marithape carpe diem

Vaknade före sju i morse igen....gick upp och drack en kopp te och en fröknäcke macka....satt vid datorn en stund men gick sen tillbaka till sängen och lyssnade på en podd...och somnade en timme till....är som att jag inte lever...bara existerar just nu....som att allt kommer tillbaka...det där som han sa om att jag är värdelös och en dålig människa....det bara sitter där....dålig för att jag varit med om det som jag ändå inte kunde göra nåt åt...och värdelös för att jag inte var akademiker som han. Kunde jag leva om mitt liv så skulle jag ändra på mycket....jag vill inte ändra på att jag fått mina underbara ungar, men så mycket annat.....är jag en dålig människa för det som hände för så länge sen....det som var min hemlighet så länge...det som ingen vet förutom han som dömde mig...och så han...den finaste...tycker han också att jag är äcklig och en dålig människa.....det gör mig så förtvivlad....hur ska jag veta ...han som betyder mer än jag vill....han som lärt mig att leva igen, att tro på att det finns fina män....men som ändå gör att jag inte vågar vara nära en man....som jag önskar att jag kunde.....men jag är ändå glad att jag kan känna det jag gör för en man....det jag känner för han...den finaste....så nära kärlek man kan komma......

Somnar tidigt varje kväll och sover 10-12 timmar och är ändå trött.....får inget vettigt gjort hemma heller, det känns som att varje dag jag vaknar är bara en transportstäcka tills jag får gå och sova igen.....oroar mig för allt och inget....nu är det snart tisdag igen och handling till mamma....får sån ångest att jag inte ska klara att fixa det....hatar den värken...hatar att det bara tar stopp och jag inte kan gå längre....jävla skitknän...är det straffet för att jag ägnade hela min fritid åt idrotten.....hade kanske varit bättre om jag varit ute och festat som alla andra....istället för att träna fem gånger i veckan i hallen och springa intervaller till Älgfall....men nu är det som det är och jag tänker inte sluta leva för det....gör det jag kan och orkar och så får det vara bra med det så länge.

Trille var hit idag och såg hur det ser ut på gården....migrationsverket hade sagt att dom skulle ordna en kärra och köra bort det...men det var typ tre veckor sen och än har inget hänt....han hjälpte mig att ställa tillbaka gungställningen som arabungarna hade dragit ut igen på parkeringen, och att ta bort gungan dom hoppat sönder....

Har bakat lite fröbröd i kväll...det ser rätt ok ut. Men det där med att äta...jag vet inte vad jag ska göra för att förmå mig att äta utan att få kväljningar....jag äter inte för att jag är hungrig utan för att jag måste och det spelar ingen roll vad jag provar med....det bara kväljer och jag får hejda mig för att inte gå och spy upp allt.....jag vill verkligen och jag är medveten om att det är sjukt....men det går inte att hejda....

Det enda jag vill är att vara glad och lycklig....men jag hittar inte vägen dit....det slog han ur mig för längesen.

 

Vaknade före fem i morse...vad är det som händer? jag har aldrig någonsin varit morgonmänniska och så händer det här ....jag vägrade att kliva ur sängen så tidigt så där fick jag ligga och sno....läste lite, kollade fb flera gånger men när klockan närmade sig nio och jag fortfarande var vaken så tog jag till den sista utvägen....drog igång en podd och då somnade jag...poddar är som godnattsagor för mig....somnar alltid efter halva tiden.....

Åkte ner till mamma på eftermiddagen då jag visste att hennes ena ögondroppar var slut och jag hade hämtat ut nya....vi fikade som vanligt och jag skrev nota för tisdagens handling. Plockade ner det jag tvättade i tisdags och strök det...hon ville att jag skulle stanna och hjälpa henne att ringa moster Alva efter kvällsmaten så när personalen kom så fick hon ge mediciner och ögondroppar så fixade jag resten....jag råkade väl tillrättavisa min mycket bestämda mamma på nåt sätt så hon spände ögonen i mig och sa: Du ska inte lära din mamma att göra barn....det uttrycket har jag aldrig hört förut och jag är ju van vid att min mamma är ganska frispråkig....men nu var det en personal där och jag såg att hon inte var van vid sånt....min mamma kan få mig att vilja sjunka genom golvet alltför ofta.....men jag har väl vant mig efter alla år.....Jag värmde maten åt mamma och ringde moster så dom fick sitt vanliga lördagssamtal....två egensinniga men så härliga tanter....känner att så mycket moffa finns i dom...och mamma säger att så mycket mommo finns i mig....ja det kan jag ta och vara glad och stolt över för finare och snällare mommo än min finns inte....

