marithape carpe diem

Var ner till mamma idag också då jag inte hade skrivit listan över det som ska handlas på tisdag och tvättat det som skulle tvättas......hade hämtat ut insulin till henne som jag skulle tagit med igår men som jag glömde....glömde det även idag så det var bara att åka hem och hämta det. Känns som att jag hela tiden måste fokusera på vad hon behöver, vad som ska köpas till henne,vilka mediciner som fattas och ska hämtas.....så jag glömmer mig själv...men det är kanske så livet är....minns inte att mamma fanns där för min mormor på samma sätt....men det var kanske annorlunda då, vad vet jag. Känner bara att det inte är ok med någonting just nu.....jag vill äta enligt lchf men när jag gör det så tar ätstörningsdjävulen över och jag äter inget alls....idag har jag ätit två korvar....bara det inget till.....så fort jag tänker mat så mår jag illa.....är så innihelvete medveten om hur sjukt det är men kan ändå inget göra åt det.....känner bara den där tillfredställesen över att låta bli att äta.Jag har ju förstått att lchf är det sämsta tänkbara för mig med ätstörningar, men ändå så kan jag inte låta bli det när jag bara känner mig fet och äcklig. Kanske inte kroppen orkar dessa berg och dalbanor men då får det bli så....önskar inte min värsta fiende detta helvete....önskar att jag var som alla andra och kunde äta på ett sunt och friskt sätt....något jag inte gjort sen tonåren. Önskar också att det jag känner, det som gör så ont, det jag inte kan stänga av hur jag än försöker....att det bara försvinner......