marithape carpe diem

Ibland får man sätta livet på paus....försöka att leva istället för att överleva. Nu är marknadshelgen över och det känns skönt även om det har varit helt underbart att få ha alla mina ungar här....hade en date med en fin vän på lördagen. Vi gick till akropolis för att ta en öl och prata en stund....det blev fyra öl och nästan 4 timmar innan vi gick hem till mig där hon och hennes kompis skulle lämna några saker innan dom gick vidare till öltältet....jag kände inte för att gå ut nåt på kvällen av olika anledningar, men det dröjde inte en timme innan hennes kompis var här och hämtade sakerna och dom skulle åka hem till Hällefors....någon hade varit lite för full för att komma in på öltältet och ja hon hade druckit mer än dom fyra öl jag drack.....trevligt var det iaf att få träffa henne och prata gamla minnen. 

Var ner till mamma idag och handlade åt henne....klumpen i magen gjorde ont när jag gick in till henne och jag inte visste hur hon skulle vara. Men det gick bra och jag sa åt henne att vakna i lugn och ro under tiden jag kokade kaffe....jag hörde hur hon var på väg upp och då samtidigt kom den personal jag sagt åt att hon inte behövde komma. Hon gick rakt in i sovrummet och frågade mamma hur hon mådde.....det var som att trycka på en knapp och det tog 1½ timme innan jag hade fått in mamma på rätt spår igen....jävla idiot jag blir galen på henne för vad man än säger åt henne så lyssnar hon inte och bara triggar igång det där betendet hos mamma jag försöker undvika......nästa gång kan hon sätta sig och vara hos mamma tills hon lugnar ner sig....jävla kärringävel......en gång till och jag ringer chefen så får hon ta tag i det. Det är nog jobbigt ändå när mamma hela tiden kommer till att jag ska flytta och hur rädd hon är att mista mig....jag försäkrar hela tiden att jag ska inte flytta...och samtidigt kommer den där känslan att det var för att jag for till Frostviken som det blev såhär.....för det var då det började. jag var alltså en egoist som for.....jag skakar hela tiden invärtes och vet inte hur jag ska få lugn....jag kan inte lägga mig och läsa för tankarna bara far i huvudet, inte titta på en film för oron i kroppen gör att jag inte kan koncentrera mig....det enda jag vill är att sova och har jag inget som gör att jag måste upp så hade jag nog valt att stanna i sängen....