marithape carpe diem

Somnade tidigt igår och sov länge idag.....känns som att jag går sönder och inte orkar ta mig ur sängen.....så länge jag hade barnen hemma så var jag tvungen att göra det, det fanns inget val. Deras välmående var det viktigaste och att dom fick ett så bra liv som det bara var möjligt. Aldrig att jag visade dom min rädsla eller hur jag egentligen kämpade för att dom skulle ha det som alla andra ungar. Men nu känns det som att allt har tappat sin mening.....jag har såklart gett dom den jul dom förtjänar och varit med dom under nyår.......men den ångest jag lever med har jag besparat dom.....vet bara att under nästa vecka vet jag hur livet kommer att fortsätta....om det ens kommer att fortsätta....