marithape carpe diem

Den där förbannade månen...han får vara hur superstor han vill och hur jäkla full han vill...men jag vill sova när det är natt. kanske den där tantvilan på soffan gjorde sitt till, vad vet jag men jag somnade iaf inte förrän klockan närmade sig sex i morse. Jag hade mobilen på väckning 11 för annars hade jag sovit alldeles för länge och idag hade jag ju en date med äldsta dottern och mormors älsklingar hos mamma.

Det var så mysigt och roligt att få träffa både min fina dotter och småtrollen....Tovali är en kopia av mig när jag var barn....lika mycket myror i baken och älskar att skriva berättelser och är kreativ och fantasifull...hon tar av sig strumporna så fort hon kommer åt...precis som jag gör så fort jag kommer innanför dörren...lika spinkig som jag var så inga kläder passar...är byxorna lagom i längd så är dom alldeles för stora i midjan och passar dom i midjan så sitter dom på halva benen :) Det känns bra i magen att jag vet att jag har tre av barnen iaf...dom två yngsta tjejerna får väl ta den tid på sig som dom behöver för att förstå att dom bara gör alla väldigt illa med att vara så trångsynta....jag finns här alltid för dom oavsett.

Hyresvärden var här idag med fyra investerare...vad fan det nu betyder...ska dom gå in och investera i Laxbrogårdens förvaltnings AB...herregud dom må väl veta vad dom ger sig in i...men M är en äkta psykopat så han kan nog övertyga dom. Det här har varit på gång länge då hyresvärden inte har betalat fortum så dom har satt upp lappar på ytterdörrarna att elen skulle stängas av i allmänna utrymmen, men då har han på nåt sätt fått in pengar till dom...vaktmästaren har inte fått betalt för det han gjort och när det krisat så har pengar satts in till han så han ska hjälpa dom. Trappstädning har bara utförts då vi hotat med hgf och då har det varit olika personer som kommit och städat...usch vilken jävla människohandlare det är som bara vill ha ut så mycket som möjligt av migrationsverket.

Den där klumpen i magen den vill inte försvinna....det känns ibland som att allt kommer på en gång, som att börjar det bli för jävligt så finns det inget slut....det ena avlöser det andra och jag blir bara mer och mer förvirrad....

Jag mötte en kvinna idag som berättade att hon träffat sin ungdomskärlek som hon var tillsammans

med när hon var 14 år...hon har varit sambo med en man som gick bort för ca ett halvår sedan och nu kände hon att folk pratar...men vafan...är man vuxen så gör man som man vill och låt folk prata, det betyder bara att dom har ett så jävla tråkigt liv själva så dom måste lägga sig i andras...jag är glad för hennes skull och att hon får vara lycklig och få kärlek igen...varför ska man missunna andra att vara lyckliga? 

Jag kan känna det hon känner för jag vet att det finns dom som bara är nyfikna och läser det man skriver för att springa vidare med det...men jag bryr mig inte för jag skriver inte för att att andra ska må bra...jag skriver för att få ur mig det som gör ont och det som ger kärlek lycka och glädje...för min egen skull.....