Drömde världens konstigaste dröm...jag skulle göra en natt på bruket i Ställdalen...fy satan vilken panik jag hade...dels för att jag inte hade en aning om vad dom gör där och så för att jag inte vill jobba på nån fabrik....sen kände jag att mitt knä inte skulle fixa det då jag antar att dom står mest hela tiden....ja så konstiga drömmar och tankar kan bli.Känns som att hela jag gått sönder efter att jag inte kan åka till mitt paradis och jobba i år....men fick ett underbart svar från chefens fru idag då jag är välkommen nästa år....det är skillnad det från min chef som inte har hört av sig alls fast hon är tillsagd att göra det...man kan inte förvänta sig stora saker av små människor....för mig är hon den den den sämsta av chefer...så jävla patetisk....hon skulle nog ha fortsatt att inseminera kossor för människor ska hon definitivt inte jobba med.

Den där...han som tog mitt hjärta och behöll det...han såg jag idag....han var där bakom mig och fick mig helt ur balans...jäkla karl att påverka mig som han gör....

Hade en tanke om att jag skulle fortsätta min väg med mattänket och påbörjade med stekt ägg och falukorv med avocado....men kom inte ens halvvägs.....mitt matintag idag är ett ägg, en deciliter turkisk youghurt med hallon och några ostskivor....och jag är fortfrande fet och äcklig....

Drömt flera nätter om han nu...så konstiga men ändå fina drömmar....vaknade av mobilens väckning när klockan var åtta och gick upp och gjorde mig klar för att åka ner till vc. Fick träffa den femte läkaren nu och inte var han den bästa på svenska....blodtrycket förstod både han och jag och det var ännu bättre nu...men måste bli bättre iaf...ökad medicindos och en ny kontroll om en och en halv vecka....men sen var det inte mycket mer vi förstod av varandra. 

Ringde regionhälsan också då jag inte hade en aning om vilken dag vi skulle träffas igen där....och fick prata med en helt underbar människa som utan att jag sa nåt förstod att jag inte kunde ta in nåt av förra besöket och att det inte var konstigt att jag inte kom ihåg nåt....chefen blev ålagd att hon och jag skulle ha ett möte i April innan vi skulle ha mötet med läkaren på regionhälsan....vilket hon bara helt har skitit i....jag är inte förvånad...hade inte förväntat mig nåt annat...ska bara bli intressant att höra hennes patetiska ursäkter.

 Fick göra ett tufft beslut idag då jag måste ge ett besked till Frostviken....med tårarna strömmande så skrev jag mitt livs svåraste mail.....att inte få träffa alla underbara vänner där och goa vårdtagare gör att jag går sönder....inser mer och mer att det är där jag hör hemma....det som började som en flykt och som bara fortsatte som den bästa tiden i mitt liv.....med vänskap och kärlek.....bara jag får operationen gjord så ska jag ta ytterligare ett beslut....måste bara veta att jag gör rätt....att det är det beslut som gör att jag blir lycklig....att jag mår bra.....så svårt då lyckan och kärleken är på olika ställen......

Vaknade fem i morse av att det gjorde ont i ryggen och strålade fram mot vänster sida....gick upp och tog ett par värktabletter då det liknade smärtorna jag hade när jag hade njursten, men det var som början på det....när jag var uppe och gick så var det bättre men såfort jag la mig ner så började det...letade fram spikmattan och la mig på den, fan va ont det gjorde när jag inte legat på den på så länge...men efter en stund så kände jag värmen strömma genom kroppen och med en podd att lyssna på så somnade jag på den. Vaknade av att någon sjöng...det var Lill-Babs så det måste ha tillhört podden på nåt vis....då var klockan sju och dags att kliva upp...och smärtan var borta.

var ner till vc halv nio för det sista blodtrycket....lite bättre men absolut inte bra.....fick en tid hos läkare i morgon så då hoppas jag att det kan bli nån ordning på det så jag kan opereras snart.

Har sprungit på toa typ en gång i timmen hela dagen...och kissar eld...antagligen en uvi.och det var nog därför jag hade ont i morse.Såg någon fin idag...förstår att finvädret drog han ut...jag som ville ha regn så jag fick nåt gjort här hemma....men eftersom solen sken och var varm så åkte jag till Nyberget...där pappa bodde...och då minsann kom regnet....har iaf dammsugit hall och kök...resten får vänta till i morgon....jag har ju renbäddat sängen också...nån måtta får det vara.....

