marithape carpe diem

Trött...ja det är ett ord jag känner igen...vet inte när jag var pigg eller glad senast...kanske det är tom år sedan.Julen har passerat och då kände jag bara lättnad att den var över....födelsedagar likaså....Jenny, Alicia och jag....nu är det nyår kvar och då jobbar jag så då hinner jag inte tänka så mycket.

Idag har vi plockat ur det sista i mammas lägenhet och lämnat tillbaka nycklarna....men jag känner ändå den där skulden....att jag lurade mamma att följa med till akuten och sen fick hon aldrig komma hem mer....men jag visste ju inte....förstod eller blundade för hur illa det var....min starka mamma vad var det som hände med henne? Så jävla många måsten och jag inser att jag glömmer allt för mycket...dessa jävla förbannade helger då allt och alla tar ledigt och världen står för fan still.....jag vill ha allt överstökat NU! Begravningen är 10 januari och jag får panik när jag tänker på det....jag vill att allt ska vara pefekt....det var så hon uppfostrade oss....att vara perfekt....och som jag misslyckades med....så nu måste det vara perfekt....mamma jag lovar dig att det ska bli så......