marithape carpe diem

Igår var en sån där riktig skitdag...en sån där dag då allt går fel. Ont utav bara helvete och var tvungen att handla på ica....var dit tre gånger och det var så fullt på parkeringen att jag insåg att det skulle bli för långt att gå...jävla skit att jag ska vara så begränsad. Men när jag äntligen hittade en parkering nära så kändes det som att det var ödet som ville ha det så....när jag klev in på ica så var jag så fokuserad att jag bara såg att det stod nån där och pratade med nån...men så kommer han när jag har hämtat kundvagnen och ska gå in på affären...han den finaste...han som gör mig så glad bara genom att finnas.....stod och pratade med han en lång stund, normalt skulle jag aldrig ha stått så länge med ett värkande ben, men det är som han ger mig styrka, som att alla endorfiner i kroppen skickar ut sitt eget morfin så jag kan stå hur länge som helst....det är kärlek.

 Eftersom läkaren missade den viktigaste medicinen så skrev en vän till mig att hon hade överbliven sån hemma....åkte hem till henne och vi blev sittande och pratade hur länge som helst....så roligt och kändes hur bra som helst att efter så många år så var det som att vi satt i Bångbro igen och hon var den fina vän hon är. Vissa människor är det som att även om det gått 30 år och mer så är det som att det var igår vi umgicks och var vänner....nu hoppas jag att vi kan ses oftare. 

Vaknade sju i morse och ringde vc som ringde upp mig vid åtta....hon bad om ursäkt för missen med medicinen och efter att jag frågat om remissen så skulle hon återkomma om en tid....vilket hon gjorde så på tisdag ska jag på blodtryckskontroll kl tio....det är första steget....ett blodtryck på 180/100 är inte alls ok och måste åtgärdas på en gång....om det orsakas av inre stress eller nåt annat återstår att se...det gör att hjärtat inte orkar som det ska och jag samlar på mig vätska....men jag tror på att det kommer att bli bra....bara jag får mitt inre lugn och mediciner som hjälper till med det så kommer det att bli bra....det ska bli bra...