marithape carpe diem

Det bästa jag vet just nu är att sova...älskar att vakna och titta på klockan och inse att jag kan sova några timmar till. Till typ 12-1 eller nåt....sen upp och fösöka få ner nåt som ska likna frukost...lite youghurt brukar funka framför tv:n....har jag nåt jag måste göra så hoppar jag in i duschen och fungerar som en robot....annars kanske duschen blir vid 17.18 tiden...nåja jag är ändå glad att jag tar mig dit och inte sunkar utan att duscha.Det kommer aldrig att hända då ofräscha människor är det värsta jag vet. 

Var ner till mamma idag och hade med mig hennes talklocka som Lisa var och bytte batteri på igår....en så glad och lycklig mamma, blev alldeles varm i hjärtat.....är så svårt att förstå hur mycket en talklocka betyder för en blind människa, men jag lärde mig det idag. 

Men tyvärr så blir jag lika arg och ledsen över det jag ser hos mamma varje gång jag kommer till henne....i kylskåpet är allt i en enda röra, saker flyttas på överallt....ingen tänker på att det är en blind människa man är hos....så viktigt att allt står exakt på plats så att hon vet var det är......får ringa igen till enhetschefen så hon får ta det med personalen....nu är det inte ordinarie personal det gäller utan den personal man plockar direkt från gatan....över hälften kommer att ha utländskt ursprung i sommar....hur många kan göra sig förstådda och förstå sina vårdtagare? Är katastrof redan nu som det är.

Utmattningsdepressionen blir ju som inte bättre av att jag både ska kämpa med psykopaten och samtidigt se till att mamma har det så bra som möjligt....en mission inpossible känns det som....just nu skulle jag bara vilja vara inuti den kram som bara han kan ge mig....han den finaste.....