bördor att bära

Ska aldrig mer skriva att jag är glad....varje gång jag gör det kommer den där sparken i ryggen som knuffar mig över kanten....den här gången med en sån kraft så jag tänkte släppa taget. Men så kom tanken att jag hade lovat mitt lilla lyckopiller och lilla Divan att dom skulle få sova över hos mig....vi skulle åka till badhuset och äta på enellys innan vi skulle äta massa godis och mysa på kvällen.....så det var bara att gråta en natt och sen sätta på sig masken och hämta mina älsklingar.
Det är tack vare dom som jag lever, ingen vet vad jag går igenom nu och har gjort en längre tid.....jag är ju inte den som visar vad jag känner.....har blivit en mästare på att dölja hur jag mår, men är bara så jäkla rädd att jag ramlar alltför långt ner så jag en dag inte tar mig upp...du står med ena foten över kanten så kuratorn till mig för flera år sen....jag har nog ramlat ner fler gånger än jag kan räkna och tagit mig upp, men nån gång är väl den sista. Nu ska jag krypa ner hos mina hjärtan, dom som ger så mycket kärlek och som jag inte vill svika, bara lyssna på deras andetag och somna till det....man får inte mer bördor än man orkar bära sägs det.....men jag undrar om det stämmmer........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0