marithape carpe diem

Nu är jag hemma igen efter en mysig kväll i Vingåker....alla barnen fick vaar uppe så länge dom ville nästan...när klockan var 23 så var det dags att lägga dom oavsett...Linda och jag delade på en flaska vin till mellon. Hade jag varit själv hemma så hade jag inte tittat för det är så jäkla långdraget...slutade inte förrän halv 1.Som vanligt var det fel låt som vann...men så är det ju för det mesta. Jag, Charlie och Lovi sov i Wilmas rum och som vanligt när jag inte sover i min egen säng så är det skitsvårt att somna...dessutom var det nåt som störde, nåt som puttade på mig hela tiden så fort jag höll på att somna...när jag till slut somnade så vaknade jag av att nån lyfte mitt högra ben och släppte det ner i madrassen....då sa jag att jag ville vara ifred och sova och efter det blev det lugnt. Linda åkte och jobbade halv 11 idag och jag och Tobbe fick ta hand om några trötta och griniga ungar som hittade på det ena hysset efter det andra...jag Alicia och Charlie spelade spel och då passade Benji och Lovi på att hitta en tuschpenna och måla på sig själva, golvet, soffan och Bejis madrass...fan vad snabba dom kan vara, men jag borde ju ha misstänkt nåt när det var så tyst...Tobbe fixade lite plättar till ungarna sen for vi hemåt, stannade till hos fd svägerskan Annika och hämtade en ängel som hon gjort, hon är så duktig :) Charlie och Lovisa höll sig vakna hela vägen hem, sjöng och busade i baksätet...var förbi hos Anna med en bebisspegel att ha i bilen och fick mysa lite med Älva <3 Det var skönt att komma ifrån den här hålan en stund iaf och få lite distans till allting...den där mannen som är den finaste jag vet får mig att känna att jag är på väg i samma spår som med dom andra männen i mitt liv...borde jag akta mig, är det fel signaler igen...jag blir så vilsen och känner mig helt förtvivlad ibland....han är så fin men jag ser oxå en annan sida som skrämmer mig...det är dags att jag tar itu med mig själv en vända till....den här känslan för han har växt fram, och jag ser han även som en underbar vän som jag har förtroende för och kan prata med om allt...även sånt jag aldrig sagt till någon....det är väl det som gör det så svårt...att det inte är någon himlastormande förälskelse utan en kärlek som växt fram ...en kärlek som är villkorslös och den bästa vän man kan ha.