marithape carpe diem

Usch vilken natt det var igår...startade med flera larm påen gång...en liten farbror som ville ha hjälp att lägga sig...en stomi som hade släppt...sen dom fasta besöken på det. Hade väl inte varit så farligt om jag jobbat med nån annan för då vet vi precis vad som ska göras och behöver inte ens prata med varandra för vi vet precis vad den andra gör, vi är ett team. Men att jobba med någon som jobbat i över 30år och står helt handfallen och vet ingenting...det tar så mycket energi att hela tiden ha hela ansvaret själv och ha koll så inget blir fel eller glöms bort...sen bilkörningen som vi vanligtvis turas om att köra långa och korta turen...med henne får man ta långa turen hela tiden för annars vet man aldrig hur det slutar...ena stunden på fel sida vägen och andra stunden halvvägs nere i diket...om inte chefen tar tag i det här snart så kommer det att hända en olycka...så jobbigt att sitta med hjärtat i halsgropen även om det inte är mer än några mil.Så när jag kom hem så stupade jag i säng och sov en timme längre än jag hade tänkt.

Har mitt lilla hjärta från Lindesberg här i natt och nu har vi haft fredagsmys, busat i soffan, sjungit och läst samma saga två gånger...men nu sover hon.

Måeendet är väl inte helt ok idag men det kan bero på att jag är så trött...får väl hoppas på att det är bättre i morgon.

Ett tråkigt besked från Frostviken om att en person gått bort...alldeles för tidigt och det har väl också påverkat mig antar jag.

I morgon kommer några av ungarna med familjer så då kommer det nog att kännas lättare....hinner inte fundera  så mycket då...