förlamande trötthet

Den här förlamande tröttheten dödar mig....känner mig aldrig pigg hur mycket och hur länge jag sover....och så dessa jävla drömmar....jag vet ju inte riktigt varför det blir så, men det måste få ett slut....jag vill ju bara vara glad och positiv men det funkar inte.....idag var det kalas för lilla Lovi....farmors lilla solstråle och en av ungarna som ger så mycket kärlek, som alltid vill vara hos mig och som frågar hela tiden om hon får följa med mig hem.....älskade unge som jag älskar dig, och du är en av dom som ger mig kraft att leva....känner mig så jäkla maktlös att jag inte kan påverka mitt måeende just nu....att sova de mesta av dygnets timmar är ingen livskvalite....men hur tar jag mig ur det.....när har kroppen fått sin dos av sömn....när blir jag hel igen.....jag vet att jag ska tänka mer på mig själv och jag tar till mig det han skrev, han den finaste att jag ska ägna en tanke eller två åt mig själv.....han är så klok och jag tar till mig av det han säger för jag vet att han har rätt....den finaste jag vet och som jag också älskar villkorslöst.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0