marithape carpe diem

För ett par dagar sen kom polisen och hämtade min granne....inte helt oväntat, men idag kom migrationsverket och hämtade resten av den familjen....så jävla skönt....nu kanske det kan bli slut på 10-12 ungar som springer ut och in och gapar och skriker...en gubbe som beter sig som en jävla idiot och är fan den äckligaste jag sett på länge....kanske kan lilla A få sova på nätterna utan att grannarna ovanför gapar och skriker....det har gjort så ont i mig att hon som har det svåra handikapp hon har och som på grund av värk i ryggen inte får sova och när hon väl somnar så väcks hon av packet ovanpå som inte kan bete sig....

Åkte till loftet och tog en kaffe....då ringde mitt lilla lyckopiller och hade den tråkigaste mamma man kan ha och såklart åkte jag och hämtade henne....lite glass och lek med kompisen Joline och ytterligare lite glass och lek så var hon nöjd. Den känslan jag har när jag sitter där så nära han, den är en av de finaste känslor som finns....behöver inte säga nåt bara vara tyst och njuta av stunden....stunden av att älska någon så mycket men ändå på avstånd.....så svårt att förklara men det jag känner är en kärlek som är villkorslös....en kärlek som både gör mig glad och rädd....att lita på män är tyvärr inte min styrka....den slog han bort för längesen....men jag önskar att jag kunde tro på den....att han är den enda man jag kan känna den kärlek för precis som den jag känner för mina barn det räcker för mig....