marithape carpe diem

Dagarna går och jag hinner ingenting tycker jag....var till Löa i onsdags och firade min mellanprinsessa som fyllde 29 år....hur gick det till, min lilla tummelisa som nu har två barn....vaknade på torsdag morgon av ett sms från H på grönboda och hon undrade om jag kunde jobba och såklart svarade jag ja.....var ner till mamma för att fixa inför hennes usö besök och först fick jag höra, jaha du har tid för mig nu. Ja jag hade varit där på tisdagen också.....när jag sa det lugnade hon ner sig och kom upp och jag kokade kaffe och vi fikade. I början kom det, hennes hjärnspöken om den där duken, en mindre i köket och en större i sovrummet som hon läser alla fantasier på....jag sa att jag inte ser nån duk och inte heller kan läsa nåt och det var hon helt med på....men sen började vi prata om annat, om när vi var ute på fester och logdanser och hon var helt med...så glad som jag var då har jag inte varit på länge....men sen idag när jag skulle åka ner med mediciner som ssk ringt om och kom nästan samtidigt som en personal så bröt helvete loss och hon var helt galen.....jag bara gick därifrån...jag kände att nu gick det inte längre, klumpen i magen bara växte och tårarna brände.....nu var jag så nära den tanken jag haft ett tag....åka upp till Finngruvorna, ta med en vinflaska och tömma den....sen bara gasa nerför stupet.....egoistiskt....ja kanske men då är det enda gången jag är det.......