förstår jag vad hon menar och att det är viktigt så jag försöker......

Lät dagen bli som den blev och kom inte in i duschen förrän på em...kanske för att en vän ringde och vi pratade länge...men det gjorde att dagen kändes lättare...fint med underbara vänner. 

Hade tänkt att åka till Loftet idag....men så kom den över mig igen...den där rädslan...fan att jag ska känna så.

Mötte ändå någon fin...den finaste när jag var på väg till ica.....

 Tog mig upp i morse och duschade och drack en mugg te och åt en tallrik rysk yoghurt med jordgubbar innan det var dags att åka till Lindesberg. fattar inte vad det besöket hade för mening.....men den här gången kom iaf chefen...och med en helt annan attityd.Det finns ju liksom inget att planera med jobbet innan jag har blivit opererad och jag har varken lust eller nån anledning och sitta och prata om nåt som eventuellt kan hända.....jag lever i nuet och en dag i taget......är det så svårt att förstå.....tom chefen hade fattat det och sa att vi kan ju inte göra nåt innan vi vet hur allt blir....ibland blir jag förvånad över henne.....

Sen var som orken borta resten av dagen, har inte varit utanför dörren och ändå inte gjort ett skit här hemma.....gått mellan datorn och tv:n...löst lite korsord emellanåt och försökt att läsa, men vem kan läsa när man ändå måste läsa om orden hela tiden och ändå inte förstår.....när tankarna bara snurrar och man vet fan varken ut eller in.....längtar så innihelvete till Frostviken och att jag inte kan åka dit gör mig så förtvivlad....jag fixar inte att köra så långt själv när värken sätter in.....en annan längtan är till Danmark, men samma sak där....känner mig som att jag sitter i ett fängelse.....kanske att det känns mer när det regnar och jag måste hålla mig hemma....lättare när solen skiner och jag kan ligga vid sjön och slippa tänka...men det kommer väl fler såna dagar och jag får lära mig tålamod....inte min starkaste sida tyvärr......

Den där JB han är inte alls att lita på....låg och snodde en lång stund innan jag äntligen somnade och då kom jag naturligtvis inte upp när jag skulle heller....blev nojig i natt också när jag hörde folk utanför och stängde fönstret som jag har haft öppet flera veckor....så dumt att jag inte intalar mig själv att det är inget som kan hända....men jag vet ju att jag lyssnar inte så det var bättre att stänga det än att ligga och lyssna efter ljud. 

Tog mig till Loftet idag....satt en stund i bilen men till slut tog jag steget....kändes lite mer ofarligt idag och väldigt trevligt sällskap var där så nu har jag förhoppningsvis kommit över den tröskeln....

Hjärtat fick sig en volt iaf idag....känns bara helt underbart för då vet jag att jag inte är känslomässigt helt förstörd iaf....

Ska till Regionhälsan i morgon kl 10 så i kväll får inte JB svika mig....jag måste upp i tid och hinna duscha och göra mig klar....men han är ju karl så varför ska jag lita på han....en propavan är nog ett säkrare kort.

Vet inte varför men har varit så ledsen hela dagen....hade helst stannat i sängen och bara sovit bort den här dagen. Men tvingade mig upp och försökte få någorlunda styr på dagen....två gånger åkte jag till ica och vände om igen....kunde inte förmå mig att gå in där....kanske rädd för att tårarna skulle komma därinne....sådär som händer ibland utan att jag kan hejda det....ssk på vc ringde idag och talade om att proverna dom tog förra veckan var bra....alltid något....hon hade pratat med en läkare om blodtrycket som inte vill bra och jag ska sluta med naproxen...ja jag får väl prova men den har ju gjort att jag klarar mig utan den värsta smärtan, men är det så att den höjer blodtrycket så har jag inget val....

Ska lägga mig i tid i kväll och hoppas på att JB inte sviker....så kanske morgondagen blir bättre....är ju en sån där handlingsdag åt mamma, återstår att se hur det funkar utan naproxen, men det måste gå, det finns inga alternativ.

