marithape carpe diem

Somnade ganska tidigt igår....trots att jag pratade med han....den finaste på chatten....vaknade vid 8 och det kändes helt ok. Var en sån dag då jag inte kom ur sängen....provade flera gånger men till slut kom jag iväg ut....en promenad i den underbara omgivningen vi har här i byn....Rydbergsdal en oas mitt i byn. 

Älskade barnbarnet blev 13 år idag och fick tillåtelse till fb....lilla gumman som blivit så stor...

Tog en promenad i regnet....så underbart att känna regnet i håret och i ansiktet....där man kan låta tårarna rinna utan att någon ser.....så underbart....märker ju att jag ska dra mig undan....så det gör jag....jag går vidare....

Var till Usö igår med Lisa,John och Penny.....Läkaren ville träffa mig och prata om en ev operation....mamma sa att hon la över beslutet på mig....svårt att ta ett sånt beslut men jag gick på min magkänsla...hon är 92 år....en sövning med narkos är inte det mest optimala ....hon kommer inte att se, bara ljus och mörker....grönstarren tar över mer och mer....svampen kan aktiveras och gå ner i hjärtat.....jag sa nej till operationen och jag såg att läkaren tyckte som jag....så nu är det antibiotika och ögondroppar som ger hoppet om att svampen och bakterien försvinner.....förhoppningsvis kan hon komma hem till helgen......

Känner att jag släpper taget mer och mer om mina känslor.....facebook avslöjar allt mer om h*n.....allt jag kan säga är, lev i din lilla låtsasvärld där du kan välja och vraka....den tiden är förbi. Är bara så stressad av att jag fortfarande bryr mig alldeles för mycket.....

Det behövs inte mycket för att det blir bakslag.....hamnar åter i den förlamande tröttheten och har jag inte kniven på strupen så händer ingenting. Med mamma på usö så har jag ju inte henne att åka till och hjälpa heller. Då kan jag ligga i sängen hela dagen om inte nån unge ringer och vill ha hjälp med något. Det värsta är att jag blir så känslomässigt avtrubbad, kan inte känna glädje för något, inte på riktigt iaf. Känner mig bara värdelös och ledsen. Kanske det blir bättre när jag kommer till Frostviken.....I morgon ska Lisa och jag åka till usö och hälsa på mamma, hon fyller 92 år och får tillbringa födelsedagen där. Vi hade ju tänkt fira henne i söndags men det gick ju inte så vi får hoppas att vi kan göra det ordentligt till helgen....väntar bara på att klockan ska bli så mycket så jag kan lägga mig....det får inte bli för tidigt för då vaknar jag efter ett par timmar. 

Önskar så att allt var som förut innan den här hjärntröttheten tog över mitt liv.....

Pratade med han, den finaste igår kväll....han som peppar mig när det behövs och får mig att förstå att jag väljer rätt väg.....så underbar och den finaste vän man kan ha. Han jag älskar för livet.....kände mig trött trots att jag sov bra i natt, men blir inte rätt sömn ändå när oron för mamma finns där i bakhuvudet.....så jäkla mycket hon får utstå, är det mänskligt när man är 92 år?

Josephine skickade på mailen idag att boendet i Paradiset är ordnat, ska bara invänta svar från Maria....mitt underbara paradis i Frostviken, där jag har mina närmaste vänner....dom vänner jag vat att jag kan lita på och som finns där när det behövs. Jag har saknat dom alltför länge nu.....där jag får vara bara jag.....inte bara mamma,mormor,farmor.....så kan jag komma hem igen och ha ork till att vara den bästa mamma,mormor,farmor istället.....kärleken till dom finns ju kvar lika stark oavsett....

