marithape carpe diem

Bloggen är min ventil....där jag kan lätta på trycket så jag inte går sönder.....men inte ens det har jag orkat på sista tiden. Känner mig som en jävla robot som jobbar eller tar hand om mamma. Inte för att jag inte vill ta hand om mamma när hon behöver mig och bara har mig kvar....det är snarare jobbet som känns som en börda trots att jag trivs med mina kollegor och egentligen älskar mitt jobb att ta hand om människor.....men att starta nattens jobb ena natten med att göra i ordning en avliden och nästa natt avsluta natten på samma sätt blev som för mycket just nu.....tankarna på att livet är så kort och går så otroligt fort....det finns egentligen ingen tid för att vänta på något....det är bara att köra och så får det bli som det blir....

Igår var det midsommarafton och vi startade med en lunch hos Lina och Lucas.....dom andra fortsatte till malmtorget men jag åkte hem och sov en stund, duschade och gjorde mig redo för roadtrippen som jag alltid gjorde med mina barn.....varje år for vi till olika platser, fikade, badade och kom inte hem förrän sent på natten....nåt barnen uppskattade och blev en tradition. Nu har jag och lina tagit upp den traditionen då hon vill ge Charlie samma fina upplevelse av midsommar. I år for vi till Mårdshyttan, Öskebohyttan,Nora,Gyttorp,Grythyttan och Hällefors.....var ner till farmor och farfars grav då kusin Ylva sagt att den var uppsagd, men den fanns kvar. Lina ville till Hembygdsgården där farmor och farfars hus står kvar. När farmor dog så sålde farfar gården till hembygdsföreningen och dom har utökat med lite mer hus....gården hette perssons gård innan. Midsommar firas där fortfarande men inte dans på kvällen som det var i början av sjuttiotalet då jag och Solveig höll till mycket i Hällefors. Roligt att lina vill veta om sitt ursprung och kan förmedla det i sin tur.....eftersom pappa var ett sladdbarn och yngst med fem systrar så finns inte så många kvar från den sidan....de flesta av mina kusiner var mer jämngamla med pappa än med mig. De jag har kvar är kusinerna Ulla som är en bit över 80 och dement, Monica som också är mot 80....Lillemor konstnär i Göteborg som också närmar sig 80 och Ylva i Stockholm som är 71....så därför är inte kontakten sådär jättebra.....inte som kusinerna på mammas sida.

Fick en sån där käftsmäll igår igen....sådär så jag bara ramlar ner i det mörka hålet, tårar som inte kan sluta och ont i magen.....

Försökte läsa saga för mitt lilla lyckopiller som ville sova hos mormor....men det gick sådär när gråten sköljde över mig utan att jag kunde göra nåt åt det.....men tack och lov att jag hade henne där....mitt lilla lyckopiller....vad skulle jag göra utan henne....