marithape carpe diem

Några fler larm i natt än vanligt...men inget allvarligt, en ny blöja, ett glas vatten, ett toabesök, en naken man som inte kom längre än till hallen....osv. Skönt när det bara rullar på och inget allvarligt händer....ingen palliativ heller just nu och det är skönt....varje gång så känns det så tomt när nån är borta och tanken på mamma kommer allt närmare...försöker slå det ifrån mig fast jag vet att den dagen är oundviklig...men hur ska jag överleva den dagen...jag som inte klarar mig utan min mamma...barnslig...ja det kanske jag är men det är jag och jag kan inte ändra på det.

Den där jäkla John Blund han är då riktigt opålitlig....först ville han inte komma på morgonen och sen ser han till att ge för lite sömnsand så jag vaknar tio över ett....så nu har jag vandrat från sängen till datorn ett antal gånger, men halv sex gav jag upp...han har svikit igen...bara att hoppa in i duschen och försöka komma underfund med vad jag ska göra för mat idag...inte det minsta hungrig, men jag känner ju att dom dagar jag äter så mår jag bra...speciellt sen jag började med lchf igen. Så det är bara att kämpa på....

Tänk så lätt det går att jobba och hur fort natten går när jag ser närvaron av någon jag blir glad av....

en natt till och jag kommer att vara supertrött men glad och varm i hjärtat ändå...när någon betyder så mycket så är det bara kärlek...