 

Somnade nog lite för tidigt igår, för det straffade sig med att jag var klarvaken igen kl 2....var bara att kliva ur sängen och kolla på tv ett par timmar innan jag kunde lägga mig igen och lyssna på en pod och somna....vaknade vid tio och hade en  tanke om att stanna i sängen hela dagen....men den villfarelsen tog snart Lina ur mig då det var dags att städa ur lägenheten hon flyttat från. Där hon och Charlie bott i 5 år, den första lägenheten hon haft. Men nu bor hon,Lucas och Charlie i ett stort fint hus.....Städningen gick som en dans då vi var så många som hjälptes åt och nu är det klart....det var fjärde ungen som bott i det huset....Anna,Erik,Lisa och Lina....bara Tobias som inte bott där....men Anette bodde också där en tid...men nu är det nog slut med Englundare i det huset.

Känns lite ensamt och konstigt att bo själv i det här huset....lite otryggt...men nu vet jag ju att det kommer nya hyresgäster hit om bara ett par veckor. Hyresgäster som jag vet är helt ok och att det kommer att bli lugnt här...men jag sknar dom fina hyresgäster som bott här det senaste året....dom hade jag gärna haft kvar.

Måste ta tag i tisdagens alla måsten i morgon, alltså förbereda inför det.....men som vanligt måste jag ha kniven på strupen för att få något gjort....det som jag hade hela helgen på mig att göra egentligen....när allt är klart så hoppas jag att jag får må bättre, får hitta kontakten med mina känslor igen....inte bara vara helt avtrubbad....det har jag varit alldeles för länge....såklart inte med kärleken till mina underbara ungar och så han....den finaste....

är så jäkla glad för dom som lyfter mig...som gör att jag reser mig på åtta....goa fina kollegor och andra.....psykopaten skickade ett sms igår att hon inte fått nåt svar från k och att j skulle höra av sig till mig då hon var ledig på måndag....jävla skitkärring....men jag fixar det här med stöd av den bästa chef man kan ha.

Igår flyttade Lina och Lucas alla möbler från lägenheten med hjälp av Lisa och Erik....jag tog hand om barnen, det är ju det jag är bäst på ....flytta möbler är inte riktigt det jag fixar.

Idag var vi på dop i Guldsmedshyttan då min fina syster Elin döpte sin lilla Linnéa....ett jättefint dop och jag fick träffa min kusin Ylva som numera bor i Stockholm.

Åkte ner till mamma sen och installerade hennes nys cd-spelare....ja jag fixade det trots att jag har tummen mitt i handen....trött men ändå på nåt sätt glad.....kanske för att jag har så fina människor omkring mig....den känslan ska du inte få ta ifrån mig hur mycket du än försöker jävla skitkärring....

Ringde den fina chefen igår och talade om vad psykopaten messat....hon skulle höra med personalenheten vad hon kunde göra och lovade att höra av sig under eftermiddagen.Jag åkte ner till Löa och umgicks med min fina dotter och mina små trollungar. J ringde som hon sa på eftermiddagen, den jag verkligen kan lita på.....hon och K från personalenheten kan inte bjuda in sig själva så jag måste ringa psykot och säga att jag vill ha dom med. Det får vara slut på lögner och skit från kärringen nu så idag ringde jag henne, men fick inget svar så jag skickade ett sms....men det är ju det språk hon förstår eftersom hon använder det själv.  Återstår att se om hon kontaktar J och k.....men gör hon inte det så har hon skitit i det blå skåpet....karma är väldigt nära henne nu.

Fick ett meddelande på chatten i natt....en underbar kollega som undrade vart jag tagit vägen och saknade mig....så härligt att höra...precis det jag behöver efter att fått höra hur värdelös jag är....att bara bli nertryckt och förminskad hela tiden, trots att andra säger motsatsen....men nu är slutet nära skitkärring för jag tar inget mer skit från dig.....en jävla liten ful råtta det är vad du är, men jag skulle aldrig sänka mig till att säga det....det räcker med att jag tänker det.......

