sömnproblem

Natten var lugn och det flöt på bra...enda irritionsmomentet var han som larmade och när vi kom dit så var det för att vi hade glömt att sätta ett sugrör i vattenmuggen....jäkla surgubbe...ibland råkar man ut för lite sura vrånga vårdtagare,men det får man ta med ett leende och bara se till att det blir så bra som möjligt :) 
Jag hade så jäkla svårt att komma till ro när jag skulle sova...svårt att somna och när jag väl gjorde det så vaknade jag ett par gånger inan jag kunde sova ordentligt. Kvart i tre var jag klarvaken så då var det bara att gå upp....gömde mig bakom soprummet en stund i solen....det är då fan att jag inte kan sitta ute och vara bekväm med det...men det är inte lätt när det sitter äckel och glor i fönstren....På jobbet satt det en lapp på kylskåpet att en personal hade blivit utsatt för närmanden av en man när hon var ute med en boende...det var en man i 50 årsåldern, kort, rund,gråhårig och av utländsk härkomst som talade engelska...så nu ska det köpas in överfallslarm...det känns inte så roligt att gå ur bilen till vårdtagarna som bor i Storå och Stråssa, men det är väl inget bättre i Ramsberg med alla missbrukare på solkullen...vi har ju blivit hotade där ett antal gånger.
Jag älskar mitt jobb och vårdtagarna, men det börjar bli för mycket osäkerhet i jobbet...synd att det har blivit så men det kommer tyvärr att fortsätta och bli ännu värre.
Jag gjorde klart semesterschemat idag och det ser bra ut med bra vikarier...det känns tryggt att gå på semester när man vet att brukarna får den bästa vård :) Jag längtar till semestern men samtidigt inte...åh vilken svår situation...jag vet ju varför men samtidigt så vill jag komma bort och känna efter på riktigt vad jag känner...det känns som jag äts upp inifrån av den här känslan och den skrämmer mig....ibland vill jag bara lägga mig i fosterställning och skita i allt, men sen tar den professionella undersköterskan över...är ju van att vara som en kamelont...byta skepnad för varje person man möter....och så blir det även i det privata livet...aldrig visa vad man känner.....
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0