marithape carpe diem

Sov till 10 idag..inte bra men kroppen tar vad den behöver....Började projekt storstädning och fick iaf sovrummet klart, sen ringde Lina och ville att jag skulle hämta Charlie på dagis vilket jag såklart gjorde...lilla lyckopillret var helt slut efter en vecka på dagis då hon varit där sen halv sex på morgonen så hon somnade i bilen bara på den lilla stund det tog att åka och tanka. Hon fick sitta kvar i bilen och sova utanför köksfönstret med bilrutorna nedvevade såklart...hon var inte på sitt allra bästa humör när Lina kom hem och hon vaknade så vi fick locka henne med ett besök på loftet och lite glass. 

Det var inte så många där när vi kom dit men efter bara en lite stund ser jag en röd cheva komma farande och parkerar bakom min bil....där dog jag...fy fan vad jag ville bara försvinna...det där som blev skickat på chatten bara virvlade framför ögonen på mig....nästan så jag tänkte om jag blundar så finns han inte...men jo det gjorde han. Nu måste jag ta mig ur det här...så här kan jag inte leva....jag förstår ju med hjärnan att han är en player..vill gärna ha uppmärksamhet för att få bekräftelse...men hjärtat är inte med mig alls där...när jag ser vilka tjejer han umgås med så må jag väl förstå att vi inte är på samma nivå...med den umgängeskrets dom omger sig med och hur dom beter sig så är det inte dom värderingar jag har...men det är kanske nåt han gillar med det och då får det vara så....sen kan dom skylla sitt beteende på diagnoser hur mycket som helst, men det köper jag inte med den erfarenhet jag har av just dom diagnoserna....just ADHD kan var en stor tillgång, inget att skylla sitt dåliga beteende på...har ju yngsta sonen som ett bra exempel...använd din diagnos till nåt postivt och inte att skylla på för att du inte vill jobba...så jävla trött på att se hur man kan skaffa en massa ungar men sen låta samhället försörja dom..

Har mer och mer tänkt på att flytta till Frostviken...kanske ta tjänstleigt iaf tre månader och prova att bo där...kanske  släppa mina känslor för den finaste och låta dom gå vidare till den som finns där och väntar....kan det bli riktig kärlek eller blir det bara ett substitut...det får tiden visa....allt är bara snurrigt men jag inser att så här kan det inte fortsätta.