Jag vet inte vad det är som händer men det känns som att jag tar alltför många steg bakåt....vaknade före sju i morse efter att ha sovit oroligt och egentligen inte kom till ro förrän vid tvåtiden trots att jag var så trött så jag inte orkade vara uppe. Sov ett par timmar till på förmiddagen innan det var dags att hoppa in i duschen och göra mig klar för den vanliga tisdagshandlingen åt mamma. Får bara mer och mer ångest över den där handlingen....tungt att bära och ont som attan....körde ut kundvagnen till parkeringen idag och kände att jag var tvungen att sätta mig i bilen en stund innan jag kunde köra in den i affären igen, men precis då kom M och skulle handla så då tog hon med den in och jag kunde åka ner till mamma. Tvättade och rensade ur hennes garderob så nu tog orken slut så där står jag med en säng som jag rivit sängkläderna ur....och vet fan inte var jag ska hitta orken att bädda den....kanske det får bli en natt i gästrummet....I morgon ska jag på sista blodtryckskontrollen, känns som jag inte gör annat än springer på vc....jag som aldrig brukar gå till en läkare fick frikort efter tre månader....helt sjukt. Men nu får det vara nog snart....orkar fan inte ha det såhär längre......

Sov till halv elva idag och var fortfarande så sjukt trött....la mig och lyssnade på en podd vid halv ett, men hann bara höra hälften så somnade jag och vaknade av att det ringde....jag hade bara I-paden bredvid mig och den ringde....hur kunde den göra det? Jag hörde också att mobilen ringde inne i gästrummet men eftersom det stod att det var ett okänt nummer på I-paden så gjorde jag ingen ansträngning att ta mig upp och svara.

Fick en ny tid för blodtryckskontroll på onsdag 8:40 så då är det bara handlingen åt mamma jag måste tänka på.....ingen Lisa som är ledig den här veckan som jag kan få hjälp av....men det får lösa sig...på nåt sätt ska jag väl fixa det...det är värst att få ut varorna till bilen, allt hon ska ha handlat är så jäkla tungt...

Så tråkigt att varje gång jag träffar alla och det blir en lång dag så kommer tröttheten som ett brev på posten....som att kroppen måste sova så mycket mer då...blev ju inget med det igår då jag var tvungen att åka ner till mamma och det tar ju sin tid varje gång....

Såg någon som gjorde mig glad iaf....det är det man får ta tillvara...små glädjeämnen....

Vaknade som vanligt vid nio och tog en mugg te och gick in i duschen....tog en stol och gick ut i solen en stund och väntade på min fina svärdotter och barnbarnen från Vingåker. Är så glad för den fina kontakt jag har med mina fina svärdöttrar och svärsöner...och fd svärsöner....Erik,Jenny och Lovi, Anna Tovali och Älva kom en liten stund senare....så härligt att ha dom här tillsammans och senare kom Lisa, Rickard och John...och så Lina. Charlie var hos Petri och Lucas var på fest med kompisar.

Tobias kan vara glad för den fina sambo han har som inte bråkar, tjatar och gnäller....sånt tålamod som hon har skulle alla behöva ha....då fanns inga skilsmässor.Man måste välja sina strider och tänker man efter en stund så finns egentligen inget att bråka om....det är inte värt det....är kärleken stark så inser man det.

Idag är det ett år sen Anette begravdes, men jag hade bestämt mig för att det inte skulle vara en dag då jag var ledsen och det gick ju lättare tack vare alla fina ungar...men jag var upp i kväll och tände ett ljus och pratade med henne en stund.

Åt en knappt halv pizza i kväll med Linda och barnen....och mådde illa sen....satt vid datorn och helt utan förvarning så spydde jag rakt ut.....nu är jag där igen.....på ruta ett.

Kom också över mig den där känslan för han....han den där som gör mig så glad när jag är ledsen, som peppar mig när jag tvivlar, som finns där som det finaste stöd när jag faller, han som får ta min ångest och förtvivlan och ändå finns kvar..... den som gör mig så vansinnigt förbannad ibland och som retar mig som ingen annan.....men den som jag älskar villkorslöst och som jag inte kan leva utan...han som är mina andetag och den jag lever för....som gjort mig till den jag är idag och som jag aldrig trodde att jag skulle bli igen....den finaste....den jag älskar mest.

Undrar varför jag drömmer så mycket konstigt....nåja så länge som mardrömmarna håller sig borta så är jag glad. Dom kommer inte lika ofta nu....kanske det beror på att jag inte känner mig så stressad längre.

Vaknade före nio och gick upp och duschade och gjorde mig klar för att åka ner till vc. Blodtrycket var bättre den här gången, inte bra men bättre och det nöjer jag mig med för tillfället. En gång kvar att ta det och sen får vi se vad som händer.

