marithape carpe diem

Vad är det som gör att jag efter bara några dagar här hemma känner att jag bara mår sämre och sämre...det där lugnet jag känner inom mig i Frostviken finns inte här...jag vet inte om det beror på att Frostviken var min oas när det var som värst och att jag och barnen kunde känna oss trygga där....det är som att livsglädjen bara försvinner, sakta men säkert....när jag ser inläggen mina vänner skriver på fb så vill jag bara stänga dörren och gå ut till bilen ocgh fara dom 75 milen till mitt paradis....idag var det första gången sen jag kom hem som jag var ut på byn utan att åka till ica...jag och Lina var till loftet och fikade...när jag satt där så slog det mig att i Frostviken var jag ute hela tiden...på jobb eller hos vänner eller bara ute i den underbara fjällvärlden...vad har jag här mer än mina barn och barnbarn....ska jag sitta här som en fånge i bur tills nästa sommar?  går jag ut så måste jag se till att komma hem innan det blir mörkt för då törs jag inte gå in själv.....och jag vill inte att den finaste ska känna att han måste komma och hjälpa mig in...han må väl tröttna på det till slut. När Calle fick sin fängelsedom och jag pratade med en socionom så sa jag till henneatt han fick 3 månader men jag har fått livstid....när han dog så trodde jag att livet skulle bli bättre men det visade sig att han som lovat mig att han inte kommer att ge sig innnan jag hamnat på psyk har tydligen makten fortfarande...hur skulle jag kunna ana att huset jag bor i skulle bli sålt till en jävla psykopat som lever på mäniskohandel....den här byn som jag har bott i sen jag var knappt 2 år och jag alltid längat tillbaka till när jag har flyttat runt, till Hällefors,Sikfors,Katrineholm,Vingåker och Ludvika....men Kopparberg har alltid varit hemma....nu känns det inte så längre....är det Frostviken som är hemma...är det dit jag ska....som jag har funderat och tänkt denna sommar...vem är jag och vad känner jag...jag vet vad jag känner men jag vet fan inte vem jag är....den kärlek jag känner för den finaste kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och blir det så att jag släpper taget och flyttar från byn så kommer han alltid vara den jag älskade mest och därför släpper jag det också och det enda jag vill är att han ska må bra och vara lycklig....då är jag också det <3