marithape carpe diem

Vaknade före tio idag utan att ha ställt mobilen på väckning....kokade en koppa kaffe och rostade en smörgås som gick ner med lite tvång. Känner hela tiden känslan av att jag ska kräkas utan att jag ens ätit nåt....fixade lite hemma innan mitt älskade lyckopiller kom från skolan vid två. Såklart hade hon tvillingarna med sig och eftersom dom var hungriga så stekte jag pannkakor och 12 pannkakor försvann snabbt i deras magar.....känns lite konstigt att det är alltid här dom äter trots att tvillingarna bor mittemot mig....inte för att det gör något för gör jag mat till en kan jag lika gärna göra det till fler. 

Har förstått att det inte är helt enkelt med ekonomin för den familjen....önskar jag kunde göra mer för dom men jag förstår också deras stolthet att klara sig själva och det respekterar jag....jag har varit där själv, ensam med fem barn så jag vet att det inte är lätt men man vill ändå klara sig själv.....jag har gjort allt för mina barn och det tror jag dom också gör, att man sätter barnen först och att köpa kläder och skor till sig själv hamnar långt ner på priolistan....det man har får duga i många år. Men nu när jag är själv så kan jag prioritera mig själv på ett annat sätt och det är jag tacksam och ödmjuk för....jag vet hur det är att klara sig utan men jag skulle inte vilja vara utan den erfarenheten....den har gjort mig till den jag är idag..... nu sover mitt lilla hjärta efter att jag flätat hennes hår så hon blir den prinsessa hon är och läst Nils Karlsson Pyssling för henne....kanske jag ska försöka äta nåt....men i den fas jag är så vet jag att jag är fet nog efter mackan i morse.......jävla anorexi men jag tror nog bulimi är värre....värre att hantera.....