marithape carpe diem

Vaknade som vanligt vid nio och tog en mugg te och gick in i duschen....tog en stol och gick ut i solen en stund och väntade på min fina svärdotter och barnbarnen från Vingåker. Är så glad för den fina kontakt jag har med mina fina svärdöttrar och svärsöner...och fd svärsöner....Erik,Jenny och Lovi, Anna Tovali och Älva kom en liten stund senare....så härligt att ha dom här tillsammans och senare kom Lisa, Rickard och John...och så Lina. Charlie var hos Petri och Lucas var på fest med kompisar.

Tobias kan vara glad för den fina sambo han har som inte bråkar, tjatar och gnäller....sånt tålamod som hon har skulle alla behöva ha....då fanns inga skilsmässor.Man måste välja sina strider och tänker man efter en stund så finns egentligen inget att bråka om....det är inte värt det....är kärleken stark så inser man det.

Idag är det ett år sen Anette begravdes, men jag hade bestämt mig för att det inte skulle vara en dag då jag var ledsen och det gick ju lättare tack vare alla fina ungar...men jag var upp i kväll och tände ett ljus och pratade med henne en stund.

Åt en knappt halv pizza i kväll med Linda och barnen....och mådde illa sen....satt vid datorn och helt utan förvarning så spydde jag rakt ut.....nu är jag där igen.....på ruta ett.

Kom också över mig den där känslan för han....han den där som gör mig så glad när jag är ledsen, som peppar mig när jag tvivlar, som finns där som det finaste stöd när jag faller, han som får ta min ångest och förtvivlan och ändå finns kvar..... den som gör mig så vansinnigt förbannad ibland och som retar mig som ingen annan.....men den som jag älskar villkorslöst och som jag inte kan leva utan...han som är mina andetag och den jag lever för....som gjort mig till den jag är idag och som jag aldrig trodde att jag skulle bli igen....den finaste....den jag älskar mest.