Pratade på telefonen med den underbara chefen....hon hade sagt till psykopaten flera gånger att höra av sig till mig....fått till svar att det var så svårt att få till ett möte med dom hon sökt....J ringde upp igen efter en stund och hade på nytt sagt åt psykot att hon måste agera nu. På eftermiddagen hos mamma fick jag ett sms där hon svarade på det sms jag skrev då jag la på luren.....det var för två veckor sedan och hon började smset med att det är din upplevelse, inte min......det var inte det hon skulle svara på idag.....sen kom det några tidpunkter då det passade henne och en person jag aldrig mött och som inte har ett dugg med det här att göra.....ska höra med J i morgon vilken som passar henne....hon som lovat att vara mitt stöd mot psykopaten.....kommer nog som en överraskning.....nu är jag trött på att vara ledsen och hela tiden vara uppe på åtta för att få en jävla smäll som däckar mig igen....jag vill vara glad och lycklig....ska det vara så här så så orkar jag inte längre......

Idag har vi firat Annas födelsedag....så ofattbart att det gått 43 år sen hon föddes.Känns som det var alldeles nyss.....då förstår man hur kort ett liv är och att det är viktigt att ta tillvara den tid man har.Älskar alla såna här tillfällen då vi träffas allihop, det är de bästa dagarna.....

Känner hur ångesten inför morgondagen kommer, men jag försöker mota bort tankarna.....vill inte ta ut morgondagens sorger redan idag....idag har det ju varit en bra dag.

Förstår inte riktigt varför jag vaknar så tidigt varje morgon...inte för att det är negativt på något sätt,tvärtom är ju positivt att jag kan klarar en normal dygnsrytm. Lite hockeykollande och sen ner till mamma...fikade med henne och strök tvätten jag tvättade sist. Skrev en nota för tisdagens handlande....blev en hel del och tungt, men det löser sig...glömde såklart att ta med hennes cd-spelare från syncentralen som gått sönder och som ska lämnas in så hon kan får en ny. Men jag får väl hoppa in där i morgon innan jag åker till Storå, svårare än så är det inte.

Blev lite fundersam idag med tanke på det där med prioriteringar....men det är väl bara jag som är så nördig så jag prioriterar hockey vm.....såklart jag förstår att man tänker olika och jag lovar jag missunnar ingen det dom tycker är roligt, vad det nu än är.

Känner inte att jag riktigt är på banan än så jag ringer bästa chefen på måndag....den jag har förtroende för.....

Vaknade halv elva och gick upp och gjorde nåt jag inte gjort på den dag jag minns....jag kokade kaffe. Tog med mig muggen och la mig och kollade på tv.....somnade såklart och drömde en så jäkla otäck dröm...att en fd kollega ringde och berättade att hon var sjuk i cancer.....så jäkla sjuk dröm....vaknade av telefonen och det var min lilla minsting som berättade att dom fått nycklarna till huset och att hon ville att jag skulle komma dit.

På med kläder och göra sig klar.....bädda sängen och vädra sovrummet....då ser jag han....han som tagit mitt hjärta....känner suget i magen och backar....varför vet jag inte då jag skulle vilja ropa till han hur fin han är och så mycket han lyft mig när allt bara rasat....han den finaste, den som jag alltid kommer att älska för den fina människa han är.....den som ingen annan någonsin kan mäta sig emot....han jag älskar för alltid.

Var en sväng till ludvika idag.....så skönt att kunna åka dit och gå på stan utan att vara rädd, men på nåt konstigt jäkla sätt så ser jag mig omkring hela tiden.....det går nog aldrig över....köpte födelsedagspresenter till min förstfödda....var tar åren vägen...tycker det var nyss hon kom till världen, min första stora kärlek......på söndag åker vi och firar henne, jag och alla hennes fina syskon.....

Vaknade halv sju men tyckte att det nog var lite väl tidigt för en nattuggla....lyssnade på en podd och somnade om, vaknade kvart över tio och det var mer min tid. Försöker städa ett rum i taget och få lite struktur på dagarna....det går ju sådär emellanåt. Men jag tar dagen som den kommer och stressar inte....börjat med sovrummet idag men blev inte klar och det är ingen katastrof.....det får bli i den takt jag orkar. Orden som gjorde ont igår gör lika ont idag....precis som dom alltid gjort. Trodde jag skulle hantera det bättre nu men antagligen är jag för skör....men ord gör ont...mycket ondare än slag....det har jag inga problem med, eller problem jag tycker inte att det gör lika ont i själen iaf.

