marithape carpe diem

Fy fan vilket jävla bergochdalbaneliv jag lever....ena dagen upp i det blå och den andra djupt ner i det mörka svarta hålet....önskar att det vore lite mer normalt...sådär lagom tråkigt så man ibland längtar att nåt ska hända...jag behöver aldrig tänka på det...det händer nåt hela tiden....längtar till det där lugnet, när man man vet vad man vill och känner sig riktigt nöjd och framför allt vuxen...blir jag någonsin vuxen....hatar alla vuxensaker...dom där som är tråkiga, mycket roligare att leka på lek och bus....åka vattenrutchkana i simhallen...titta på tecknade filmer och gråta åt Stuart Little...den söta lilla musen som blir adopterad....

Det året som gått har nog varit det värsta året på länge....ibland har jag mått så otroligt bra och jag har tränat och verkligen mått bra av det...men så kommer det en jävla smäll och man ligger därnere i hålet igen och det tar flera månader att kravla sig upp....rädd för det jag känt eller känner....rädd för att fästa mig för mycket vid någon då det gör så ont att mista den....

Klantar mig så fort jag ska skicka nåt med telefonen...för att skicka en dekal så måste jag ta till telefonen då jag inte hittar dom på datorn...och vad händer...skickar till fel person igen...det var en dekal som var tänkt som ett skämt till någon och hamnar så jävla fel....varför finns det ingen ångerknapp för sånt...jag har varit försiktig med att använda telefonen för sånt och så blir allt så jävla fel bara för att jag gör det....blev lika tokigt idag när jag skulle läsa ett mms då ringde jag upp M....är det bara jag som är så klumpig med telefoner....

Idag har jag inte varit ur pyjamasen...legat och läst och tittat på skilda världar på dvd....en sista latdag innan jag tar tag i saker och vänder livet till nåt positivt...är trött på det här skitlivet....och det är bara jag som kan förändra det.