marithape carpe diem

Kom i säng alldeles för sent i natt, men somnade på en gång...vaknade en stund senare av gråt och det var lilla lyckopillret som stod i hallen och var ledsen för att hon trodde att hon var ensam hemma...ingen mamma låg i sängen och dörren till mommo var stängd. Jag for upp som en raket och ut till henne tröstade och sa att mamma var ute med Lisa och Jonna men mommo var hemma och skulle aldrig lämna henne. Efter att ha kissat henne och kramat henne så gick vi och la oss i min säng båda två...attan så trångt det blir i en 90 säng med en liten skrutta bredvid sig....jag brukar ju tycka att det är trångt i min säng som är 180 när Charlie eller nån annan av ungarna sover över....kändes som jag låg på typ 10 centimeter...

När jag pratar med den finaste på chatten så känns det ibland väldigt konstigt.....som att ord kan missförstås och jag får den där klumpen i magen....kanske lika bra att jag låter bli att prata med han där....tänk om det ändå fanns ett piller som gjorde att man glömmer nån, att alla känslor bara försvinner.....då skulle jag ta det direkt.

Jag har varit ner till mamma idag och tvättat sommartäcket, överkast och en massa annat i tvättstugan hos henne...ja en maskin uppe i hennes lägenhet hann jag oxå med och stryka alltsom jag tvättade idag plus det som blivit under sommaren när jag var borta...syrran har tvättat men hon vägrar att stryka...hon stryker inte hemma hos sig heller men jag är lite gammalmodig där och tycker att det ser fint ut i skåpen om man har strukit :)

Det är nåt jag ville berätta för den finaste...nåt som jag mår så jäkla dåligt över...men som jag inte har sagt till nån fast ändå är det flera som vet det....inget jag kan göra nåt åt och inte mitt fel heller men ändå så svårt att säga....