marithape carpe diem

Ett nytt år med nya möjligheter...alit är möjligt bara man vill tillräckligt mycket...somnade som vanligt på soffan i natt och vaknade kl 6...hur lätt är det då att somna om...efter nån timme så funkade det...men då blir resultatet istället att jag sover åt helsike för länge ...är som en känslomässig orkan just nu....vet tamigfan inte vad som är rätt eller fel...vad som är kärlek eller vänskap....då två av dåtiden dykt upp och jag inte känner att vi hade nåt egentligt avslut så är det många känslor som triggas igång....kanske en livskris...vad vet jag....önskar att jag hade varit så säker på mina känslor som jag var för ett halvår sen...då det räckte med att bara sitta nära han...inga ord behövdes...var bara lycklig med han nära...men nu...det är som en stor jäkla känslostorm inom mig...jag kommer nog aldrig att kunna vara hel med en person...jag älskar för många samtidigt....förälskelsekärlek....vänskapskärlek...den himlastormande kärleken...alltid älskar jag någon och eftersom jag inte har något som helst problem med att tala om för dom jag älskar att jag verkligen gör det...så kanske jag skrämmer dom...men så är det att vara känslomänniska....allt eller inget....tårar som strömmar...ibland när det inte är den bästa taimingen...men vad bryr sig känslor om det....jag är den jag är och jag kan inte göra om mig för att passa nån annan....nu ska jag kolla igen om jag kan zooma in halskedjan han har runt halsen...han har inte haft det på dom foton han lagt ut tidigare...men nu har han det....den han tog av mig och satte runt sin egen hals den gången vi var så nära man kan komma.....