marithape carpe diem

Ännu en natt är avklarad och nu är jag ledig två nätter....den där förbannade tröttheten vill inte ge med sig. Jag brukar alltid vara pigg på jobbnätterna men i natt sa till och med kollegan att så trött har hon aldrig sett mig. Nåja det går väl över....jag älskar mitt jobb och det ger så mycket tillbaka...de flesta vårdtagarna är så gulliga och snälla men jag saknar fortfarande min lilla farbror som var så retsam men glad och rolig....mina änglar kallade han oss...men vi har ju fortfarande kvar våran lilla gumma som om ett par veckor fyller 105...en så söt liten tant, men har skinn på näsan. Att man sen kan bli kallad jävla f***a och jävla kossa emellanåt får man bara skaka av sig och lägga fokus på dom som är fina.Det som är jobbigt just nu är att jag har sett jobbnätterna som en transportsträcka till nästa ledighet....men det beror på tröttheten och jag kommer alltid att älska att jobba med människor....skulle aldrig stå ut med att stå vid en maskin och göra samma saker varje dag...så själsdödande....det är tur att det finns dom som trivs med det också...och dessutom så är väl deras lön dubbel mot en undersköterskas...jag var nyss ner i källaren och la in en tvätt i tvättmaskinen...den får jag hämta i morgon för jag går inte ner i källaren på kvällen. Migrationsverkets personal sa att jag inte skulle gå ner där överhuvudtaget,men jag måste ju tvätta ibland...känns riktigt otäckt att gå ner där, men jag har mobilen med mig och i det rummet jag tvättar i kommer ingen annan in....det är värst när man ska ut därifrån och inte har någon som helst koll på om det står nån där.Det finns en person jag kan ringa om det behövs, men det känns som jag är larvig och inte klarar mig själv så det har jag inte gjort....är väl för att jag är van att klara mig själv som det tar emot....jag är iaf tacksam för att han finns där. Jag mötte en person idag som jag inte sett på väldigt länge...och det högg till i magen...han betydde väldigt mycket för många år sen men  det var så  komplicerat så vi mådde båda väldigt dåligt även om kärleken fanns från båda håll....vi hoppade båda till men hälsade bara på varandra och gick vidare...han är iaf ett fint minne och kommer att ha en plats i mitt hjärta . Det där hjärtat som någon har stulit och som jag inte vet hur jag ska ta tillbaka :)