Känner bara att om det inte ordnar sig med allt snart så ger jag upp....om inte fk hinner före att slå undan fötterna på mig......

När jag går tillbaka ett år i tiden så ser jag hur jag skriver om att jag är rädd för att möta den där väggen....hur jag skriver vad jag ska göra för att undvika den...hur jäkla dum och envis får man vara....varför bromsade jag inte redan då så kanske det inte gjort så ont...så kanske jag inte brakat in i den så hårt.....känner att jag är på väg tillbaka iaf....sakta men säkert, en dag i taget mer än så kan jag inte göra.....om jag bara kan få bort stressen jag har för mamma så kan det bli riktigt bra igen.....men det är svårt att släppa tanken på henne och att åka dit flera gånger i veckan då jag vet hur glad hon blir när jag kommer och att hon har bara mig nu.Att bli mamma åt sin mamma är den svåraste uppgiften jag har just nu...trodde väl aldrig att det skulle bli så här...min starka mamma som klarade allt....men att mista synen var inget någon av oss räknat med att hon skulle göra....så lite vi vet om livet....ingen aning om vad som händer nästa dag....vi planerar och tar allt för givet....men sjukdomar och olyckor rår vi inte över och det kan drabba alla. Nu menar jag inte att man ska gå och oroa sig för vad som kan hända, utan tvärtom....lev varje dag och njut av livet och gör allt du vill, vänta inte....var med dom du älskar och visa hur mycket du älskar dom....strunta i småsaker som irriterar...backa hellre än att bråka, det är inte värt det....ge en kram visa kärlek......

Vaknade tidigt och bara tänkte att jag ville sova,sova resten av mitt liv....lyssnade på en podd innan jag klev upp och duschade åt ett frölnäcke och en mugg te....velade hit och dit om jag skulle åka till djäkens eller mamma....det blev mamma då överkastet jag beställt till henne hade kommit och jag åkte och hämtade det.....tankade bilen innan och hjärtat slog en dubbelvolt då någon fin passerade....han som har tagit mitt hjärta...han som är den finaste jag vet.....men som ändå skrämmer mig....kan jag någonsin lita på en man igen....när jag läser om hur än den ena än den andra kvinnan blir mördad av män dom litat på så inser jag vilken tur jag haft som inte är en av dom...det hade kunnat varit så....så nära så många gånger. Antar att dom kvinnorna precis som jag älskat dessa män....de som trycker ner och förminskar....som till slut slår och man tror att man gjort nåt fel...att det är därför dom slår...att om jag bara gör på ett annat sätt, om jag inte ifrågasätter eller inte är glad så blir allt bra...jag vet att den gången i Danmark när han druckit hela dagen i Bakken och ändå skulle köra....den gången var det nära, när han körde i 170 och vi hade barnen i bilen....det enda jag kunde göra då var att vara tyst för annars så triggade jag bara han allt mer....när vi äntligen kom fram till campingen så kom slagen....men en granne hörde det och ringde polisen som kom....dom tog med mig och barnen efter att ha tvingat han att ge mig pengar att ta mig hem....underbara poliser som körde oss till ett tåg som gick till Helsingör....där ficj vi vänta hela natten....en tolvåring, en tvååring och en bebis på 10 månader....bebisen och tvååringen i liggdelen till vagnen....på morgonen tog vi färjan över till Helsingborg och tåget vidare hem....inte lätt då bebisen inte hade blöjor att byta och ingen välling...men ändå räckte dom sista pengarna till mackor och mjölk till barnen....så glad att vara hemma igen har jag aldrig varit och min fina vän hämtade oss på stationen....ja det var ännu en berättelse ur mitt liv me han....den jag trodde att ja älskade och skulle dela mitt liv med....men som var en psykopat som gjorde att jag inte kan lita på någon man......

