marithape carpe diem

Var ner till mamma igår och hittade henne sovande i en ny rullstol...en comfort som man tippa så vt kan sova i den....ytterligare ett steg bakåt för när dom får den så slutar dom gå....så mycket har jag lärt mig av mitt jobb. Så enkelt för personalen att bara tippa stolen så kan dom sitta där och sova men man kan ändå säga att dom är uppe. Tog med henne in på rummet men hon ville inte vakna....en enda gång har hon varit vaken under alla veckor då jag varit där.....skickade en bild till Lisa för jag kände mig helt ensam i det här....kände mig som att jag ville spy och hade en stor klump i magen. Lisa frågade om jag ville komma till dom i Löa och jag kände att jag kan inte åka hem och vara ensam...det gör alldeles för ont och alla dumma tankar kommer hela tiden....en fin kväll med mina älskade ungar, stora som små. Halv ett ringde Lina och ville ha skjuts hem från John Scotts....det var meningen att jag skulle köra henm erik och jenny till linde också men eftersom Tony var vakt så kunde dom åka med han hem. Kändes bra då det var halt på vägarna....somnade vid tretiden och vaknade kvart i sex....gick upp och drack en mugg kaffe och lyckades somna om vid niotiden....Lina ringde och frågade om vi skulle åka till Linde på julskyltning, Lisa, Rickard och barnen följde med....den sämsta julskyltning någonsin så vi tog en fika på Frosths innan vi återvände hem. Är så glad att jag inte behövde sitta ensam här och må dåligt hela helgen....vad gjorde jag utan mina ungar...förmodligen bara låg i fosterställning och grät....trodde aldrig att livet kunde vara så svårt....att sorgen kunde var så lång trots att den egentligen inte ens börjat....