Att gå sönder

Vi var till frissan idag....jag och lilla lyckopillret. Så stor hon blev helt plötsligt min älskade lilla unge...varför går tiden så fort, jag önskar jag kunde stanna tiden ett tag...mår inte alls bra även om jag försöker dölja det så gott det går....känns bara som ett kaos i huvudet och jag får ingen ordning på nånting....så många känslor som far i mig så ibland undrar jag om man kan gå helt sönder när det inte går att stänga av....längtar bort härifrån vill inte bli tagen förgiven längre av alla....kanske jag överreagerar men det känns som att jag aldrig får vara bara jag....att det hela tiden är nån annan som jag måste sätta först....är det storasystersyndromet eller är det allt ansvar jag fick ta redan som barn.....jag vet inte och det spelar ingen roll heller, men jag måste göra nåt åt situationen....jag orkar inte vara ledsen längre jag vill vara glad och lycklig.....jag har glömt hur det känns.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0