Lisa kom och lämnade prinsen här under tiden hon handlade....en trött och lite grinig prins men även prinsar måste ju få vara det ibland. Han tog en middagslur i min säng, men humöret var ändå inte på topp....men vem är på topp alltid.....hade tänkt städa men solen övertalade mig att gå ut istället...inte så jäkla kul att sitta på den här gården, men samtidigt känner jag att varför ska jag inte kunna det för att jag är omgiven av idioter.....satt ute i två timmar och ändå hann jag dammsuga och städa toan....det slog mig att eftersom Linda och barnen kommer hit i morgon från Vingåker, Erik Jenny och Lovi, Anna, Tovali och Älva och Lisa,Rickard och John så är det nog ingen mening att ägna tid åt städning idag,känns som att det lönar sig mer efter att dom varit här....

Gjorde en lchf-kladdkaka i kväll.....känner att jag mår så mycket bättre utan socker så även om den kosten triggar mig med annat så är det nog den bästa iaf.....

Blev lite för mycket igår också då jag var tvungen att följa med mamma till frissan...hade egentligen behövt en dag att bara vara....men jag åkte upp till mitt favoritställe och satt där en lång stund och bara njöt av lugnet och tystnaden....det är det mest fridfulla ställe jag vet och så vackert. 

Vaknade tidigt idag och gick upp och drack en mugg te....men sen var orken slut igen och jag la mig och lyssnade på en podd och somnade en timme till....det var vad som behövdes....kändes mycket bättre sen och framåt kvällen så var jag rastlös istället....så jag gjorde nåt jag inte gör så ofta fast jag tycker det är roligt....jag bakade kakor...tre sorter...jag vet att jag är sämst på att baka kakor men jag gör det ändå....dom får liksom aldrig den form som dom ska ha....inte vet jag vad jag gör för fel, men det var detsamma. 

I morgon är det dags för blodtryckskontroll nummer två...sen måste jag ta itu med städningen....inte alls roligt men nödvändigt.

Känslor som hoppar upp och ner också...önskar jag kunde stänga av men jag har försökt så många gånger så jag ger upp....men dom skrämmer mig.....

Orken har gått lite upp och ner dom sista dagarna....kanske för att vissa människor gör att jag blir helt dränerad på energi och det tar en dag att återfå lite ork igen. Jag brukar inte bry mig så mycket eller lägga energi på idioter, men när dom stjäl mitt bord för tredje gången då jäklar brast det....jag gick upp för trappan och kollade deras balkong....och där stod bordet. Jag insåg att jag inte skulle få ner det själv utför trappan då jag har nog med att ta mig själv upp och ner....men jag kände inte ens nån smärta i benet...och då var jag arg...skrev en lapp och satte i trappen där jag talade om för dom vad som gällde....och nån timme senare ringde det på dörren och han som kan lite Svenska frågade om det var mitt bord....han fattade iaf men äckelgubben som var med han kunde ingen Svenska så han stod där och gormade nåt på Arabiska och det var nog inget snällt han sa....det syntes på blicken han gav mig....men bordet kom ner och eftersom jag fick både bord och stolar av J som var i byn och plockade ur föräldrahemmet som hon sålt så hade jag ingen användning för det blå bordet så det fick fara till Löa...där ska det väl få stå ifred för idioter.....

Idag har jag varit till vc och tagit blodtryck och prov på sköldkörteln....ska tillbaka på fredag och tisdag nästa vecka och sen en tid till läkare....det flyter på med det iaf....Lisa och John var med till ica idag när jag skulle handla åt mamma....jag orkar ju inte lyfta i och ur varorna längre....så blir det inte operation snart så vet jag inte hur det ska gå.....så nu är jag så trött man bara kan vara och det kommer att bli tidigt i säng.....utmattningsdepressionen gör att det tar så mycket mer på krafterna än normalt och jag måste lyssna på kroppens signaler när det är dags för vila.....men jag ser framåt och vet att det kommer att bli bra....bara jag har tålamod.....

Drömde jättekonstiga drömmar i natt där han var med, han den finaste....vaknade av ett meddelande på messenger....var lillebror som skrev. Vi ska försöka få till en träff med vår bror som ingen av oss har träffat....vi har han som vän på fb men vi har inte träffats....har ingen aning om hur han ställer sig till det. Han har två pojkar som vi är faster och farbror till och det är kanske viktigt för dom att veta sitt ursprung...tänker vi, men det är inte alls säkert att Robert tänker som oss....kan bara fråga han om det är ok att vi kommer till Köping och är han inte redo för det så får vi acceptera det. Är ändå glad att ha han som vän på fb och veta hur han ser ut. 

