Kan själv

Två nätters jobb på kortids....mycket spring, dementa som är som en jojo upp och ner i sängen....palliativa som bara ligger och väntar på att dö och som kräver mycket omvårdnad.Svårt sjuka födda på 40-50-60 0ch 70 talet....det som får en till eftertanke. Ska man jobba så länge så att det enda man har kvar är sjukdom och död....det fick mig att ta beslutet om att säga upp mig....träffade en kollega som sa att det var det bästa hon har gjort och det tror jag på. Det som har hållt mig tillbaka är att jag varit rädd för att jag ska bli alltför passiv, att utmattningsdepressionen skulle göra så att jag blir kvar i sängen när jag inte har nåt jag måste upp till. Men jag tror att jag kommit så pass långt i det tillfrisknandet att jag kan ha såpass styr på mig själv....jag har ju mina fina ungar och barnbarn som behöver mig och så kommer jag att jobba som timvikarie men ändå få känna glädjen i jobbet då jag bestämmer själv.
Sov till fyra idag men var ändå trött och somnade en stund till vid sju och vaknade halv nio.....kan bli en lång kväll men kanske inte då jag fortfarande känner mig trött.....är väl för att jag sov bara 5 timmar på torsdagen då mitt älskade lilla lyckopiller hade sin första skolavslutning....men vad gör jag inte för henne.
Skippar fb ett tag då det bara gör ont igen.....är säkert bara jag som övertänker som vanligt, men varför utsätta sig för en smärta i själen när man kan undvika den.....han är för mig den finaste, den snällaste, den som lyft mig när jag ramlat, den jag litat mest på,den som fått mig att riva muren, den jag älskar nu och för alltid.....den jag vill ska vara lycklig och glad, som förtjänar det, men som samtidigt får mig att bli så otroligt ledsen.......livet är inte lätt och inte kärleken heller......
Jag försöker vara stark...alltid levt under mottot kan själv....men har förstått den senaste tiden att jag kanske inte är så stark som jag visar utåt....och det där med kan själv....ibland skulle det vara skönt med att någon annan tar över....för jag kan inte allt själv.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0