marithape carpe diem

Sov ganska länge idag...alldeles för länge kan jag tycka...skrev till Lina på chatten och frågade vilken tid vi skulle åka till mamma..hon svarade och när jag skulle svara igen så slant jag iväg igen och ringde istället...men inte hur som helst...Lina gapskrattade och frågade: mamma varför ringer du videosamtal....vafan är det :P så där låg jag alltså halvnaken i sängen och ringde ett videosamtal, som jag normalt inte vet hur man gör...tur att det var till Lina annars har jag en jäkla förmåga att göra såna saker till den finaste...och då hde jag stendött den här gången!

Vi åkte ner till mamma och som vanligt hade hon lyckats fixa så hörapparterna inte funkade...hon hade två batterier kvar förra veckan och jag bytte i den vänstra för den högra ville hon inte ha. Så jag la den högra i byrån och asken till den vänstra i hennes nattduksbordslåda...men nu fanns ingen i byrån och den vänstra låg i asken och den högra i nattduksbordlådan...och det sista batteriet var oxå borta...jag blir galen på att hon inte lyssnar vad man säger, nu har hon förmodligen bett nån ur personalen att byta den högra....inte konstigt att det går åt batterier....jag tvättade en maskin åt henne och hängde den så jag lär väl ner nåt i veckan och ta hand om den.

Charlie hittade en tablett på golvet...det var en ramipril som är för hjärtat och blodtrycket...antagligen har ssk tappat den när hon delade dosetten...mamma sa att personalen hade hittat flera tabletter på golvet...bara tur att det inte var John som hittade den.

En av dom bästa tjejerna i personalen kom och gav insulin och värmde mat till mamma och naturligtvis var hon tvungen med att dra igång med att hur skulle hon klara sig när jag åkt till Frostviken....varje gång hon gör så får jag ont i magen och känner mig som den sämsta dotter nån kan ha....elva månader om året tar jag hand om min mamma och ser till att hon har det så bra man bara kan och ändå så kan hon inte ge mig fyra veckor utan ansvar och måsten....men jag har kämpat med att lära mig att jag oxå är viktig...att jag måste få ha ett eget liv och jag har väl kanske lyckats till 75%.....från jag var 11 år så har jag fått tagit hand om mina syskon när mamma jobbade och pappa drog iväg på sina äventyr....inte konstigt att jag blev en rebell i tonåren och det får jag höra än idag...och det dåliga samvetet hur jobbig jag var mot min mamma slår tillbaka....pappa och jag hade en annan relation.vi kom bättre överrens men samtidigt har mitt hat mot hans otrohetsaffärer och spritmissbruk varit som en mur....och kanske för att jag valt helt fel män för att det var det beteendet jag kände igen....men det är slut på det nu...aldrig mer en man som vill dominera..aldrig mer en fyrtiotalist...det är den sämsta grupp av män....bortskämda mammas pojkar och som tror att dom har rätt att bestämma över kvinnors liv...svartsjuka och egoistiska! Ingen man kommer någonsin att bestämma vad jag ska göra och inte göra, hur jag ska klä mig....trots att jag är osäker och har dålig självkänsla så kommer det aldrig mer att ske....finns bara en man jag känner mig 100% trygg med och kommer jag inte att göra det med nån annan så får det vara...jag behöver ingen man i mitt liv på hans villkor....jag har så mycket kärlek ändå i mitt liv    och kan ge så mycket kärlek till dom jag älskar >3