Kusin Ylva har släktforskat på pappas sida och fått fram en del som inte ens pappa visste då farfar inte ville prata om det. Faster Anna visste inget heller enligt Ylva. Men med hjälp så har Ylva kommit fram till att farfar hade en tvillingbror som dog vid födseln....han kom från Järnboås och hade fem syskon.Hans mamma hade alla barn med olika fäder och var en tid intagen på nån anstalt för lösdriveri...flera av barnen var satta på barnhem, bland annat min farfar....så där finns kanske förklaringen till att han inte ville prata om det. Men min farfar var världens snällaste och det är det enda som betyder nåt....vi kunde inte låta bli att skoja om att pappa hade ärvt sin farmors gener.....för lite så är det ju.

 

Pratade med den finaste på chatten igår....han gör mig så glad och ingen kan få mig att må så bra som han....han är nog den som vet mest om hur jag mår och som alltid finns där och peppar och stöttar....kan man annat än älska en sån person....han betyder mer än nån annan förutom mina barn...han är en del av min familj och jag kommer att älska han livet ut....finns ingen annan och kommer aldrig att finnas. När jag tänker på andra män så känner jag bara rädsla och att jag inte litar på nån....hur ska jag veta att den personen inte blir det monster som jag redan upplevt.....det kan jag aldrig veta och kommer heller aldrig att prova....finns bara en jag litar helt på.

Idag har jag varit och firat min lilla systerson Elliot som blev 1 år....så fort tiden går....han föddes samma dag som vi var på visningen av Anette....släkten följa släktens gång.....han är iaf ett riktigt charmtroll och den sötaste killen jag vet. Kusin Ylva från stockholm var också där och så roligt att träffa henne....blir inte så ofta och då i samband med dop, begravningar eller födelsedagar.....Hälleforsdialekten har hon iaf bevarat....lillebror Johan kom också och så roligt att träffa han....min fina lillebror som betyder så mycket.....en helt underbar dag som gett mig så mycket energi....älskar er alla.....och kanske mest min fina son Erik som under tiden jag var på kalaset fixade sommardäcken och tvättade min bil.....undrar varför jag dippar och får gråtattacker när jag ändå har dom mest underbara människor som finns i mitt liv....är inte dom det beror på iaf.....

Igår var en sån där riktig skitdag...en sån där dag då allt går fel. Ont utav bara helvete och var tvungen att handla på ica....var dit tre gånger och det var så fullt på parkeringen att jag insåg att det skulle bli för långt att gå...jävla skit att jag ska vara så begränsad. Men när jag äntligen hittade en parkering nära så kändes det som att det var ödet som ville ha det så....när jag klev in på ica så var jag så fokuserad att jag bara såg att det stod nån där och pratade med nån...men så kommer han när jag har hämtat kundvagnen och ska gå in på affären...han den finaste...han som gör mig så glad bara genom att finnas.....stod och pratade med han en lång stund, normalt skulle jag aldrig ha stått så länge med ett värkande ben, men det är som han ger mig styrka, som att alla endorfiner i kroppen skickar ut sitt eget morfin så jag kan stå hur länge som helst....det är kärlek.

 Eftersom läkaren missade den viktigaste medicinen så skrev en vän till mig att hon hade överbliven sån hemma....åkte hem till henne och vi blev sittande och pratade hur länge som helst....så roligt och kändes hur bra som helst att efter så många år så var det som att vi satt i Bångbro igen och hon var den fina vän hon är. Vissa människor är det som att även om det gått 30 år och mer så är det som att det var igår vi umgicks och var vänner....nu hoppas jag att vi kan ses oftare. 

Vaknade sju i morse och ringde vc som ringde upp mig vid åtta....hon bad om ursäkt för missen med medicinen och efter att jag frågat om remissen så skulle hon återkomma om en tid....vilket hon gjorde så på tisdag ska jag på blodtryckskontroll kl tio....det är första steget....ett blodtryck på 180/100 är inte alls ok och måste åtgärdas på en gång....om det orsakas av inre stress eller nåt annat återstår att se...det gör att hjärtat inte orkar som det ska och jag samlar på mig vätska....men jag tror på att det kommer att bli bra....bara jag får mitt inre lugn och mediciner som hjälper till med det så kommer det att bli bra....det ska bli bra...

