marithape carpe diem

Hade en tanke om att lura JB som svikit mig så många nätter så jag drack en öl igår och bytte säng till min sköna dubbelsäng som varit för låg efter operationen.Det hjälpte tydligen för jag somnade, inte speciellt tidigt men ändå helt ok....pratade med den finaste på messenger och gick och la mig efter det och somnade nästan på en gång....en kombination kanske. Vaknade halv nio men så slog den till igen, den där förlamande tröttheten.....den som hör till utmattningsdepressionen....den som jag fan inte blir av med....men eftersom jag inte vill ta några piller så kanske jag får leva med den....tror inte på att piller ska få mig att bli fri depressionen, kanske ge en känsla av konstgjord lycka och det vill jag inte...jag vill vara lycklig på riktigt, känna riktiga känslor....kanske jag har fel men det är så jag känner.

Har bäddat rent i gästsängen idag och plockat undan allt som inte ska vara i gästrummet....ett steg i rehabiliteringen, nu ska jag bara sova i min säng.....

Plockade fram borste och skyddet till framrutan på bilen idag.....och hittade bilklädseln, den jag aldrig satte på.....och helt plötsligt slog det mig, jag har inte kommit ett dugg längre med att stå upp för mig själv....det räckte att han sa att han inte skulle ta i min bil om jag satte dit den så gjorde jag det inte....bara fogade mig efter vad andra bestämde...kanske jag aldrig kan ändra mitt betende och det är därför jag söker mig till fel män....men jag tror iaf att han är annorlunda att han inte skulle göra mig illa medvetet....men är det så? Tvivlet gör att jag hellre förnekar det jag känner än att bli sårad ännu en gång.....men han tog mitt hjärta och kommer att behålla det oavsett.....