marithape carpe diem

Natten var ganska lugn.....samarbete med en riktigt bra kollega....det bästa är att jobba med män, dom är så okomplicerade....raka och inget tjafs. Om dom sen gillar män gör inte saken sämre....dom är bäst.

Vaknade halv två och kollade telefonen...två missade samtal med 019 nummer....det knöt sig i magen och jag tänke att det hänt mamma nåt, men lugnade mig med att då skulle nån av ungarna hört av sig....åkte ner till apoteket och skulle hämta ut dom ögondroppar jag bett ssk om recept på....då visade det sig att det bara fanns på en sort...jag hämtade ut den för den är superviktig och åkte ner till mamma. Då ringer telefonen igen och det är en ssk från ögon i Örebro som upplyser mig om att den andra sorten inte är apotekstillverkad och görs på usö.....det var han som ringt tidigare. Fanns ingen annan utväg än att åka till usö och ta en resa på 16 mil och hämta hennes ögondroppar......fick sån jäkla ångest igen....hur ska jag kunna åka och vara borta en månad när jag inte kan vara trygg med att mamma får den vård hon behöver.....försöker vara glad och positiv när jag pratar med folk men i bilen kommer dom....tårarna som jag inte kan stoppa....när jag ligger i soffan i fosterställning och gråter så jag inte kan andas.....den sidan av mig jag aldrig visar....jag är stark....jag kan själv......det gör så ont....så jävla ont.....