marithape carpe diem

Sån går nu dagan...som dom säger i Norge....samma jävla skit varje dag....vaknar lyssnar på podd för jag orkar fan inte kliva ur sängen...somnar om, sover för länge och mår skit.....idag var en sån där dag....ska jag åka ner till mamma idag eller i morgon....en dag varje helg måste jag det....precis som att jag måste handla åt henne varje tisdag.....åh vad jag önskar att jag kunde åka till henne när JAG vill det....sådär som när man verkligen tycker att det är roligt....när det inte är ett tvång. Missförstå mig inte, jag älskar min mamma och är tacksam att jag fortfarande har henne i mitt liv....men det skulle vara helt underbart med lite avlastning....att det inte får kännas som ett tvång....vilken tur att vi är två....de sista ord Anette sa till mig...inte kunde vi ana då att det bara var timmar kvar tills det inte var så längre...hade varit helt annorlunda iaf om mamma inte varit blind. Det gör allt så mycket svårare....otryggheten som jag inte skulle behöva känna egentligen där mamma bor, men som jag gör för att det händer saker hela tiden....det görs misstag som inte skulle göras.....det finns helt underbar personal och dom vet att jag tycker det....men sen finns dom där andra....dom jag sett att jag inte kan lita på....just nu kan mitt liv beskrivas i fyra bokstäver....KAOS....på alla plan...jag vill inte vara hemma så det blir en hel del bilturer runt i länet.....vaknar, duschar och åker planlöst omkring till klockan blir åtta nio på kvällen....då kan jag titta på tv en stund och blogga, vara på fb och snapchata med någon innan det är dags att med propavan få några timmars sömn med en podd....jävla skitliv med andra ord. Erik ville att jag skulle följa med på Nora marken idag....men som jag inte kan för att mitt skitliv är så begränsat och operationen som skulle kunna förändra det känns fortfarande så långt borta sju månader senare.....