marithape carpe diem

Vaknade av telefonen idag och det var den där sjuksköterskan på treskillingen som är den mest underbara och som verkligen är på rätt plats. Det finns allt för många som bara flamsar och tramsar och inte tar jobbet på allvar....som gör det dom måste men inget mer...men inte hon...hon är den enda som ringer när mamma varit på usö och talar om vad som blivit sagt och gjort, som ringer när det är nåt med mamma, som ringer när det är nåt med medicinerna....nån som verkligen bryr sig.

Hon hade frågat mamma i fredags om jag skulle komma för det var nåt hon ville mig och fick då till svar att jag aldrig var där....du som är där jämt sa hon...vi pratade om mammas hjärnspöken och hon sa att det var rätt att jag inte höll med henne trots att hon blir arg på mig för det bara förstärker hennes fantasier....vi ska träffas hemma hos mamma nästa torsdag, känns så skönt att någon bryr sig för att vara ensam i det här klarar jag inte länge till.....var till kyrkogården och satte ljung på gravarna i kväll.....pratade lite med Anette och bad henne vaka över mamma....som jag saknar min syster....det var inte såhär det skulle bli, vi skulle vara två som tog hand om mamma till den dagen kom då hon inte fanns längre....men ödet ville annat och jag får göra det bästa av det.....i morgon ska jag skjutsa Lina till Nora där hon ska träffa sin psykolog igen....ja vi har alla vårt att kämpa med men jag kommer alltid att finnas där för mina barn....nåt min mamma aldrig gjorde för oss men som jag ändå gör för henne...bitterhet är inte min grej och än mindre när jag ser hur min mamma agerar....kärleken för min mamma finns ju ändå där.......