Somnade tidigt i går...och drömde om någon fin....såna nätter är bra nätter och jag vaknar och är glad....inte bra att jag sitter här hemma och funderar så mycket...egentligen skulle jag ta mig ut och göra nånting, men det går fan inte....jag kan inte ens åka till ica förrän efter sex då jag iaf inbillar mig att det inte är så mycket folk där....blir mer och mer asocial...är väl inte så bra det heller. Försökte iaf få till mattänket den här veckan och att laga mat är inget problem....värre att äta det...kväljer hela tiden...cola zero, citronvatten, te,kaffe och proviva utan socker....det är inga problem....men mat....

Har tv:n på hela tiden fast jag inte tittar....det känns som man inte är själv då och så datorn...när X är inloggad så känns det som att han är här...som att jag inte är ensam i kvällen....i natten....det betyder mer än någon kan ana....bara känslan gör allt lättare. 

Ska ringa sjukgymnastiken också och trotsa smärtan och få igång lite träning....jag mår så mycket bättre när jag tränar och nånting ska det väl finnas....tar en dag i taget och tror att det i slutändan blir bra......

Försökte sova lite tidigare än jag brukar då jag skulle upp tidigt i morse.....såklart det blir tvärtom då. Var längesen jag var så klarvaken så länge....lyssnade på poddar, läste och till och med gick upp och kollade på tv en stund...klockan var bortåt fyra innan jag äntligen somnade och då var det till podden om Scheike....den var väl lagom tråkig när hans äckliga kärringar försvarade han....skitgubbe rent ut sagt...undrar om han lever än?

Hade mobilen på väckning åtta och då jäklar hade jag kunnat sova hur länge som helst kändes det som.Men det var bara att hoppa upp och göra sig klar och dra till Lindesberg. En helt underbar läkare på ortopeden....en ung kvinnlig läkare, men som kunde ta tag i saker. Nu blev en remiss skickad till vc för att kolla upp sköldkörteln...det är ju nåt som är fel när jag är så jäkla trött, fryser och går upp i vikt fast jag inte äter nånting....det känns som att nånting är jävligt fel och på vc har dom inte brytt sig, man får inte fråga om en diagnos utan att en läkare ställt den frågan först...sen är det andra saker som vc har gjort fel som hon också tog tag i. Så nu får jag vänta och se när jag får en tid...men som hon sa senast nästa vecka annars får jag ringa....ska tillbaka till henne om fyra veckor och bestämma om operationen....det börjar bli lite ont om tid nu...inte klokt att man ska behöva stressa när man mår skit ändå...men jag börjar se ljuset...och kan jag bara slippa den här värken och må så här dåligt så är det värt det iaf....

Idag har det inte varit nån bra dag....ville inte gå ur sängen...så många tankar som snurrar i skallen om allt och ingenting. Ångest över tisdagen, ångest över mattänket som är åt helvete och sockerjävulen som jag inte står emot....känns som att jag tappar allt just nu....all livsglädje är som borta...jag existerar men lever inte...är så mycket jag skulle kunna göra men tar mig inte för nånting....hoppas att det känns bättre efter läkarbesöket på tisdag, att ha så här ont och bli allt mer begränsad tar så på humöret och jag mår skit rent ut sagt. 

Tog bilen och åkte en sväng bara för att komma härifrån en stund och för att få bort alla dumma tankar....mötte nån som gör mig glad....bara en så kort sekund gjorde mig gladare och det sög till i magen....ibland behövs inte så mycket för att vända tankegångarna....får vara glad och tacksam för det.....

En orolig natt igen...sov och vaknade med jämna mellanrum....kanske för att det blir svårare och svårare att vända sig....känner hur förlamningen sprider sig fortare och fortare och benen inte följer med när jag ska vända mig....det är ju det som gör att jag ramlar för minsta sak...att en liten mattkant kan vara förödande....svagheten i benen som är det största problemet och som bara en operation kan ändra på.....ser fram emot tisdagen och besöket på ortopeden, samtidigt som det skrämmer mig till vansinne.....är så jävla rädd för att bli sövd då dom två operationer jag gjort, blindtarmen och gallsten visade att jag är allergisk mot narkos och inte kunde andas när jag skulle vakna....den paniken var fruktansvärd, då jag kunde andas ut men inte in.....och lättnaden när jag fick syrgas och kände hur det blev lättare och lättare att andas....men kan man göra den här operationen med ryggmärgsbedövning? många frågor som jag säkert kan få svar på på tisdag, men som ändå skapar ångest....

