marithape carpe diem

Är det nåt jag är bra på så är det att sova..iaf på dagtid. Sov som en klubbad säl i mitt iskalla sovrum från 8 till16...så i natt borde jag inte vara så trött som jag varit dom här två nätterna. Nu är det bara en natt kvar innan långledigheten och vad jag vet så har jag inte ett enda måste...helt underbart. Ja förutom besöken hos mamma och hjälpa henne då förstås men det tar jag ju när jag själv vill...ska ta med tvätt igen eftersom jag inte förmår mig att gå ner i tvättstugan här...så jäkla jobbigt, men jag känner paniken komma bara jag tänker tanken på att gå ner där.

Ska ta tag i träningen igen som blivit eftersatt när jag har mått skit så länge....eftersom tårarna bara kommer när jag minst anar det så vill jag inte vara bland folk...hos mamma går det bra...hon ser ju inget....

Undrar varför jag drömmer så konstiga drömmar hela tiden...ofta är den finaste med i drömmarna och idag bodde han i en affärslokal mitt i byn och skulle ha fest där mina kollegor var med...så sjuka drömmar...undrar vad dom betyder.

Ibland undrar jag om jag ändå inte ska flytta till Frostviken snart...ska jag vänta på allt som ber mig vänta så kanske det är försent...livet är kort och går fort så det kan inte slösas bort på det här viset....jag kan inte gömma mig i all evighet och sen ångra allt jag inte gjorde....sitta instängd i en lägenhet för att jag inte vill komma hem försent....öppna ytterdörren försiktigt och smyga in, inte veta vad som döljer sig bakom den dörren när jag öppnar den....alltid komma ihåg att låsa om sig för att nån rycker i handtaget...nej här har jag inget liv längre...jag bara existerar.