Sunkig och busig

Vaknade av telefonen i morse och fattade inte vad det var som lät innan jag kom ihåg att jag ställt den på väckning. Ringde vc och dom ringde upp efter bara en timme och jag fick en tid kl 10....ännu en ny läkare men som skrev ett nytt intyg till 30/11....då ska jag väl förhoppningsvis vara opererad. Sov en timme när jag kom hem och åkte sen till ica och handlade åt mamma....drog bara på mig ett par träningstights och en tröja. drog en borste genom håret och lite mascara....och vad händer....inte på evigheter har jag sprungit på han på ica....men nu...nu när jag står där sunkig och på världens sämsta humör och svär över att jag tappat bort lappen där det stod vad jag skulle handla...då dyker han upp som gubben i lådan....är det nån jäkla förbannelse som vilar över mig eller vad är det frågan om....
När jag kom hem ringde det på dörren och lilla Albesa satt där i sin rullstol....samtidigt knackade det på ytterdörren och två män stod där utanför och frågade om dom fick ta saker ur containern på gården...jag frågade var dom bodde och då svarade han i Mossgruvan...då flög fan i mig och jag lovade dom att ta precis hur mycket dom ville...kollade upp bilen dom kom i och såklart var den avställd....men jag är så jäkla trött på det här stället så jag bryr mig inte vad som händer...trött på att frysa och behöva gå med flanellpyamas och morgonrock och ändå frysa.
Albesa och henens pappa visade mig en kallelse för henne den 27/9 till operation i Uppsala och dom blir borta i 10 dagar så dom frågade om jag ville vattna blommorna och kolla posten under tiden dom är borta....såklart jag gör det....lilla fina Albesa....bara 11 år och redan varit med om så många operationer...är det några som borde få uppehållstillstånd så är det den familjen.....Alban som inget hellre vill än att jobba och försörja sin familj och Tina som är så ledsen att ha sina tvillingar på 9 år kvar i Kosovo....dom får inte komma hit för risken att dom skulle gömma sig vid ett avslag.....mördare och terrorister dom får stanna trots utvisningar men en fin familj som skulle vara en tillgång för landet, dom ska leva med en längtan efter sina barn samtidigt som dom vill hjälpa sin dotter till ett drägligt liv som hon inte kan få i hemlandet.....jag har tappat all tro på mänskligheten.....känner bara en stor sorg för det här landet som förstörs i en rasande fart och man är helt maktlös......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0