marithape carpe diem

I natt var det nästan omöjligt att somna...tror klockan var över tre innan jag kom till ro...såna nätter är riktiga skitnätter för då kommer alla dumma tankar också....sov till elva och gjorde ett tappert försök att städa lite...men jag fastnar hela tiden i nåt annat..ingen träning idag eftersom jag skulle till Rolf...där blev det både värme, massage, laser och vridningar så jag trodde jag skulle gå av på mitten....fortfarande jättespänd i vänster sida, vad det nu beror på.Pratade med Anette igår om att gå ut på fredag kväll...känns som det behövs nånting roligt som omväxling...och vi har aldrig tråkigt när vi gör något tillsammans så det ser jag fram emot.

Ibland tror man att man är starkare än man är för att det känns bra i några dagar...men för en stund sen kom tårarna helt oväntat...det gick inte att hindra och jag vet egentligen inte varför...kanske det var för att jag pratat med Erik i telefonen och han ville att jag skulle hämta Lovi efter begravningen i kyrkan på fredag...dom ska gravsätta henne på kyrkogården som ligger alldeles bredvid där Erik och Jenny bor...och där även Veronica bodde med sin familj. Dom vill inte att Lovi ska vara med då och det förstår jag...Erik ska vara kistbärare och jag hoppas han klarar det...han är ju sådär känslig som jag är och gråter lätt...men jag hoppas han är stark i den stunden...

I natt är det dags för jobb igen, och i morgon....ganska skönt att åka iväg och tänka på nåt annat...den där saknaden efter nån....dom där pratstunderna som gjorde mig glad...dom saknar jag....