Var hos mamma idag....mitt vanliga lördagsnöje....jag åkte samtidigt som personalen gick därifrån och mamma gick in på toa för att göra sig klar för natten, något hon fixar själv. En timme senare ringer moster Alva och är orolig då mamma inte svarar i telefonen....dom ringer varandra varje lördag....jag provar också att ringa men får inget svar....då åker jag ner till henne och med hjärtat i halsgropen går jag in i lägenheten och hittar henne sittande i sängen....när jag frågar varför hon inte svarar i telefonen så säger hon: Jag har talat om för Alva att om jag inte svarar i telefonen så ringer jag upp vid åttatiden då personalen kan hjälpa mig med det...men säger jag du  gör ju alla oroliga när du inte svarar....Alva ska titta på tv och jag ska anpassa mig efter det och det tänker jag inte göra så nu är det jag som bestämmer vilken tid jag ska ringa...och eftersom vi sagt att vi ska ringa varannan gång så är det min tur nu och jag vill också betala telefonsamtalen......ja vad säger man....en så envis mamma som jag har det är det nog inte många som har.....och så bestämd....vi ungar har allt fått lära oss vem som bestämmer och nu när jag är själv kvar så får jag ta det och fortsätta lyda....det finns inget annat.

Försöker stänga av alla andra känslor.....såklart jag kan fixa det...jag kunde ju sluta snusa och varit snusfri i två månader....då kan allt annat vara hur enkelt som helst.....vem tror jag att jag lurar......

Somnade nog innan podden ens startade för jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle lyssna på...var nog alldeles för trött för det. En kille i byn vill starta upp nattvandrarna i byn igen och det gör mig så glad....vi nattvandrade i några år och det var en av de mest positiva saker jag gjort i mitt liv...så mycket positiv energi vi fick av ungdomarna i byn...så många som kom till oss och sa att dom var glada att vi fanns där för dom och att dom kände sig trygga  med oss....nu ska nattvandringen komma igång igen och jag var och hämtade jackorna hos den som jag lämnade dom för så många år sen, och som sa att hon och hennes kompis skulle ta över, men som dom aldrig gjorde.....men nu känns det det som att dom hamnat hos rätt person....

Var upp till kyrkogården och skulle tända ett ljus hos Anette....halvvägs till graven så ramlade jag raklång över graven....och eftersom inte höger ben är med mig  så tog jag mig inte upp....snön var för porös och benet kunde inte böjas...men jag tog mig fram till stenen och drog iväg alla jäkla ljus så jag kunde ta tag i stenen och dra mig upp....hur sjukt kändes inte det...men samtidigt kände jag närvaron av Anette och att hon hjälpte mig upp samtidigt som hon skrattade som bara hon kunde göra när det gick åt helsike för någon.....men nu älskade syster, hur mycket jag än älskar dig så får du vara utan mina ljus till snön är borta....

 Oroar mig för den finaste också....som sover alldeles för lite...det är inte ok....du måste vara rädd om dig för mister jag dig så mister jag allt....då finns inget kvar.....

 

Orkade inte skriva nåt igår...all energi gick åt att bara andas...kände hur väggarna kvävde mig här hemma och paniken bara kom....jag visste att M skulle till Linde till smärtenheten mellan 16 -18 så jag erbjöd mig att köra henne dit.....jag skulle ändå till Storå och lämna läkarintyget som jag äntligen fick och kände att det var ett bra tillfälle att komma härifrån och få tankarna på nåt annat. Intyget var det väl inte så bråttom med eftersom den sk chefen inte är där på hela veckan...tror ingen saknar henne ändå.Var till Anette och tände ett ljus och det var så fint där så jag skulle ta ett kort.....men tydligen så har jag lagt ut en film på nånting jag inte vet vad det är....har gjort det en gång tidigare då jag låg i sängen....nånting som ligger ute i 24 timmar....det är inte alls kul att vara så oteknisk, men som tur är så har jag någon att fråga när jag bär mig tokigt åt....han som gör mig lugn och får mig att se att det inte är så farligt....han som gör mig glad när jag är ledsen, som alltid peppar mig och får mig att skratta.....den som jag kallar den finaste, just för att han är den finaste man jag någonsin träffat....den jag aldrig vill mista och som jag älskar villkorslöst....

Lisa kom hit i kväll och hjälpte mig att köra tre säckar kläder till soptippen....det jag rensade ut från mina garderober.....så skönt att bli av med dom. Sen satt vi och pratade i två timmar....älskar mina fina döttrar och älskar dom här stunderna när vi sitter och pratar om allt....jag är så tacksam för mina fina ungar som ger mig så mycket glädje och kärlek....vad kan man mer begära av livet....tak över huvudet, mat för dagen och kärlek från dom man älskar...det är det enda som är viktigt.

