jobb igen

Vaknade alldeles för tidigt idag...det är så typiskt när jag hade behövt sova länge när jag ska jobba, men så är det jämt. Sov ett par timmar på eftermiddagen istället så det ska nog gå bra. Nu är det 50 timmar jobb som gäller den här veckan, jag går av på onsdag morgon men då har jag inbokat med Rolf så då måste jag upp i tid. Skulle ju behöva åka ner till vc och träna där oxå, men det kanske jag kan göra i morgon direkt efter jobbet....sova hinner jag ju göra ändå. Nu lät ju det där väldigt optimistiskt och jag är inte alls säker på att jag kan leva upp till det...men då har jag iaf gjort ett försök :) Som jag funderar och ältar för och nackdelar med operationen, men jag ska höra med några fler som gjort den för hittills har alla varit nöjda med att ha opererat sig så då måste det väl ändå vara bättre att göra det än att ha ont och inte kunna gå som man vill...jag har förlagt min bästa cd....def leppard...den har hjälpt mig att må bättre många gånger när jag tappat taget....spela den högt så känns det bättre...men nu hittar jag den inte, den är inte i bilen och jag hittar den inte här hemma...jag får nog lägga en sax och nyckel i fönstret så kanske den kommer tillbaka...det gjorde ju mobilladdaren...jävla skit för jag behöver den nu! Dom där jävla idioterna som bor här i huset fick för sig att spela fotboll här utanför och såklart hamnade bollen på både bilen och husvagnen...jag är inte den som är tuffast i världen men när jag blir riktigt jäkla arg då tappar jag allt vad rädsla är och det blir bara svart...så blev det och jag talade om för dom vad som gäller med att sparka på en boll...såklart blev jag kallad rasist igen...deras favoritord...och ja då är jag väl det om definitionen på rasist är att tala om för dom när nånting inte är ok. Så idag när ilskan lagt sig så känns det som jag inte vill gå utanför dörren...och den där knuten i magen snodde ihop sig ännu mer..vet jag vad som står innanför dörren en dag när jag kommer hem...eller vad som händer om jag går ner i källaren och det bara finns en väg ut...nu kan jag ju ringa den finaste men hur länge orkar han...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0