marithape carpe diem

Har mått alldeles för dåligt för att ens orka skriva här....bara låtit dagrna gå...men igår var det dags för ett besök både till röntgen och sjukgymnasten på lasarettet....tur jag har Lisa som kör mig när ingen har tid att hjälpa mig med punkteringen. kanske jag får den fixad på måndag...om det inte kommer annat i vägen igen. Röntgen gick bra och allt såg fint ut, samma hos sjukgymnasten som tyckte att jag hade rehabiliterat mig fort....att jag körde bil efter bara 4 veckor tyckte hon var helt ok med tanke på vad jag klarar av och jag inte tagit några narkotikaklassade mediciner mer än två veckor.

Kanske jag ändå måste släppa på envisheten och ta medicin mot depressionen....jag har verkligen försökt att låta bli det, men när jag aldrig är glad på riktigt så är det kanske den bästa lösningen.

Såg på Skavlan i kväll och det gjorde mig ledsen och förtvivlad....hur kan det finnas bostadslösa människor i Sverige? Runt tusen bara i Stockholm....det gör så ont och jag skulle vilja göra nåt för att dom inte ska behöva frysa och ligga ute i kylan...men vad! Jag blir att tänka på att när en invandrare får uppehållstillstånd så får dom per autmatik en lägenhet och en fråga om dom vill skaffa jobba och försörja sig själva eller om dom vill leva på socialen.....mina grannar har visat mig brevet så det är ingen lögn....nu vet jag att dom vill klara sig själva, men det kommer att ta tid hur gärna dom än vill.....hyran i Uppsala är på 9700 för en trea....varför får inte dom svenska hemlösa samma möjlighet? Jag går sönder av att se all jävla skit....det här livet är för tufft och hårt för mig....vet inte hur länge jag orkar....orkar att sätta på mig masken och låtsas som att allt är ok.......för det är det inte...inte ok nånstans.....