En orolig sömn i natt också....somnade vid halv tvåtiden och vaknade tre....lyssnade på en podd och somnade igen vid halv fem, sen hade jag mobilen på väckning fem i sju för att ringa vc....astrött när den larmade med vaknade såpass att jag kunde ringa och dom skulle ringa upp ca 9:30...låg kvar i sängen och halvsov när en sköterska ringde tio över nio...men då var alla tider slut för dagen så det är bara att prova igen i morgon....sjukvården vi har kan göra mig vansinnig....det spelar ingen roll om man ringer precis klockan sju så är ändå alla tider upptagna, men när man man väl får en tid och kommer ner så förstår man varför....det är fan kolsvart på läkarmottagningen...där gäller nog ingen telefonkontakt först heller för det har jag också sett hur dom står i kassan och får en tid, vilket jag som svensk inte kan göra. Får jag ingen tid i morgon för att få sjukintyget förlängt så kommer jag att åka ner ändå och så gör jag väl mig olycklig på hela skiten.....morgondagen känns nog jävlig ändå....det gör så jäkla ont och jag vill bara att den ska vara över....ska iaf åka upp till Anette en stund och tända ett ljus....ett år har gått och det känns som det var nyss....jag har inte ens börjat sörja på riktigt, vill inte lämna bubblan....inte nu....kanske aldrig.....

Så var den här...den första dagen av de dagar i april som jag fasat för....vaknade sju i morse av mardrömmar....somnade om efter ett par timmar och vaknade halv elva igen....hade ingen ork till att göra något så jag kollade lite på I-paden och lyssnade på poddar....somnade igen och missade halva del två på Askersundsstyckmordet på podden....får väl lyssna en gång till då. Den finns på rättegångspodden och är riktigt otäck....hur kan en ung tjej i svartsjuka göra nåt så fruktansvärt.....

Idag är det alltså den dagen som jag pratade med Anette för sista gången på messenger....vem kunde ana att det skulle bli sista gången....hade jag vetat det så skulle jag sagt så mycket mer, hur mycket jag älskar henne och att hon är den allra bästa vän jag haft....så mycket roligt som vi haft tillsammans har jag bara haft med en vän till....Solveig. Livet är så oförutsägbart....så hårt och orättvist......ibland undrar jag om den här världen är för hård för mig....kanske det vore lättare att bara få slippa.....men det känns inte ok mot dom jag älskar....det är det som är det svåra.....att stanna i en hård värld som gör mer ont än vad man nästan inte orkar med.....eller släppa taget och återförenas med dom man saknar och få lugn och ro.......när det gör så här ont i själen så vet jag inte vad som är bäst.....men kärleken till alla som jag älskar är starkare än smärtan så jag fortsätter ta en dag i taget.....

Somnade till podden om Svartenbrant....men som vanligt hörde jag halva innan jag somnade....vet fan inte hur många halva poddar jag hört nu.......men sen såklart vaknade jag när klockan var tre och var klarvaken....förbannade måne.....samma sak varje gång och så får jag ligga och sno,läsa och lyssna på poddar innan jag äntligen somnar om, och när jag väl gör det så är det snart dags att vakna. Upp och in i duschen, lite smink och hårvård, sen ner till Lina där jag fick vänta en stund...såg snart varför då en ilsken Charlie kom ut med armarna i kors över bröstet och med fjädrar i håret.....en fjäder åkte av då hon öppnade bildörren och hoppade in....eftersom jag insåg var konflikten låg med hennes mamma så sa jag bara att du tappade en fjäder....viken färg sa hon....den var rosa...då kan jag ta bort dom gula också sa hon....såklart du kan sa jag och så gjorde hon det och det var en glad Charlie igen...ibland måste en mormor få lägga sig i.....iaf när nån tvingas ha fjädrar i huvudet.

For vidare till Klastorp och hämtade Tovali och sen till Löa där vi träffades för det årliga knytkalaset och äggpickningen. Tidigare har vi varit hos mig men eftersom Lisa och Rickard har så gott om utrymme i sitt hus så är det bättre att vara där.....en jättemysig dag med nästan alla i familjen....fattades bara Vingåker....god mat och fika senare med Lisas underbara cheescake....påskgodis till barnen och äggletning i trädgården.....21 kinderägg skulle hittas...och såklart gjorde dom det.....kusinerna hade roligt och lekte och vi vuxna hade som vanligt många fina minnen att prata om och många skratt blev det när dråpliga minnen kom upp....som jag älskar min familj.....ni är det jag lever för.....är så glad för mina underbara ungar, så fulla av kärlek och som dom överför till barnbarnen....att kunna vara en stor bullrig familj med högt i tak och stor kärlek till alla.....