Hade mobilen på väckning kvart över åtta då jag skulle följa med mamma på fotvård kl tio...men som vanligt stängde jag av den och somnade om...vaknade ändå efter en halvtimme så det var lugnt. Trodde att jag skulle kunna åka hem direkt efter men så hade inte mamma tänkt...passade ändå på att åka då personalen kom med hennes matlåda och drog till Djäkens...min oas....där jag bara kan vara och inte ha en massa måsten....leva i nuet och kravlösheten. Var där ett par timmar och åkte sen hem och duschade...hade en tanke att kanske åka till loftet...men när jag såg allt folk där så funkade det inte....hur gärna jag än vill så går det inte just nu....att bara sitta där bredvid någon utan att säga något och bara vara lycklig....kommer jag att klara det i år....jag hoppas det.

Åkte till Ludvika istället....inte för att jag behövde eller för att jag skulle göra nåt särskilt....bara ett planlöst åkande för att slippa vara här....tänkte tillbaka på tiden jag bodde där...på Majvägen på Ludvika Gård och Kolbottenvägen i Marnäs....så mycket roligt Anette och jag hade där när jag blivit ensam med barnen...en underbar lycklig tid....

 

Vaknade av att det pratade utanför sovrumsfönstret och blev irriterad över att det var folk ute så tidigt ....men det var inte tidigt! Klockan var halv elva och jag fick en jäkla fart ur sängen. Så kan det gå när inte sömnen vill infinna sig på natten....in i duschen och en tallrik jordgubbar med rysk yoghurt sen var jag redo att möta dagen....kände den där ångesten att vara här så jag åkte lite planlöst omkring och funderade på vad jag skulle hitta på....sjön var utesluten då det blåste alldeles för mycket....Loftet är jag inte riktigt redo för än....så jag ringde mitt lilla lyckopiller och så åkte hon och jag till Lindesberg, till plantmarknaden och fikade där....synd bara att dom tagit bort alla djur utom kaninerna som var alldeles för slöa i värmen...vi åkte istället till Erik,Jenny och Lovisa och umgicks med dom....Erik busade med dom så dom var alldeles svettiga och röda i ansiktet, men kul hade dom. Vi avslutade dagen med ett besök på Enellys....första gången jag var där men det kommer att bli fler gånger för där finns den godaste hamburgaren jag någonsin ätit.....

Trött som attan är jag trots sovmorgonen....blir så jäkla orolig för den där som inte verkar sova ett dugg numer....det är inte alls ok. Han måste vara mer rädd om sig.....men jag vill inte tjata....han vet ändå vad jag tycker.

Igår var det Anettes födelsedag...såna dagar som bara känns som skit och jag mår dåligt även om jag försöker att tänka positivt....handlade åt mamma och gjorde allt som hon hittar på att ha hjälp med när jag är där. Det gör mig ingenting i normala fall att hon hittar på saker att göra hela tiden, men igår hade jag inte tålamod med det...och det ger mig dåligt samvete...trots att jag bet ihop och gjorde allt hon sa så känns det som att hon märkte min irritation....kanske bara jag som överreagerar....Lisa, Lina och Charlie kom och hämtade mig och vi åkte upp till graven och tände ett ljus....det känns så jävla fel att hon är där.....det gör mig så frustrerad...

Har knappt varit utanför dörren idag....kom inte ur sängen förrän på eftermiddagen trots att jag vaknade före nio....ett steg framåt och två steg bakåt....igen.....alldeles för många tankar som snurrar i huvudet....är så jävla rädd att mista nån mer....tänker på det hela tiden och tar inget för givet....en dag i taget.

Försökte rycka upp mig i kväll och dammsög och torkade golven,välbehövligt kan man säga då det varit alldeles för varmt för såna saker....eller så har jag bara varit lat...eller prioriterat annat som är roligare, och då är det ok.

Kändes iaf bättre när det var gjort. Hoppas på fint väder i morgon så jag kan åka till sjön...där mår jag som bäst när jag inte behöver vara här hemma och inte ha några som helst måsten....att bara få vara i nuet....

Sovit som skit i natt....jag vet vad det beror på och jag får skylla mig själv....vissa filmer ger mig ångest och jag skulle låta bli att titta på dom, men så gör jag det i alla fall...idiotiskt att göra så....fick bli en liten powernap på dan istället. Hade tid på vc och trots ny medicin så är blodtrycket för högt.....den inre stressen som gör det, men vad ska jag göra för att inte vara så spänd hela tiden? Jag har verkligen försökt att slappna av och låta bli att tänka negativt men inget hjälper....skulle satt ner foten för länge sen, men det är inte heller alltid så lätt. 

