marithape carpe diem

Jag hade totalt glömt bort hur träningsvärk känns, men det blev jag påmind om idag när jag vaknade...fy tusan vad det gör ont i armar, baksidan av låren, axlarna och rumpan...men det är bara att fortsätta. Ingen träning idag men i morgon ska jag bara sova ett par timmar och sen åker vi upp och tränar. har ju Apt kl tre sen så jag hoppas verkligen att jag kan sova sen till natten....den där klumpen i magen är kvar och det är ju inte första gången jag har den där....att det ska göra så ont i själen....allt kommer tillbaka när jag känner så här...som när C var snäll ena stunden och elak nästa...när det bröt ner mig till en spillra för att jag inte visste hur jag skulle vara för att inte göra fel....och så dessa förbannade tårar som kommer i tid och otid....när jag kände att jag var glad och lycklig så knuffas jag ner i det där hålet igen  och får än en gång kämpa mig upp....ibland vill jag bara stanna där och inte bry mig mer, men på nåt sätt tar jag mig upp....det underbaraste som skulle kunna hända är att jag fick slippa det där hålet och bara vara så glad och lycklig jag kan bli.

Dags för en dusch och samla tankarna inför nattens jobb...har ingen aning om vem jag jobbar med i natt då kolegan är sjuk och för en gångs skull får chefen fixa vikarie...kan bli en spännande natt.