Väntar på det där telefonsamtalet....men som jag anar att det aldrig kommer. Jag la ju på sist....men sms är ju h*n bra på så det skulle ju kunna funka....men h*n är väl för feg och konflikträdd för en rak kommunikation....känner bara hur patetisk h*n är.

Ska försöka bli av med dom där hjärnspökena som gör mig ledsen och rädd.....jag vet att jag tänker för mycket....måste sluta med det, hur nu det ska gå till....får jobba på det. 

 

Igår vaknade jag av att telefonen ringde. I vanliga fall brukar jag skita i det när jag väcks av den men nu sa min magkänsla att jag skulle svara...det var hon, den chef jag haft dom sista tre månaderna, den mest underbara chef man kan ha. Hon ska kontakta psykopaten och få till ett möte och hon var så underbar så hon frågade om jag vill ha henne med som stöd....såklart jag vill. Hon frågade om jag dokumenterat allt psykopaten sagt och gjort, och det har jag....ett helt år.

Fick en flashback till uppväxten idag också då mamma blev sån jag inte sett henne sen jag bodde hemma. Tårarna bara rann men jag stannade kvar och lät henne vara....fick sen som precis som när vi var barn backa och stänga av. Hon kan vara snäll ,men också lika elak....inte fysiskt elak men verbalt....och det gör fan lika ont...om inte ännu ondare för ord kan aldrig tas tillbaka....men hon är gammal och min mamma som jag älskar och inte kan vara utan.....även om hon kan vara utan mig.......

Vad som än händer så vet jag att jag aldrig skulle såra någon av mina barn verbalt....jag har aldrig sårat dom fysiskt men verbalt skulle kännas så mycket värre....aldrig dom eller någon annan som som står mig nära...och aldrig han....den finaste.......

Vet ärligt talat inte om jag orkar dom här jävla nätterna nåt mer. Att sova ett par timmar och sen vakna och ångesten sitter som ett tryck över bröstet och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den.....somnar om efter ett par timmar och sen är det som att jag inte vill vakna.....att det så skönt att slippa verkligheten så jag bara vill sova vidare. Är det så det känns att dö?Har inte varit ur pyjamasen på hela dagen....mest legat på soffan och kollat en massa ointressanta tv program....jag som sällan tittar på tv....men i morgon ska jag ta tag i mig själv och ringa de samtal jag behöver....har dokumenterat allt och ingen ska få ta sig rätten att få mig att må så dåligt som jag gör.....när jag börjat hitta mig själv och måendet börjat sakta bli så mycket bättre så får jag en kniv i ryggen igen.....vad är det hon vill med det? 

Det har även tagit mig tillbaka till ätstörningarna...nu i en nivå jag inte längre kan hantera....hetsätningen varvas med bulimin och vikten ökar....det sätter sig på mage,rumpa och tuttar....precis dom ställen där det märks på kläder.....jävla psykopatkärring jag hoppas verkligen att Karma gör sitt jobb.....

Det bästa jag vet just nu är att sova...älskar att vakna och titta på klockan och inse att jag kan sova några timmar till. Till typ 12-1 eller nåt....sen upp och fösöka få ner nåt som ska likna frukost...lite youghurt brukar funka framför tv:n....har jag nåt jag måste göra så hoppar jag in i duschen och fungerar som en robot....annars kanske duschen blir vid 17.18 tiden...nåja jag är ändå glad att jag tar mig dit och inte sunkar utan att duscha.Det kommer aldrig att hända då ofräscha människor är det värsta jag vet. 

