marithape carpe diem

Nu har jag jobbat sju nätter....sju nätter som både gett mig glädje över att finnas där för dom som behöver det och en smärta i knäet som jag inte kan ignorera.Jag älskar mitt jobb med att ta hand om människor, att vara en röst i natten för dom som behöver prata en stund....dom som är ensamma och där natten kan vara lång om man inte kan sova.Sitta och prata en stund, en klapp på kinden, en kudde som vänds, att hålla en orolig hand en stund....finns så många sätt att vara närvarande i en annan människas liv....men så straffas det av att jag inte klarar dom hårda golven och mycket spring.....det går bra första natten fram till tretiden....då sätter det fart. Blir stum i benet och det gör ont.....andra natten startar det tidigare och tredje natten gör det ont hela tiden och även när jag kommer hem och ska sova....vaknar hela tiden av att det gör ont i hela benet.....men jag får väl fortsätta kämpa ett tag till. 

Blir bara så frustrerad av alla som vet bättre än jag själv vad jag klarar och inte klarar......enligt vad det står i pappren från ortopeden så kan jag göra precis allt jag gjorde innan operationen....det enda jag ska tänka på är att inte lyfta för mycket, inte mer än 25-26 kilo....men även där bestämmer jag själv, lyfter jag mer så sliter det mer....men det är mitt val och ingen annan ska tycka nåt om det.

Nu ska jag fokusera på att må bra och efter att ha talat om för den finaste vad jag har mått så jävla dåligt av och han som vanligt är den mest underbara och förstående så ska jag göra som han säger och släppa det...men när jag känner att jag varit elak och egoistisk så mal det det inom mig hela tiden....älskade fina jag ska aldrig mer göra så...du,mina älskade ungar, barnbarn och min mamma är dom som betyder mest och det är er jag älskar villkorslöst och för evigt...utan er är jag ingenting........