Det togs ytterligare prover idag och ssk skulle rådgöra med läkare på torsdag vad som ska göras....känns som att det är nu först jag tas på allvar, nu först det händer någonting....

Handlingen i morgon ger mig också ångest....bara en massa tunga saker och orken att bära finns inte, så måste komma på nåt....

Tänker hela tiden på Frostviken och hur mycket jag längtar dit....första sommaren på 15 år som jag inte åker dit....det gör så jävla ont.

Igår var det nio år sen jag miste min bror....en sån där dag som man vill hoppa över...en dag som gör alldeles för ont trots att det gått så många år....att mista alla sina syskon och bli ensam kvar var inte det jag trodde någonsin skulle ske.....nu har jag ju en bror kvar i livet, men han är ändå borta då han valde för över tjugo år sen att bryta all kontakt med oss alla.....hur man nu kan välja att göra så...men det är hans val och jag får respektera det även om det gör ont....nu har jag ju två halvbröder och två halvsystrar också, men det är som inte detsamma ändå även om Johan står mig mycket nära....Robert har jag aldrig träffat och har bara kontakt med på fb.....Elin träffar jag ibland men inte Emma på samma sätt....ja så ser det ut och kanske tack vare det så har familjen och sammanhållningen och kärleken varit så viktig för mig....viktigt att mina barn håller ihop och finns för varandra, och det har jag lyckats med....har jag misslyckats med det mesta i livet annars så är det ändå det som har varit viktigt. vi har bara en kort stund på jorden och det gäller att ta vara på den, den kan ta slut fortare och tidigare än vad vi tror....det har livet sett till att jag ska förstå......

Är så jäkla ledsen och förtvivlad att jag inte kan åka till mitt älskade paradis i år....det känns mer och mer ju närmare juli jag kommer....men nästa år får inget hindra mig....eller så flyttar jag dit....det beror helt på hur situationen ser ut här hemma.....jag kan inte lämna mamma.....jag trodde att när barnen vuxit upp så kan jag börja leva och göra det jag vill.....men ödet ville annat. Är för alltid den som fått ta hand om familjen, redan som elvaåring fick jag ta hand om mina syskon då mamma jobbade skift på bryggeriet och pappa aldrig var hemma....fyra barn lämnades ensamma hemma...elva, nio,fem och tre år gamla....hade det varit idag så hade soc hämtat oss för länge sen.....men det formade oss till de människor vi blev och att åtminstone två av oss insåg att familjen och kärleken är viktigast i livet.......kärleken till dom som betyder mest i livet....

Igår kom Wilma ,Alicia och Benjamin...jag tog med mig dom och Tovan till Djäkens där Anna hämtade Wilma och Tovali....körde hem Benji till Lina och jag och Alicia åkte till ica och handlade...såklart hann jag lägga bort mina nycklar och fick ta ett extra varv innan Alicia påpekade var jag haft dom sist...och där låg dom såklart...

Firade Wilma och Benji i Storå idag då dom fyllt år...Wilma 12 år och Benji 5 år....en helt underbar dag då vi grillade och hade fikabuffé och badade i poolen....såklart blev det vattenkrig också...det vore inte vi om inte det blev det....hinkar och vattenpistoler om vartannat och vatten högt och lågt....precis så galet och högt i tak som alltid....älskar min fina underbara familj som är den knasigaste men mest underbara som finns.

Lisa och Lina tog med Alicia i natt till sommarstugan....Jag var och hämtade Charlie tidigare idag så nu skulle alla kusiner få vara i Kölsjön och mysa....är så glad för att alla mina ungar ser till att kusinerna får träffas och att den fina sammanhållningen och den kärlek vi har till varandra får leva vidare.....

Såg en sån fin bild idag...precis en sån bild jag älskar att se...inte rakad eller stylad....bara han....den finaste...den mest underbara jag vet ......