marithape carpe diem

Drömde en sån jävla dröm i natt....den gjorde mig förtvivlad och tårarna rann samtidigt som den var fin....brukar inte drömma så ofta om han men det händer....men såhär har jag aldrig drömt förut. 

Handlade åt mamma idag och kände hur det knöt sig i magen när jag skulle gå in till henne, men för första gången på länge möttes jag av en glad mamma som var vaken och pigg....även om det var hallucinationer och hon trodde att det var flera som skulle fika med oss men sen var hon som vanligt även om hon hörde dom som hon säger sitter i källaren och spelar och hör allt vi säger....jag bara svarar att jag inte kan se och höra det hon ser och hör och då säger hon javisst så är det ju. Hon blir inte arg längre när jag säger så och det är skönt för jag kommer aldrig att hålla med henne i det här och bara förstärka hennes synvillor. Det vora skillnad om det var en demens då skulle jag bara hålla med för det skulle hon glömma i nästa stund iaf.Fick lite energi över idag så när jag kom hem tog jag tag i projekt städa vardagsrummet och få till lite höststämmning. Blev bra med nya kuddar, pläd och sammetsgardiner och lampa i grönt. Kanske inte är höstfärger men mjuka varma färger som ger lugn och ro i höstmörkret. I morgon är det möte med ssk och kontaktpersonen hos mamma då vi ska gå igenom hennes mediciner....jag tror att det är där vi har svaret på det här helvetet....