Var ner till mamma idag och hade med mig hennes talklocka som Lisa var och bytte batteri på igår....en så glad och lycklig mamma, blev alldeles varm i hjärtat.....är så svårt att förstå hur mycket en talklocka betyder för en blind människa, men jag lärde mig det idag. 

Men tyvärr så blir jag lika arg och ledsen över det jag ser hos mamma varje gång jag kommer till henne....i kylskåpet är allt i en enda röra, saker flyttas på överallt....ingen tänker på att det är en blind människa man är hos....så viktigt att allt står exakt på plats så att hon vet var det är......får ringa igen till enhetschefen så hon får ta det med personalen....nu är det inte ordinarie personal det gäller utan den personal man plockar direkt från gatan....över hälften kommer att ha utländskt ursprung i sommar....hur många kan göra sig förstådda och förstå sina vårdtagare? Är katastrof redan nu som det är.

Utmattningsdepressionen blir ju som inte bättre av att jag både ska kämpa med psykopaten och samtidigt se till att mamma har det så bra som möjligt....en mission inpossible känns det som....just nu skulle jag bara vilja vara inuti den kram som bara han kan ge mig....han den finaste.....

Tog tag i städningen på en gång idag....så skönt att ha köket och vardagsrummet klart. Lisa kom och hämtade mammas talklocka och åkte till Ludvika för att byta batteri i den....tänk om det ändå var lika enkelt att byta batteri i människor....men efter en eftermiddag med Lisa, Prins John och Penny penntroll så kändes det som att batteriet iaf var laddat för en stund....lite gofika också, precis vad jag behöver...eller inte. Är väl fet nog som det är....

Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja när det gäller psykopaten....känns som att jag måste hitta den väg som gör att hon inte kan trycka ner mig mer, men hur vet jag att jag väljer rätt väg....får tänka på det till måndag....trots all dokumentation så vet jag att psykopater kan få allt att vända så man tror att man själv bara gör fel....jag har varit med om psykopater förr....

Ska bara vara i helgen förutom att åka ner till mamma i morgon....bara vara och låta själen få ro.....

Hur sent jag än lägger mig så vaknar jag efter en timme och kan inte somna om.....tur jag har poddar att lyssna på så jag inte bara ligger och tänker dumma tankar.

Vaknade kl åtta men tog mig inte ur sängen....jag vill men kroppen vill inte....är som förlamad.

Tog mig till soffan och tittade på tv en stund men kom inte in i duschen förrän klockan var fem...åkte till Lådan för att köpa kuvert och spik.....fick hjärnsläpp och kom bara hem med kuvert.....så spiken får vänta till i morgon.....måste ringa ett par samtal också....men det tar emot, hatar att prata i telefon....fick upp gardinerna i vardagsrummet iaf och dammat....men dammsuga, torka golv och byta matta får vänta till i morgon.

Skulle behöva tvätta också men törs inte gå ner i källaren själv då det är nån här som inte ska vara det....idag var inte dörren till källaren stängd och cykeln som kom hit häromdagen borta...otrygg i ensamheten....det trodde jag aldrig skulle hända.

Fick ett mail idag om sommaren......i år åker jag till paradiset.....som jag längtat dit.

Har inte varit ur pyjamasen idag....är på ruta ett tack vare psykopatkärringen....dokumenterar allt hon gör och säger...nåt för arbetsmiljöverket....ska försöka ta tag i saker i morgon, det var ju som det jag tog semester för....men när orken räcker som till att bara andas så händer inte så mycket....men med den tjurighet jag har så ska jag övervinna det. Gråter inte längre iaf.....känner mig helt tom...tom på alla känslor och fungerar som typ en robot...gör det ska och måste men sen ligger jag i sängen i fosterställning och varken orkar eller vill något....kanske det kan bli bättre om jag verkligen orkar ta tag i det som sparkat på mig alltför länge....kan jag vara uppe på tio igen....kan jag hitta styrkan jag alltid hittat förut....kan jag stå upp för alla lögner hon levererar.....kan jag få bli den jag en gång var....