marithape carpe diem

Drömde så konstigt i natt....jag bara upprepade en mening till han, den finaste om och om igen...den fanns kvar i huvudet när jag vaknade, men sen var den borta...vet inte varför....kände hur ångesten nästan kvävde mig...ångesten över att ha fallit tillbaka i bulimihelvetet....vet inte vilket som är värst...anorexian eller bulimin och hetsätningen....att stoppa i sig en massa skit....bara sånt jag egentligen inte vill för att sen spy upp det...kakor, godis, choklad, ja allt som jag egentligen inte vill äta men som känns bra för stunden....

Jag har läst en bok om hur man påverkas av sin barndom, hur en förälders missbruk kan göra att man drabbas av just anorexi, bulimi och hetsätning just för att lindra det som gör ont....så olika vi syskon påverkades....jag med mina ätstörningar....Stefan med att stänga av alla känslor....Roger som dövade sina känslor med droger och Anette som blev clownen...en typisk missbruksfamilj. Som jag önskade att mamma skulle skiljas från min pappa....alla gånger jag bad till gud att han skulle dö och som gav mig skuldkänslor för mina tankar.....så valde jag fel män själv för att jag inte visste hur en normal kärleksfull man skulle vara....men det gav mig ändå styrkan att efter en underbar polis som fanns där när ingen annan fanns där, styrkan att ge mina ungar det som alla barn ska ha....en lugn trygg barndom och därför fick ingen man komma in i våra liv...mina barn betyder mest av allt och även om dom är vuxna så är det dom som är nummer ett....jag kommer nog aldrig att kunna lita på en man igen oavsett hur mycket jag känner....

Jag ska göra ett nytt försök i morgon med att börja om med lchf och jag hoppas att det går bra....bara jag vet att nån tror på mig....orkar inte vara så här ledsen mer....då vill jag inte vara med längre.....