marithape carpe diem

Somnade nog innan podden ens startade för jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle lyssna på...var nog alldeles för trött för det. En kille i byn vill starta upp nattvandrarna i byn igen och det gör mig så glad....vi nattvandrade i några år och det var en av de mest positiva saker jag gjort i mitt liv...så mycket positiv energi vi fick av ungdomarna i byn...så många som kom till oss och sa att dom var glada att vi fanns där för dom och att dom kände sig trygga  med oss....nu ska nattvandringen komma igång igen och jag var och hämtade jackorna hos den som jag lämnade dom för så många år sen, och som sa att hon och hennes kompis skulle ta över, men som dom aldrig gjorde.....men nu känns det det som att dom hamnat hos rätt person....

Var upp till kyrkogården och skulle tända ett ljus hos Anette....halvvägs till graven så ramlade jag raklång över graven....och eftersom inte höger ben är med mig  så tog jag mig inte upp....snön var för porös och benet kunde inte böjas...men jag tog mig fram till stenen och drog iväg alla jäkla ljus så jag kunde ta tag i stenen och dra mig upp....hur sjukt kändes inte det...men samtidigt kände jag närvaron av Anette och att hon hjälpte mig upp samtidigt som hon skrattade som bara hon kunde göra när det gick åt helsike för någon.....men nu älskade syster, hur mycket jag än älskar dig så får du vara utan mina ljus till snön är borta....

 Oroar mig för den finaste också....som sover alldeles för lite...det är inte ok....du måste vara rädd om dig för mister jag dig så mister jag allt....då finns inget kvar.....