marithape carpe diem

Sov som en klubbad säl i natt...men med hjälp av propavan...skit samma huvudsaken var att jag fick sova ordentligt efter så många nätter då jag varit vaken och inte somnat förrän framåt morgonen. Baksidan är att man är seg hela dan sen men det får jag ta. Lisa kom och hämtade mig och körde mig till sjukgymnastiken och under tiden handlade hon åt mamma och åkte dit och väntade på mig så fick jag en välbehövlig promenad....alldeles lagom lång. 

Sjukgymnasten var jättenöjd med mina framsteg....jag kan redan böja knät i 95 grader och då har det inte ens gått en vecka sen jag tog agrafferna. Men det ligger mycket träning bakom det och jag kämpar på så jag snart kan köra bil igen. Planen är att jag ska göra det inom två veckor, men jag får nog ta första turen när det blir kväll och inte så mycket trafik ute....osäkerheten och självkänslan spökar även där.....

I morgon ska jag ta två promenader eftersom sjukgymnasten sa att det är bättre med fler och korta än en lång...för vägen tillbaka är ju lika lång och det har han ju rätt i. Ska tillbaka till han 27/11 och då ska jag börja cykla något jag inte klarat på flera år då man åtminstone måste kunna böja benet 110 grader...så nu är det ännu mer fokusering på träning och även andra nya övningar...han var helt säker på att jag skulle kunna återgå till mitt jobb i januari och det gav mig motivation att fortsätta som jag gör.

Tar mer och mer avstånd från fb....det känns som det gör detsamma när det är som det är......