marithape carpe diem

Vad jag önskar att tiden ska gå fort....så jag slipper den där jäkla medicinen som gör att jag är som en zombie, att jag ska kunna röra mig mer efter att agrafferna tagits bort, att få köra köra bil igen så jag inte känner som att jag sitter instängd i ett fängelse....ja det är mycket man tar för givet och så helt plötsligt så funkar inte nånting som det brukar. Det ger i alla fall tid för eftertanke och en ödmjukhet mot livet...I dag var jag ut och gick en sväng igen, inte så långt, max 100-150 meter får jag gå, men så jäkla skönt det är. Det som är lite dumt med att bli opererad så pass sent på året är att det inte går att sitta ute längre....det hade varit helt underbart. Men nu är det inte så och jag får göra det bästa av det. 

I morgon kommer Lisa och hämtar mig och så ska vi åka ner till mamma. Det är tre veckor sen jag var till henne sist....vi har bara pratat i telefon och det är inte detsamma.

Så många böcker som jag läst dom här senaste veckorna har jag inte läst på länge....jag har till och med läst Bert böckerna. Jag har inte läst dom förut och det är Tobbes böcker sen tonåren....men vilka jäkla böcker....dom är verkligen skrivna som nån slags porrböcker för hormonstinna killar i yngre tonåren....jag har nog aldrig läst orden snopp och ståfräs så många gånger i någon bok....men det var en erfarenhet rikare....men inga böcker jag skulle köpt åt han idag....

Väntar bara på att den här dagen ska ta slut så jag kan gå och sova....